Motioner i Andra Kammaren, N:o 72 (Motion 1896:72 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 72.

N:o 72.

Af herr T. W. Försel!, angående ändring af 107 § utsökmngslagen.

Jemlikt 107 § af gällande utsökningslag af den 10 augusti 1877
skall, då inrop skett af exekutivt försåld fastighet, köparen genast gälda
en sjettedel af köpeskillingen antingen i reda penningar eller ock medelst
aflemnande af skuldebref, som är i den sålda egendomen intecknadt;
dock må skuldebref godkännas endast så vidt dess kapital ligger
inom inropssumman, så ock inom det af utmätningsmannen å egendomen
satta värde samt inom det uppskattningsvärde, hvarefter allmän
bevillning för egendomen utgick för näst föregående år.

Nu kan emellertid hända, att gäldenär, som sjelf är egare till så
beskaffad inteckning uti sin egen under exekutiv behandling varande
fastighet, inropar fastigheten och som liqvid vid auktionstillfället aflemnar
inteckningen, men hvarken före eller å liqvidationsdagen fullgör
liqviden i (ifrigt. I öfverensstämmelse med 110 § af nyssnämnda lag
skall då genast ny auktion utlysas och hållas. Äfven vid denna auktion
inropar gäldenären å nyo fastigheten och hänför sig som säkerhet för
inropet till samma inteckning, som lemnats som säkerhet för första
inropet.

Detta förfaringssätt har, enligt hvad jag har mig bekant, egt rum
i flera län och uti ett af mig särskildt kändt fall upprepats tre
gånger å rad, och lärer den gäldenär jag i detta fall åsyftar ämna
drifva detta handlingssätt än ytterligare.

På så sätt synes eu tredskande gäldenär kunna uppehålla intecknade
pantens försäljning nästan huru länge som helst och under
tiden, andra'' inteckningsegare till förfång, förstöra densamma. Mot

Bill. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sand, 2 Afd, 2 Band. lä Haft. (N:is72-7ä). 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 72.

dylikt ofog lemnar utsökningslagen intet skydd. Väl är genom 81 §
al nämnda lag rätt medgifven öfverexekutor att, der fara är att utmätt
fast egendom af egaren genom vanvård eller annorledes i större mån
försämras, derfborg enär det påstår, förordna syssloman, som omhändertager
och förvaltar egendomen, men dylik förvaltning är alltid förenad
med dryg kostnad, som af sökanden måste förskjutas och hvilken kostnad
till sist drabbar köpeskillingen.

Då nu i allmänhet egendomar, som exekutivt försäljas, i följd af
gäldenärernas oförmåga eller håglöshet äro i mer eller mindre mån
vanskötta, händer ej sällan, att sådana egendomars verkliga värde nedgått
både med en sjettedel och mer under taxeringsvärdet, och då det
värde utmätningsmannen åsätter sällan sättes lägre än taxeringsvärdet,
följer häraf, att inteckning till ett kapitalvärde af en sjettedel af köpeskillingen
kan vara värdelös, äfven om sådan inteckning faller inom både
taxerings- och det af utmätningsmannen satta värdet.

Uti dylika fall drabbar kostnaden för egendomens skötsel och
vård, om den omhändertagits af syssloman, äfvensom kostnaden för första
försäljningen egaren af den inteckning, som står näst före nyss antydda
värdelösa inteckning; hvilket åter kan verka derhän, att äfven berörda
inteckning blir värdelös. Men ej nog härmed. Kostnaden för de förnyade
. auktioner, som gäldenären såsom köpare af sin egen fastighet
framtvingar, skola enligt 110 § utsökningslagen gäldas af honom såsom
köpare. Men huru utfå dessa kostnader? Gäldenären, som roat sig
med att gång efter annan återköpa sin egen fastighet, är personligen
utfattig, och den säkerhet han lemnat som liqvid för en sjettedel af
köpeskillingen är värdelös.

