Motioner i Andra Kammaren, N:o 71 (Motion 1895:71 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

j. i ! iji''1 IK, II:''M ''U!; i ■: . :.A

N:o 71.

Af herr A. OlSSOn i Ornakärr m fl., om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af
förslag till ordnande af jordegares och arrendatorers
ömsesidiga rättsförhållanden, särskildt i vissa afseenden.

Under sista årens riksdagar hafva motioner blifvit väckta om
skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande utarbetning af en tidsenlig arrendelag.
Dessa motioner hafva under de senare riksdagarne vunnit Andra
Kammarens bifall, bvilket manar oss att åter vid denna riksdag väcka
en motion i nämnda syfte.

De skäl, som förut blifvit anförda för att visa behofvet af eu tidsenlig
arrendelag, hafva icke minskats i antal, utan ökats. Ett nytt
skäl har tillkommit deri, att eu stor del af Norrlands landtbrukare hafva
kommit i eu tryckt och svår ställning, sedau trävarubolagen köpt deras
hemman för att nedhugga skogarne och öfverlemnat jordbruket på
arrende till de förre egarne. Om dessa arrendatorers svåra ställning
kan man läsa upprörande berättelser dels i riksdagshandlingarne (se
t. ex. Andra Kammarens Prot. 1894, n:o 31, sid. 62), dels i landets
större tidningar.

Att vårt lands modernäring är i en tryckt ställning, derom är väl
endast en mening. Att till odling tjenlig jord ligger ouppodlad, ja, att
till och med odlad ligger obegagnad, hvilken, för så vidt den brukades,
kunde föda flitiga och arbetssamma jordbruksarbetare och deras familjer;
att många landtbruksarbetare emigrerat, under det andra flyttat till
städerna för att der förvärfva sitt dagliga bröd, och att landtbruket
dermed förlorat behöfliga arbetskrafter; att våra lagar rörande arren -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

den äro delvis antiqverade samt otidsenliga, enligt hvad flerfaldiga gånger
blifvit erkändt af lagutskottet; allt detta är kända förhållanden
och bevisar, hvad som ofta blifvit framhållet, att ett behof förefinnes
af lagstifning rörande nämnda sak, och att missförhållanden förefinnas,
som af Riksdagen och Kongl. Maj:t böra afhjelpas.

Vi hysa icke deri föreställningen, att om blott en rättvis och tidsenlig
arrendelag blifver utarbetad och antagen, så afhjelpas också dermed
de antydda missförhållandena; men vi föreställa oss, att en sådan
lag kan i någon mån befrämja, att jorden intensivare brukas, samt bidraga
till ett bättre förhållande emellan jordegare och arrendatorer,
än hvad som nu på många ställen är förhållandet, enär nuvarande lag
om arrende enligt lagutskottets uttryck innehåller endast några »torftiga
föreskrifter», föga lämpliga för att bidraga till, jiämnda syfte.

Vi hafva i våra motioner under de sista årens riksdagar anfört
utdrag ur flera europeiska länders arrendelagar, för att visa, att man
i dessa länder sökt genom lagstiftning befrämja den arrenderade jordens
ändamålsenliga bruk och skydda såväl jordegare som arrendatorer
för orättvisor och ett godtyckligt förfarande emot hvarandra. Vi vilja
icke nu åter anföra dessa utdrag. Den som vill läsa dem hänvisa vi
till motionerna n:o 59 vid 1893. och n:o 38 vid 1894 års riksdagar.

Att man äfven i Sverige för 70 år sedan insett, hurusom de ännu
gällande lagbestämmelserna om arrende äro ofullständiga och delvis
olämpliga, finner man af lagkomiténs och gamla lagberedningens »förslag
till allmän civillag», utgifvet 1826, hvilket innehaller ett förslag till en
ny arrendelag, (jordabalkens 6 kap. om lega.) Äfven om de deri förekommande
bestämmelser delvis nu äro föråldrade, torde dock detta förslag
kunna tjena till någon ledning vid blifvande lagstiftning i nämnda
fråga.

