Motioner i Andra Kammaren, N:o 73

Motion 1890:73 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 73.

1

N:o 73.

Af herr A. W. NilsOIl i Lidköping, om skrifvelse till Kongl. May.t
med anhållan om utarbetande af förslag till ändring af
17 kap. 4 § handelsbalken.

Enligt 17 kap. 4 § handelsbalken ega betjenter och tjenstehjon att
ur gäldbundet bo med förmånsrätt utbekomma sina löner för sista året.
De lagstadde arbetarnes rätt att, i händelse af arbetsgifvarens iråkade
obestånd, utfå sina löner, är alltså, så vidt på lagstiftningen ankommer,
nöjaktigt skyddad. För andra arbetare deremot finnes icke samma genom
lag tillförsäkrade trygghet. Visserligen gifves prejudikat derpå, att arbetare,
som innehaft stadig anställning vid fabriker och grufvor, blifvit
af''domstol tillerkända förmånsrätt till utbekommande af innestående dagaflöningar;
och det torde äfven kunna antagas, att vid förekommande fall
lagtillämpningen hädanefter skall allt mera komma att gå i sådan rigtning.
Men så mycket större skäl är det då, att hvad som i detta hänseende
börjat blifva praxis, göres till bestämd och tydlig lag. Denna lagbör
dessutom icke gälla för endast sådane arbetare, som hafva fast och
stadigvarande anställning, utan omfatta äfven mera tillfälliga arbetsöfverenskom
meker och således skydda alla slag af arbetare gentemot arbetsgifvaren,
ifall denne kommer på obestånd och ej kan godtgöra dem deras
fordringar för af dem såsom daglönare verkstäldt arbete.

1 den mån industriella anläggningar och andra arbetsföretag af betydande
omfång blifva i vårt land allt talrikare och draga till sig stora
massor af arbetare, i samma mån kunna ock arbetsinställelser på grund
Bill. till Likså. Frot. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Höft. 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 73.

af arbetsgifvarens insolvens lätt tänkas på dessa områden icke så sällan
inträffa; och ju större arbetsstyrka der varit anstäld, till desto vidare
kretsar komma de bedröfliga verkningarne af arbetets plötsliga afbrytande
att sträcka sig. Det måste derför vara statens pligt aft, så långt det låter
sig göra, skydda dessa arbetare mot följderna af ett plötsligt, från deras
sida oförvålladt, afbrott i deras arbeten. Först och främst bör det beredas
dem den laga tryggheten att ur det gäldbundna boet få med förmånsrätt
utbekomma sina fordringar för redan utfördt arbete. Vidare bör i de fall,
då formligt arbetsaftal varit med arbetsgifvaren upprättadt, samma förmånsrätt
komma dem till godo jemväl för hela den tid, aftalet fortfar att
ännu efter arbetets afbrytande vara lagligt gällande. Genom sistnämda
förmån vore arbetaren skyddad för nöd under den närmaste tiden, till
dess han hunnit skaffa sig annat arbete. Fn dylik lagbestämmelse skulle
dessutom sannolikt medföra den helsosamma verkan, att formliga arbetsaftal
mellan arbetsgivare och arbetstagare allt mera komme i bruk, till
ömsesidig båtnad och trygghet för begge parterna.

Jag vet väl, att en vid 1886 års riksdag väckt motion i delvis likartad!
syfte med den, jag nu går att framlägga, icke vann Riksdagens
godkännande och att en modifierad dylik vid 1887 års första riksdag,
ehuru den i följd af Riksdagens upplösning ej hann slutbehandlas, dock
redan var af majoriteten i det dåvarande lagutskottet afstyrka Men icke
dess mindre vågar jag hoppas, att frågan, då hon nu återkommer till
Riksdagen, skall der röna ett mera gynsamt mottagande. Ty dels hade
mot lagutskottets senast afgifna afstyrkande utlåtande i ämnet flere reservanter
anmält sig, hvilket tyckes utvisa, att under året mellan frågans
första och dess andra behandling inom utskottet sympatierna för densamma
ökats, och dels hafva sedan dess, såsom allmänt är känd!, vissa
uppseendeväckande och för stora arbetareskaror olycksbringande arbetsinställelser
förekommit, hvilka mer än något annat vittna om behofvet af
den här ifrågasatta lagiörändringen.

På grund af hvad jag nu anfört och dessutom hänvisande till den
vid 1887 års förra riksdag i samma syfte väckta motionen (n:o 127 Andra
Kammaren), får jag alltså vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj it täcktes låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till förändrad lydelse af
17 kap. 4 § liandelsbalken, i syfte, att den betjente!-och tjenstehjon tillagda förmånsrätten till utbekommande
ur gäldbundet bo af sista årets lön måtte, med lämplig

Motioner i Andra Kammaren, N:o 74. 3

tidsbegränsning, tillerkännas äfven andra arbetare, som
i sådant bo hafva innestående fordran iör af dem såsom
anstälde daglönare utförd! arbete; samt

att, derest arbetsaftal är mellan arbetsgifvaren och
arbetstagaren i behörig ordning upprättadt, dylik förmånsrätt
måtte tillkomma den senare jemväl för hela
den tid sådant aftal fortfar att vara lagligt gällande.

Om motionens remitterande till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 25 januari 1890.

A. W. Nilson.

Representant för Lidköping—Falköping—Hjo -

N:o 74.

Af herrar A. W. NilsOll i Lidköping och C. Pei’SS011 i Stallerhult
om anvisande af ett förslagsanslag å 20,000 kronor
att användas såsom bidrag till aflönande af vikarie
för ordinarie folkskolelärare eller folkskolelärarinna under
sjukdom.

Den bekymmersamma belägenhet, hvari vanligen den folkskolelärare
eller lärarinna råkar, hvilken af sjukdomsfall urståndsättes att sjelf uppehålla
sin tjenst, har gifvit anledning till, att frågan om bidrag i en eller
annan form för aflönande af vikarie vid ordinarie folkskolelärares eller lä -