Motioner i Andra Kammaren. N:o 72

Motion 1899:72 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren. N:o 72.

3

N:o 72.

Af herr S. M. Olsson i Sörnäs, om ändring i vilkoren för åtnjutande
af bidrag till undervisning i slöjd åt i skolåldern
varande flickor.

Vid förra årets riksdag hade jag äran inom denna kammare
väcka en motion, så lydande:

»I kongl. kungörelsen af den 29 maj 1896 angående anslag för
beredande af undervisning i slöjd åt i skolåldern varande flickor förordnas
bland annat, att skoldistrikt, om i en folkskola antalet af dem,
som deltaga i undervisningen, är så stort, att de för denna undervisning
äro delade i två eller flera afdelningar, må på angifna vilkor
»för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande uppgår till minst
tjugufem» erhålla ett årligt understöd af 30 kronor.

Jemför man nu detta stadgande med motsvarande i kongl. kungörelsen
den 1 juni 1894 angående anslag för beredande af undervisning
i slöjd åt i skolåldern varande gossar, så finner man, att det erfordras
endast ett antal af femton gossar för hvarje sådan afdelning för erhållande
af ett statsanslag af 75 kronor.

På samma gång man med skäl gläder sig öfver att ett anslag till
ett så gagnande och vigtigt ändamål som till undervisning i qvinlig
slöjd blifvit beviljadt, väcker det dock undran, hvarför det skall erfordras
femtio flickor för att få anslag till två slöjdafdelningar, under
det att 30 gossar äro nog för att bilda två sådana afdelningar.

Orsaken härtill torde möjligen hafva varit, att vederbörande velat
förekomma, att detta anslag skulle från början växa ut till ett af -

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 72.

skräckande belopp. Men ändamålet är alltför vigtigt att så behandlas,
och redan denna korta tid, under hvilken ifrågavarande förordning
egt gällande kraft, har varit nog för att visa, att en ändring
här är behöflig. Lätt nog inses, att det erfordras större uppmärksamhet
och noggrannare tillsyn af den undervisande för att med framgång
undervisa i sådana slöjdarter som stickning, stoppning, lappning,
linne- och klädsömnad än i de vid gosslöjden förekommande, och då
bör åtminstone icke barnantalet sättas högre vid flickslöjd än vid
gosslöjd.

Då det här är fråga om ett jemförelsevis ringa anslag till ett
ändamål, som för vårt uppväxande qvinliga slägte har stor betydelse,
så måste, för att detsamma skall medföra all den nytta dermed är afsedd,
åtminstone afdelningarna för gossar och flickor bestämmas till
samma storlek för understödets erhållande.

Med anledning häraf får jag vördsamt föreslå, att Riksdagen beslutar
att kongl. kungörelsen af den 29 maj 1896 i här ofvan vidrörda
punkt måtte erhålla följande lydelse:

--— lästiden, samt

att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet af dem, som deltaga
i slöjdundervisningen, är så stort, att de för denna undervisning
äro delade i två eller flera afdelningar, må, på här förut afgifna vilkor,
för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande uppgår till minst
femton, erhålla likaledes ett årligt understöd af 30 kronor; skolande
— — — sökas.

I den händelse statsutskottet finner skäl bifalla hvad jag här
ofvan föreslagit, så torde utskottet föreslå de medel, som af förändringen
blifva en följd.»

Denna motion afstyrktes likväl af statsutskottet af skäl, att statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet till det vid statsverkspropositionen
till 1896 års Riksdag fogade statsrådsprotokollet i detta
ämne yttrat, att erfarenheten visat, att en lärarinna kunde samtidigt
undervisa 40 å 50 barn i qvinlig slöjd; och Riksdagen fattade sitt beslut
i enlighet med statsutskottets hemställan.

Jag känner nu icke till, hvar dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
hemtat denna sin erfarenhet, men det måtte vara i skolor,
som arbeta under ovanligt lyckliga förhållanden; och den öfverensstämmer
icke med andras erfarenhet, som väl haft tillfälle att pröfva
saken, och ber jag få anföra ett utlåtande derom af lärarinnan vid

5

Motioner i Andra Kammaren, No 72.

Kopparbergs läns hushållningssällskaps qvinliga slöjdkurser i länet samt
vid Hedemora stads slöjdskola. Hon skrifver:

»Till svar å ärade skrifvelsen angående slöjdundervisningen för i
skolåldern varande flickor får meddela, det min erfarenhet efter 20-årigt arbete i slöjdskola är, att 15 högst 20 flickor är det största antal
man kan undervisa med hopp om någon framgång, och tror jag både på
grund af den kännedom jag har om manlig slöjdundervisning och de
upplysningar, jag fått af slöjdlärare, att det bör kräfvas mycket större
och noggrannare tillsyn vid undervisningen i en flickslöjdskola än en
för gossar.

Bland annat torde det vara långt lättare att genomgå för en
gosse den teckning eller modell, efter hvilken han skall utföra sitt arbete,
än den, efter hvilken flickan skall utföra sitt. Ja, jag har hört sägas,
att en och annan gosse finnes, som utan någon ledning från lärarens
sida kan efter ritningar förfärdiga sitt arbete, något som torde vara alldeles
omöjligt beträffande flickornas slöjdundervisning. Man har visserligen hört
den invändningen göras, att flickorna kunna få hjelp i hemmet, och att
de första försöken att sy och sticka m. m. redan äro gjorda på förhand
der. Erfarenheten har dock visat, att lämplig grundläggning der sker
i lika ringa mån som man kan påstå, att föräldrarne skulle kunna meddela
sina barn de första grunderna i läsning, innan barnen komma till
skolan. De många lärarinnor i slöjd, med hvilka jag samtalat om denna
sak, hafva alla helt och hållet delat min åsigt. Jag känner lärarinnor,
som undervisat både i manlig och qvinlig slöjd, och de hafva försäkrat
mig, att det är vidare lättare att undervisa en större grupp gossar än
en lika stor grupp flickor. Undervisningen med flickor är i alla fall
mera tröttande, ty den erbjuder icke på långt när den omvexling i
kroppsrörelser och den helsosamma motion som gossarnes slöjd. Mycket
mer skulle kunna sägas till försvar för, att den qvinliga slöjdundervisningen
beträffande antalet elever i hvarje grupp bör ställas lika
med den manliga, men det sagda torde kunna vara nog.» — så långt
brefskrifvaren.

Då det fortfarande är min lifliga öfvertygelse, att ändring i angifvet
syfte bör ske snarast möjligt, får jag, med vidhållande af hvad
jag förra året i anförda motionen yttrade, ännu en gång föreslå Riksdagen
besluta,

att kongl. kungörelsen af den 29 maj 1896
i här ofvan vidrörda punkt måtte erhålla följande
lydelse: — — — lästiden, samt att skoldistriktj

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 72.

om i en dylik skola antalet af dem, som deltaga i
slöjdundervisningen, är så stort att de för denna
undervisning äro delade i två eller flera afdelningar,
må på här förut angifna vilkor, för hvarje sådan afdelning,
hvari antalet slöjdande uppgår till minst
femton, erhålla likaledes ett årligt understöd af 30
kronor; skolande--— sökes.

I den händelse statsutskottet finner skäl bifalla hvad jag härofvan
föreslagit, så torde utskottet föreslå de medel, som af förändringen
blifva en följd.

Stockkolm den 23 januari 1899.

S. M. Olsson.