Motioner i Andra Kammaren, N:o 73

Motion 1891:73 Andra kammaren

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 73.

N:o 73.

Af herr C. Johansson i Esset, om tillägg till 12 § af gällande
bevillningsförordning.

Under flera föregående riksdagar har förslag varit väckt om sådan
ändring i bevillningsförordningon, att prestman, som uppbär lön af flera
församlingar, måtte beskattas för den belöpande inkomsten särskildt i de
olika församlingarne; och bar i de framstälda förslagen dels påvisats, att
stads- och landsförsamlingar å flera ställen äro till ett pastorat förenade
samt att pastors löneinkomster å ett och annat ställe till väsentligaste
delen utginge från de senare, men detta oaktadt beskattades hela inkomsten
i staden, enär i sålunda sammansatta församlingar pastor vanligen är
i staden mantalsskrifven och under större delen af året derstädes bosatt;
dels att å landet, der flera församlingar äro sammanslagna till ett pastorat,
pastor kan bo i on mindre församling inom pastoratet och der uppbära
endast en ringa del af sin lön, men för hela löneinkomsten ändock der
bevillningstaxeras.

Bevillningsutskottet, till kvilket ifrågavarande framställningar varit
hänvisade, bar, med framhållande af att praktiska svårigheter för förslagets
genomförande förefunnos, egentligen föreburit, att, i händelse ändring i
bevillningsförordningen i förevarande syfte beslutades, andra löntagare å
kommuners stat än prester borde ega lika fog att i flera kommuner beskattas,
och har utskottet särskildt påvisat distriktsläkare och veterinärläkare.

Af sist nämnda personer är det emellertid säkerligen endast ett mindre
antal som erhålla bidrag till sin aflöning direkte från kommunerna, och
särskildt beträffande veterinärläkarne lära dessa numera nästan uteslutande

Motioner i Andra Kammaren, N-o 73.

7

åtnjuta sina löneförmåner af landstingens och hushållningssällskapens medel.
Då härtill kommer att läkarnes och veterinärernas tjenstgöringsdistrikt i
allmänhet äro betydligt större än pastoraten och aflöningen, jemförd med
presterskapets, obetydlig, torde lätt inses att distrikts- och veterinärläkarne
icke kunna med presterskapet uti förevarande hänseende jemföras, alldenstund
bevillningen, om sådan blefve dem påförd, blefve högst ringa och
dessutom måhända endast på några få ställen kunde ifrågakomma.

Då en sådan förändring i bevillningsstadgan, hvarom här ifrågasättes,
synes mig både billig och rättvis samt utan svårighet kan genomföras,
vågar jag vördsamt hemställa, att Riksdagen ville besluta införandet af
ett tillägg till sista punkten i bevillningsförordningens 12 §, så lydande:

Prestman, som erhåller lön från flera församlingar,
taxeras i hvarje af dessa församlingar till det belopp han
derstädes uppbär.

År prestman för sin lön berättigad till bevillningsafdrag,
beräknas detta på de olika församlingarna i förhållande
till den del af lönen, som från dem utgår.

Öfverlemnande jag till bevillningsutskottet, till hvilket denna motion
torde remitteras, att göra de ändringar uti formuleringen, som kunna anses
nödiga, blott syftemålet vinnes.

Stockholm den 28 januari 1891.

C. Johansson,

frän Elfsborgs län.