Motioner i Andra Kammaren, N:o 70 (Motion 1891:70 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 70.

N:o 70.

Af herr A. OlSSOtl, i Ornakärr, om ändrad lydelse af 13 §
konkurslagen den 18 september 1862.

13 § i konkurslagen den 18 september 1862 bär följande lydelse

»Hvad efter konkursens början i utsökningsmål mot gäldenären
göres, vare utan all verkan i konkurssaken, der ej intecknings- eller
panthafvare yrkar försäljning af egendom, hvari han förmånsrätt till
betalning eger. År lös egendo"m före konkursens början utmätt, men
ej försåld, upphöre konungens befallningshafvandes eller utmätningsmans
befattning dermed.»

Häraf är tydligt, att hvad angår lösegendom, som före konkursens
början blifvit utmätt, men ej försåld, konungens befalluingshafvandes
eller utmätningsmans befattning med sådan egendom skall i och med
konkursen upphöra. Huruvida konungens befallningshafvandes eller
utmätningsmans befattning med fastighet, som för ointecknad gäld
blifvit utmätt, men ej försåld, jemväl vid konkurs upphört, har deremot
befunnits tvifvelaktigt, enär det visat sig att domstolarne derom varit
af olika meningar. Detta framgår af de här efteråt intagna tvenne
bilagor, hviika utvisa, att beträffande tillämpningen af ofvan anmärkta §
i konkurslagen olika domslut uti för öfrigt lika beskaffade mål utfallit.
Att så skett måste förutsätta, det lagbestämmelsen härom icke är fullt
tydlig, och att följaktligen en omredigering af densamma är nödvändig.
Detta så mycket mera, som de rättsförhållanden, hviika genom de olika
tolkningarna af 13 § i konkurslageu kunna uppstå, äro af största vigt,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 70.

med hänseende till stadgandet i gällande utsökningslag angående inropares
skyldighet att å bestämd tid liqvidera köpeskillingen för utmätningsvis
försåld fast egendom och hans lagbestämda rättighet att
efter fullgjord betalning egendomen tillträda. Till förekommande af
olägenheter, som kunna tänkas uppstå genom olika tydning af nu gällande
föreskrift och för att undanrödja den osäkerhet, som, efter hvad
derutinnan förekommit, nu måste anses rådande beträffande behandling
af fast egendom, som tillhör i konkurstillstånd försatt gäldenär, men
blifvit före konkursens början för ointecknad skuld utmätt, får jag härigenom
hemställa, att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring
uti 13 § konkurslagen, att den påpekade otydligheten må undvikas.

Beträffande sättet för ändringens vinnande finnas tvenne utvägar,
den ena att nyssnämnda § i konkurslagen ändrades i den rigtning,
högsta domstolens prejudikat af 1886 går, och den andra i den rigtning
hofrätten öfver Skåne och Blekinge i sitt domslut af 1889 faststält.
Icke blott den omständigheten, att det senare domslutet är af nyare
datum, utan äfven för att vid inträffande konkurser få eu likartad behandling
af boets tillhörigheter, vare sig dessa bestå af fast eller lös
egendom, den der före konkursens början blifvit utmätt, anser jag den
mening hofrätten öfver Skåne och Blekinge uttalat vara att föredraga
framför den af högsta domstolen uttalade, och tillåter jag mig alltså
föreslå, att Riksdagen beslutar, att 13 § i konkurslagen af den 18 september
1862 måtte erhålla ungefärligen följande förändrade lydelse:

Hvad efter konkursens början i utsökningsmål
mot gäldenären göres vare utan all verkan i konkurssaken,
der ej intecknings- eller panthafvare yrkar
försäljning af egendom, hvari han förmånsrätt till
betalning eger. År före konkursens början fastighet
för icke förmånsrättsegande fordran eller lös egendom
utmätt, men ej försåld, upphöre konungens befallningshafvandes
eller utmätningsmans befattning dermed.

Skulle dock den af högsta domstolen uttalade meningen anses
vara att föredraga, vill jag tillkännagifva, att, om ofta nämnda § undergår
ändring i denna rigtning, jag äfven kan finna mig tillfredsstäld dermed,
emedan, som jag förut anmärkt, hufvudsaken är att få tydlig och
bestämd lag gifven i detta fall till eganderättens betryggande. Jaganhåller
slutligen, att, derest lagutskottet anser det af mig förordade
sättet för frågans lösning vara att föredraga, utskottet må ega vidtaga

Motioner i Andra Kammaren, N:o 70.

nödig redaktionsförändring i förslaget, samt att om eu annan meninggör
sig inom utskottet gällande, utskottet då måtte framlägga förslag
till §:ns ändring i sådan retning.

