Motioner i Andra Kammaren, N:o 73

Motion 1895:73 Andra kammaren

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 73,

N;o 73.

Af herr 0. Melin, om afskrifning af den sjöfarten under namn
af lastpenningar åliggande beskattning.

Sedan jag vid 1893 års riksdag utan framgång motionerade om
afskaffande af den afgift å sjöfartsnäringen, som under namn af lastpenningar
direkt drabbar densamma, men som derjemte indirekt menligt
inverkar på landets varuomsättning, hafva omständigheter inträffat,
hvilka föranleda mig att nu förnya mitt då gjorda yrkande.

Då frågan blifvit så nyss behandlad som vid 1893 års riksdag,
au6er jag mig ej behöfva lemna någon utförligare utredning, utan
tillåter mig hänvisa till min motion n:o 89, uti hvilken 6 ledamöter af
kammaren instämde, till 1893 års bevillningsutskotts betänkande u:o 7,
samt till kamrarnes protokoll för samma riksdag.

Förut åberopade skäl för afskaffande af nämnda afgift bibehålla
alltjemt sin fulla kraft, och kunna dessa i korthet angifvas som följer:

Afgiftens oegentlighet, såsom pålagd sjöfartsnäringen utan motsvarande
fördel eller godtgörelse och derför orättvis.

Den indirekt menliga inverkan på landets öfriga näringar, hvilka
måste hafva fördel af att sjelfva transportmedlen blifva i möjligast
minsta grad betungade med afgifter.

Afgiftens, af regering och Riksdag erkända sammanhang med
grundskatterna, hvarigenom densamma längesedan bort, i likhet med
dessa, afskrifvas.

Sjöfartsnäringens fortfarande ytterligt betryckta ställning.

Ofvan upprepade skäl anser jag vara fullt vägande för att, i
och för sig sjelfva, föranleda Riksdagen att nu medgifva upphäfvandet
af den ifrågavarande afgiften, men som jag förut antydt, hafva nya
omständigheter tillkommit, hvarigenom ställningen inom den för vårt

Motioner i Andra Kammaren, N:o 73. 15

lands förkofran så ytterst nödvändiga sjöfartsnäringen kommit i ett
ännu sämre läge.

Ej nog med att oegentliga och orättvisa direkta pålagor drabba
näringen, utan man bar också ökat dess bördor genom ytterligare böjd
tullbeskattning å för näringen nödvändiga proviantartiklar, hvarigenom
driftkostnaderna högst betydligt stigit.

Då dertill kommer, att våra grannländer söka att genom nedsatta
fartygsumgälder locka till sig trafiken, bör man taga sig väl till
vara, innan man genom bibehållande af onaturliga afgifter på transportmedlen
tvingar varuomsättningen att gå förbi landets egna hamnar.

På goda grunder kan man således fråga, hvarför transportmedlet
till sjös, fartyget, som är betraktadt som lösegendom, skall i beskattningsväg
behandlas annorlunda än transportmedlen på land, såsom jernvägsocb
spårvagnar, samt befordringsmedel för gods och passagerare af
olika slag. De hafva alla samma uppgift, och sjötrafiken är minst lika
vigtig som de öfriga befordringsmedlen.

Ej heller får man glömma, att på senare tiden har sjötrafiken
fått en ny konkurrent genom den samtrafik, som möjliggjorts mellan
in- och utländska jernvägar, sedan ångfärjor börjat användas.

Redan länge har Kristiania genom låga afgifter på gods och fartyg
erbjudit vestra Sveriges industriorter en beqväm skeppningsväg
och deruti lyckats, och nu upptar Köpenhamn genom sin frihamn en
skarp och antagligen framgångsrik täflan med vestra och södra Sveriges
förnämsta hamnar — dervid klokt beräknande, att lockbetet måste
vara: ett minimum af hamnumgälder.

Eu annan omständighet, som ej heller bör glömmas vid frågans
bedömande, är den, att Nord-Östersjökanalen inom kort når sin fullbordan
och hvarigenom nya konkurrenstillfällen uppstå.

På grund af hvad jag nu i korthet framhållit, anser jag det
vara en tvingande nödvändighet, ej blott för tillgodoseende af billiga
anspråk från den betryckta sjöfartsnäringens sida, utau ock uti våra
öfriga hufvudnäringars sanna intresse, att skyndsamt lätta på afgifterna
å sjöfarten, och tillåter jag mig derför att i sådant syfte föreslå,

att Riksdagen ville besluta afskrifning af den
på sjöfartsnäringen hvilande beskattning, som kallas
lastpenningar.

Stockholm den 26 januari 1895.

Olof Melin.