Motioner i Andra Kammaren N:o 70 (Motion 1893:70 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren N:o 70.

Att närmare ingå på enskildheter skulle vara gagnlöst, då
dessa endast kunna utredas af regeringen, men hoppas jag hafva
klargjort och motiverat hvad jag åsyftar och vågar derför härmed
vördsamt hemställa,

att Riksdagen behagar besluta aflåtande af underdånig
skrifvelse till Kong!. Maj:t med anhållan
om utredning af hvad som erfordras för sammanslagning
af de nuvarande flottetablissementen i
Stockholm och Karlskrona vare sig i eller vid
endera af dessa städer eller å annan derför lämplig
plats äfvensom af den årliga besparing i varfsoch
stationsutgifter, som deraf skulle följa.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 26 januari 1893.

Nils Persson.

N:o 70.

Af herr O. Olsson i Stockholm, om ändrad lydelse af § 65
utsökningslagen.

Vid 1892 års riksdag väcktes af mig motion, som erhöll n:o
108, om ändring af 65 § af utsökningslagen, i syfte, att det i nämnda
lagrum stadgade skyddet mot hårdt förfarande vid utmätning
måtte erhålla en efter nuvarande förhållanden lämplig lydelse, men
denna motion blef, i enlighet med lagutskottets utlåtande n:o 46,
af Riksdagen icke bifallen.

Motioner i Andra Kammaren N:o 70.

Långt ifrån att hafva blifvit af de utaf utskottet för dess
slut upprepade motiv öfvertygad om rigtigheten af dess uttalade
åsigt, »att gäldenärs skäliga ''anspråk på undseende ännu så länge
med gällande stadganden är nöjaktigt tillgodosedt, och att sålunda
den föreslagna höjningen icke är af verkligt behof påkallad», har
jag deremot, just af dessa motiv, funnit anledning att inför 1893
års Eiksdag åter frambära min ofvannämnda motion, dock i den förändrade
form, i afseende på sjelfva yrkandet, som af dess ordställning
här nedan angifves.

I öfverensstämmelse häihned får jag i allt öfrigt hänföra mig
till hvad jag min motion till 1892 års riksdag i denna fråga anfört
samt såsom ytterligare motiv för bifall till denna min nya motion
andraga följande:

att 1892 års lagutskott hehjertat motionens menniskovänliga
syfte;

att af förhandlingarna vid 1877 års riksdag framgår,
att ifrågavarande 65 § erhållit sin nuvarande lydelse i
enlighet med ett af det särskilda utskottet, som hade den
förberedande behandlingen af den kongl. propositionen i
ämnet sig anförtrodd, framstäldt sammanjemkningsförslag,
sedan vid behandlingen af särskilda utskottets ursprungliga
förslag kamrarne nemligen stannat i olika beslut, i det
att Första Kammaren dels lika med Kongl. Maj:t bestämt
maximivärdet af egendom, som förutom nödiga gång- och
sängkläder samt i huset befintligt förråd finge undantagas,
till allenast 50 kronor, dels ock till dylik egendom hänfört
endast nödiga arbetsredskap och husgeråd, medan deremot
Andra Kammaren i förra hänseendet bestämt sig för ett
belopp af 100 kronor och i det senare ansett nödvändiga
lösören af hvilket slag som helst höra vara fredade från
utmätning;

att då Andra Kammaren redan år 1877 ansett ett belopp
af 100 kronor böra stipuleras såsom maximum för
värdet å den lösegendom, som borde få undantagas, det
torde i anseende till den förändring i penningevärdet, som
inträdt efter denna tid af 16 år, inses att eu förhöjning i
berörda värde med 50 procent numera icke är öfverdrifven;

14 Motioner i Ändra Kammaren N:o 70.

att 1892 års lagutskott insett, att hvarje siffra för det
värdebelopp, som må från utmätning undanskiftas, måste
lida af en viss godtycklighet och föranleda en viss ojemnhet
i tillämpningen, och icke heller velat förneka, att hvad
jag anfört kali tala för höjning af det maximibelopp, som
för närvarande funnes stadgadt uti ifrågavarande afseende •
och

att merbemälda utskott vitsordat, att hvad jag anfört
rörande stadgandet om rätt för gäldenär att från utmätning
af de i huset befintliga lifsförnödenheter undantaga hvad
till underhåll för en månad tarfvades, nog i många fall
egde sin läglighet, särskild! hvad förhållandena i de större
städerna anginge.

Med erkännande, att den af mig föreslagna förändrade lydelsen
af ifrågavarande paragraf icke blifvit så tydligt affattad, att den
lyckats utesluta försöket till en sådan tydning deraf, som 1892 års
lagutskott åstadkommit, måste det vara med tillfredsställelse att
erfara, det samma utskott tolkat denna paragraf så, som jag sjelf gerna
velat göra, men af dess ordställning icke vågat, nemligen att under
det värdebelopp af högst 75 kronor, som får undantagas, skulle inberäkas
endast arbetsredskap eller andra lösören.

Ehuru, såsom jag i motiven till motionen antydt, jag anser,
att stadgandet om undanskiftande från det förråd, som i huset finnes,
af hvad till underhåll för en månad tarfvades, vara utan någon betydelse,
vill jag icke motsätta mig utskottets önskan, att detta stadgande
får qvarstå, då, enligt utskottets tanke, tillvaron af en sådan
rätt kan ofta för gäldenären vara af verklig betydelse.

Med den noggranna utredning, som frågan numera fått, vågar
jag alltså yrka,

att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring
i 65 § utsökningslagen, att densammas lydelse
blefve följande:

»Från utmätning skola undantagas nödiga gångoch
sängkläder för gäldenären, hans hustru och
oförsörjda barn. Saknas utväg till nödtorftigt
uppehälle; då skall af det förråd, som i huset finnes,
undantagas hvad till underhåll för en månad

Motioner i Andra Kammaren N:o 71.

tarfvas, så ock nödiga arbetsredskap eller andra
lösören, dock ej öfver ett värde af etthundrafemtio
kronor. Lös pant må ej undantagas från utmätning
för den gäld, hvarför pantsättning skett.»

Om remsis till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 25 januari 1893.

Olof Olsson.

N:o 71.

Af herr O. A. Brodin, om beviljande af ett extra anslag å
15,000 kronor till vissa resestipendier.

Under 1887 års senare riksdag väckte undertecknad en motion
(n:o 56), till hvilken jag anhåller att få hänvisa, »att Riksdagen
måtte bevilja och ställa till Kong! Maj:ts förfogande ett extra anslag
af 15,000 kronor att utgå 1888 till 5 resestipendier för unge
män, som egnat sig åt handel och hvilka i aflägsnare länder önska
vidare utbilda sig i yrket».

I brist på utredning ansåg statsutskottet, till hvilken motionen
remitterats, sig icke ega anledning att förorda anslag särskildt och
uttryckligen till resestipendier, på sätt jag föreslagit.

Utskottet hemstälde likväl, att Riksdagen måtte för 1888 anvisa
ett extra anslag af 20,000 kronor att af Kong! Maj:t användas
för att åt alster af svensk industri och svenska näringar bereda afsättning
i främmande länder.

Under 1888 års riksdag väckte undertecknad en motion (n:o
143), till hvilken jag äfven anhåller få hänvisa, i lika syfte.