Stockholm den 28 januari 1891.

Anders Olsson.

Bilagor:

Utdrag ur nytt juridiskt arkiv, afd. 1, Tidskrift för lagskipning,
utgifvet af Gr. B. A. Holm, vice häradshöfding. — 1886
— Trettonde årgången.

106.

Genom öfverståthållareembetets den 27 maj 1885 meddelade,
sedermera icke öfverklagade utslag förpligtades A. Blomgren att för
L. M. Wserns ointecknade fordran betala 861 kronor jemte ränta och
kostnadsersättning. Till gäldande deraf togs den 4 påföljande juli i
mät Blomgrens fastighet n:r 47 i qvarteret Blasieholmen; hvarefter,
och sedan saluvärdering derå egt rum, öfverståthållareembetet till den
21 oktober 1885 utlyste exekutiv auktion å fastigheten.

Den 19 i sistberörda månad inlemnades till öfverståthållareembetet
särskilda skrifter från gode männen i Blomgrens emellertid inträffade
konkurs, E. Almqvist, I. Hirscli och O. Almqvist, som deri anhöllo,
att, enär konkurs yppats, den utlysta exekutiva auktionen å fastigheten
måtte varda instäld.

Genom beslut ofvannämnda den 21 oktober yttrade öfverståthållare -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 70. 25

embetet, att enär fastigheten blifvit tagen i mät, och utmätningsförrättningen
vunuit laga kraft, samt kungörelse om fastighetens försäljning
blifvit utfärdad, innan Blomgrens konkurs tagit sin början;

förty och då 13 § i konkurslagen icke medgåfve konungens befallningshafvande
att upphöra taga befattning med utmätt egendom i
annat fall, än då lös egendom blifvit före konkursens början utmätt,
men ej försåld,

förordnades, att, utan afseende å gode männens yrkande om inställande
af auktionen, densamma komme att försiggå.

Samma dag företog öfverståthållareembetet utrop af fastigheten,
dervid C. W. Linder stannade för högsta budet, 160,000 kr., som med
klubbslag fästades; och förklarade öfverståthållareembetet, att fördelning
af köpeskillingen skulle ega rum den 2 december 1885.

.Häröfver klagade handelsbolaget under firma Almqvist & komp.,
såsom innehafvare af en till Linder eller order af Blomgren utfärdad
skuldsedel å 5,000 kronor med ränta; till säkerhet hvarför inteckning
meddelats i omförmälda fastighet den 27 april 1885. Bolaget skulle
blifva lidande, om auktionsförrättningen faststäldes, enär dervid erbjudna
köpeskilling icke räckte till betalning af någon del utaf bolagets intecknade
fordran. Således, och enär inställelsedag i konkursen skulle
inträffa först den 10 december, yrkades med stöd af 13 och 47 §§ konkurslagen
upphäfvande af auktionen och inställelse af köpeskillingsliqviden.
Sista mom. i 13 § åsyftade icke att göra någon inskränkning
i, utan i stället tillägg till paragrafens öfriga föreskrifter och borde
ställas i sammanhang med 54 §, enligt hvilken borgenär eller syssloman
egde omhändertaga afträdd egendom.

Svea hofrätt fann enligt utslag den 17 december 1885 skäl icke
vara anfördt, som kunde föranleda ändring i öfverståthållareembetets
öfverklagade beslut och öfriga åtgärder. Almqvist & komp. fullföljde
sin talan hos Kongl. Maj:t med tillägg, att då Blomgren råkat i konkurs
efter utmätningen, men före egendomens försäljning, tillhörde enligt
36 § konkurslagen egendomen konkursboet. Detta ändringssökande
bestreds af Linder. Målet föredrogs den 3 september 1886 i högsta
domstolen, hvarvid justitieråden Glimstedt och Herslow ansågo nödigt att
före målets afgörande förklaring infordrades jemväl från sysslomännen
i Blomgrens konkurs och från de borgenärer, hvilka ur köpeskillingen
erhållit betalning;

men högsta domstolens öfriga ledamöter förklarade sig beredda att
målet i befintligt skick afgöra.