Jemföra vi nämnda lagkomiténs förslag med det kapitel af jordabalken
och de spridda stadgar i byggningabalken i 1734 års lag, hvilka
innehålla vår nuvarande lag om arrende, så finner man visserligen i
gällande lag några regler lämpade efter de enkla förhållanden, som
funnos vid den tid lagen skrefs. Men icke bidrager denna lag till att
den arrenderade jorden blifver på ett rationelt sätt brukad. Att det
åberopade lagförslaget, om det hade blifvit lag, skulle bidragit till ett
bättre brukningssätt af jorden samt främjat rättvisa mellan jordegare
och arrendatorer, derom torde icke med skäl kunna vara mer än eu
mening. Utan att vilja påstå, att detta lagförslag är det bästa som kan
framställas, tro vi dock, att det innehåller rättsprinciper, som fortfaran -

Motioner i Andra'' Kammaren, N:o 71.

de förtjena att påaktas och följas vid utarbetandet af en efter vårt tids
förhållanden lämplig och rättvis arrendelag.

Vi anse, att en arrendelag bör, utom andra lagstadganden, innehålla
bestämmelser om att arrendevillkoren böra skriftligen uppsättas för
att vara förbindande. Vanligtvis upprättas väl numera, sedan skrifkonsten
blifvit mera allmän, arrendeaftal af större betydenhet skriftligen,
men flerstädes i landet lärer ännu den sed vara rådande, att
emellan jordegare och innehafvare af smärre hemman några skriftliga
arrendekontrakt icke upprättas. Hvilka talrika tvister och olägenheter
detta medför, är lätt att tänka sig.

Derjemte bör lagen stadga, att arrendevilkoren böra vara bestämda,
så att icke jordegaren på grund af obestämda arrendevilkor må blifva
i tillfälle att ålägga arrendatorn ökade utgifter, körslor, arbete etc., icke
heller arrendatorn undgå att uppfylla sina åtagna förbindelser.

Vidare bör lagen innehålla bestämmelser, som skydda arrendatorns
nyttjanderätt, då han uppfyller sina förbindelser. Hvilken skada det medför
för arrendatorns ekonomi, när han utan eget förvållande nödgas afträda
egendomen, är lätt att inse. Dessutom medför ett sådant osäkerhetsförhållande
rörande nyttjanderätten, att en driftig och arbetsam arrendator
icke kan nedlägga det arbete och den kostnad på egendomen,
som medför förbättring af densamma.

Slutligen bör lagen innehålla bestämmelse, att de förbättringar,
som af en arrendator med jordegarens samtycke verkställas på den arrenderade
egendomen, skola för brukaren medföra en skälig ersättning af jordegaren,
antingen under arrendetiden eller vid dess upphörande.

Vi äro af den åsigten, att om lagstiftningen följer goda principer
och bygger en arrendelag på rättvisa grunder, kunna både jordegares
och arrendatorers intressen rättvisligen tillgodoses, och den jord, som
bortarrenderas, på ett rationelt sätt brukas, till gagn för fosterlandet.

Som endast Kongl. Maj:t torde kunna ingå i den d jupgående och
vidtomfattande undersökning och utredning af jordbruksförhållandena,
som är nödig för att framlägga för Riksdagen ett för vårt land lämpligt
förslag till arrendelag, våga vi med åberopande af ofvan anförda
skäl vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t ville efter verkstäld utredning
taga i öfvervägande, dels under hvilka vilkor
arrendator, som med jordegare träffat skriftligt arreudeaftal,
må kunna tillförsäkras ej mindre det skydd för

Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.

nyttjanderättens bestånd, som är behöflig!, än äfven
rätt till ersättning för verkstälda förbättringar; dels
ock på hvad sätt rättsförhållandena mellan arrendatorer
och jordegare jemväl i öfrig! må på ett betryggande
sätt kunna ordnas; samt derefter för Riksdagen framlägga
det förslag i ämnet, hvartill en dylik utredning
finnes böra föranleda.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 25 januari 1895.

r: j. .. i k i ;. y , , i f , ..

Anders Olsson. Per Truedsson.

Aug. Henricson. A. G. Gyllensvärd.

.eu

i I:

(