Af hvad jag nu anfört torde framgå, att här föreligger ett missförhållande
uti utsökningslagen, som bör rättas. Det är emellertid icke
nog att genom någon ny lagbestämmelse betaga gäldenären tillfälle
utöfva ofvan antydda ofog, ty i så fall kan han ju genom att bortlemna
inteckning af ofvannämnda beskaffenhet till någon ovederhäftig
medhjelpare ändock fortsätta ofoget.

Enligt mitt förmenande bör alltså hvarje innehafvare af inteckning
betagas utväg att använda densamma till bedrifvande af här ofvan angifna
ofog.

Jag har tänkt att detta mål kunde nås derigenom, att köpare af
fastighet, såld å exekutiv auktion, som varit föranledd deraf att bjuden
köpeskilling icke guldris, förpligtas att, på sätt 107 § utsökningslagen
alternativt angifver, antingen i reda penningar betala en sjettedel af
köpeskillingen eller ock ställa pant eller borgen som för egen skuld

Motioner i Andra Kammaren, N:o 72.

för en femtedel deraf vid påföljd, för uraktlåtenhet häraf, som sistnämnda
lagrum angifver. Härigenom förnärmas ingens rätt. Ty vid
första försäljningen eger köparen, det må vara gäldenären sjelf eller
annan, rätt att som liqvid aflemna inteckning i försålda fastigheten, för
så vidt inteckningens kapital uppgår till en sjettedel af köpeskillingen
och faller inom sålda fastighetens taxeringsvärde och det af utmätningsmannen
fastigheten åsätta värde; men fullgör köparen sedan icke liqviden
i öfrigt inom lagstadgad tid, torde berättigad anledning finnas att
för skyddandet af andras rätt fordra, att vid förnyad försäljning köparen
skall antingen med reda penningar gälda en sjettedel af köpeskillingen
eller ställa pant eller borgen som för egen skuld för en femtedel deraf.

I fråga om det sätt, hvarpå en lagbestämmelse i ofvan angifna
rigtning skulle kunna lämpligen i utsökningslagen införas, torde möjligen
sådant kunna ske derigenom, att 107 § af nämnda lag erhölle
följande förändrade lydelse:

107 §. Då inrop skett-------— — — — — —

näst föregående år.

Har inropet skett å auktion föranledd deraf, att vid förut hållen
auktion för fastigheten bjuden köpeskilling icke guldits, gälde köparen
genast en sjettedel af köpeskillingen i reda penningar. Vill köparen

vare det ock gildt.

Som emellertid möjligen den af mig nu föreslagna redigering
icke kan anses lämplig, och det i hvarje fall är vanskligt för enskild
motionär att föreslå eu viss formulering af en lagbestämmelse, får jagvördsamt
hemställa, alternativt:

att Riksdagen måtte för sin del besluta lagbestämmelse
i syfte att undanrödja ofvan antydda olägenheter,
till hvilken lagbestämmelse jag anhåller få åt lagutskottet
öfverlemna den närmare formuleringen,

eller, derest utarbetande af förslag till sådan lag anses icke lämpligen
kunna inom utskottet ega ruin,

att Riksdagen måtte besluta uti skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t ville låta ut -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 73.

arbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagstadgande
i ofvan angifna syfte.

Om remiss till lagutskottet får jag vördsamt anhålla.

Stockholm den 25 januari 1896.

T. W. Forsell

Uti förestående motion instämmer

P. Truedsson.

I ■! . . -i,! . m;!.; •• Jn ;

N:o 73.

Af herr A. O. Gyllensvärd m. fl., om inrättande af ett riksbankens
afdelningskontor i Halmstad.

!!:•-!K<{;v4 !U7 • i ! • >.■ ;-,b thf":

Under åberopande af en nästlidet år uti denna kammare väckt
motion, n:r 23, om inrättande af ett riksbankens afdelningskontor i
Halmstad, få vi vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att ett afdelningskontor
af riksbanken må under år 1897 inrättas i
staden Halmstad, under de vilkor och bestämmelser,
med afseende å kontorets verksamhet och rörelse, som
bankofullmägtige eg a bestämma.

Stockholm den 25 januari 1896.

A. G. Gyllensvärd. Wilh. Wester. Per Nilsson.

S. B. Bruhn. Anders Olsson. A. M. Gudmundson.