Derefter förklarade högsta domstolens flesta ledamöter (justitieBih.
till Biksd. Prot. Ifi91. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Höft. 4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 70.

råden ffuss, v. Segebaden, Östergren, Alilgren och Åbergsson), att de
funne skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.

Justitierådet Glimstedt anförde: »Enär den fordran, till hvars gäldande
utmätningen den 4 juli 1885 egt rum, ej var intecknad i fastigheten,
och någon förmånsrätt i fastigheten för samma fordran ej heller
blifvit på annan grund förvärfvad, innan Blomgrens konkurs tog sin
början, samt vid sådant förhållande öfverståthållareembetet icke emot
stadgandet i 13 § konkurslagen egt att efter konkursens början taga
vidare befattning med utmätningsärendet, pröfva!- jag lagligt, med
upphäfvande af öfverståthållareembetets och hofrättens beslut, undanrödja
öfverklagade auktion sförrättningen.»

Justitierådet Herslow utlät sig: »Enär den fordran, hvarför ifrågavarande
fastighet blifvit'' från Blomgren tagen i mät, icke varit i fastigheten
intecknad, och Blomgren afträdt sin egendom till konkurs, innan
den på grund af berörda utmätning förrättade exekutiva försäljning af
fastigheten egt rum, finner jag jemlikt 13 § konkurslagen, jernjord med
samma lags 47 §, skäligt att, med upphäfvande af hofrättens Överklagande
utslag, ogilla samma försäljning, i följd hvaraf hvad exekutor
derefter i afseende å försäljningen kan hafva åtgjort kommer att förfalla.
» —

Rätt utdraget intygas:

H. C. Clausen.

C. A. Ericson.

Afskrift.

Kongl. Maj:ts och rikets hofrätts Öfver Skåne och Blekinge utslag
på de besvär, sekreteraren G. O. Olsson i Lund anfört deröfver,
att sedan fastigheten n:is 37 och 38 inom qvarteret Kullen i Helsingborg
blifvit från J. E. Holmberg den 23 maj innevarande år utmätt
till gäldande af Holmbergs skulder till handlanden Aug. Stenström i
Helsingborg och veterinärläkaren Axel Lundin i Åtvidaberg; så och
efter det vid exekutiv auktion, som för fastighetens försäljning blifvit
af magistraten i Helsingborg utlyst till den 26 sistlidne juli, klaganden,
hvilken egde i fastigheten intecknad fordran, yrkat, att som Holmberg
blifvit försatt i konkurs den 25 juli detta år samt de fordringar, för
hvilka fastigheten blifvit utmätt, icke vore i densamma intecknade,
auktionen måtte inställas, har magistraten den 26 sistlidne juli dels
medelst beslut, sig utlåtit, att enär fastigheten blifvit tagen i mät och
utmätningsförrättningarna vunnit laga kraft, samt kungörelse om fastig -

Motioner i Andra Kammaren N:o 70,

hetens försäljning blifvit utfärdad, innan Holmbergs konkurs tagit sin
början, förty och då 13 § konkurslagen icke medgåfve magistraten att
upphöra taga befattning med utmätt egendom i annat fall, än då lösegendom
blifvit före konkursens början utmätt, men ej försåld, förordnade
magistraten att auktionen komme att försiggå, dels ock derefter
utbjudit fastigheten, som inropats af auditören J. Ph. Wennerberg;
deruti klaganden sökt ändring, hvaröfver Wennerberg blifvit hörd och
sig förklarat; gifvet i Kristianstad den 17 december 1889.

Kongl. hofrätten har granskat handlingarna, och enär de fordringar,
till hvilkas gäldande ifrågavarande fastighet blifvit utmätt, ej
äro i densamma intecknade, samt vid sådant förhållande magistraten
icke, emot stagandet i 13 § konkurslagen, egt att efter början af bemälde
Holmbergs konkurs taga vidare befattning med utmätningsärendena,
pröfvar kongl. hofrätten lagligt att, med upphäfvande af magistratens
ofvan anmärkta beslut, undanrödja öfverklagade auktionsförrättningen.

Actum ut supra.

På kongl. hofrättens vägnar
Wilh. Lilliestråhle.

Rätt afskrifvet betyga:

N. L. Thomasson.

I. Lundblad.

Vidimeras:

A. Bolin.

H. C. Clausen.