Motioner i Andra Kammaren, N;o 6

Motion 1875:6 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N;o 6,

N:o 6.

Af Herr C. A. Larsson; Om ändring i lagens stadganden angående
dikning.

Med åberopande af den motivering, som förekommer uti Lag-Utskottets
utlåtande på förra årets riksdag N:o 31, vågar jag härmed vördsamt anhålla,
det Riksdagen måtte besluta en författning, rörande dikning, så lydande:

»Med ändring af Byggning-balkens 4 Kap. 2 §, sådan den lyder i Förordningen
den 27 Februari 1858, och 6 Kap. 2 § samt med upphäfvande
af 6 Kap. 3 § samma balk, förordnas som följer:

§ 1.

Dike, som hittills tjenat till afledning af vatten från annans mark,
skall fortfarande Öppet hållas, så att samma mark kan afdikas till fyra fots
djup; underhållet åligge den som eger marken, der diket framgår, så vida ej
annan är dertill förpligtad eller af ålder hållit diket.

Till sådant dike må en hvar leda nya diken, der det utan skada ske
kan. Tarfvas omläggning, utvidgning eller fördjupning af diket, gånge derom
som i 4 § sägs.

§ 2.

Delegare i samfäld mark skola afloppsdike hålla, hvar efter thy,
han del eger i den mark, för hvilken diket göres.

som

Motioner i Andra Kammaren, N:o 6.

5

§ 3.

Der grannars åkrar eller odlingsbara egor intill hvarandra ligga och
diken dem emellan tarfvas, skall halfva diket af hvarderas jord tagas och af
hvardera hållas till den storlek som nödig är.

§ 4.

Mom. 1. Nu vill man för jords odling eller förbättring dike göra:
möter annans jord; då må denne ej hindra vattnets aflopp. Kan det ej föras
af utan dike och åsämjer dem ej, då skall dikningsskyldigheten fördelas
efter thy en hvar af dikningen nytta hemtar. Har den, som nedanföre är,
af diket mindre gagn än mot kostnad och intrång svarar, varde dikningsskyldigheten
för honom i mån deraf jemkad eller ersättning honom lemnad
af den eller dem, som i dikningen deltaga, allt efter hvad skäligt pröfvas.
Har han ej särdeles nytta af diket, när det anlägges, men finnes det sedan,
att han deraf, genom förändradt bruk af jorden, mera gagn vinna kan,
varde då dikningsskyldigheten för framtiden i samma mån jemkad.

Mom. 2. Afdikning af kärr eller mosse eller annan vattendränkt mark
må ej så ske, att skada genom öfversvämning eller annorledes uppkommer.

§ 5.

Vill man för jords afdikning begagna afloppsdike, som å annans
egor efter denna förordnings utfärdande upptaget är, eller utvidga eller fördjupa
sådant dike; gånge dermed som om anläggning af nytt dike i 4 § sägs.

§ 6.

Diknings-skyldighet skall så bestämmas, att den mark, för hvilken
dikas skall, må kunna torrläggas till 4 fots djup, der det ske kan och ej
annorlunda åsämjes.

§ 7-

Uppstår emellan den, som dike tarfvar, och den, genom hvars jord
det skall gå, tvist om dikets storlek eller hvar det läggas skall; varde derom
så förordnadt, att ändamålet af diket med minsta olägenhet för den,
genom hvars jord det går, vinnas må.

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 6.

§ 8.

Jord, som kastas upp ur öppet dike, må ej läggas så, att den kan
skada dikets bestånd eller hindra vattnets afrinnande till diket.

Å hvar sida om öppet dike räknas ren till högst 2 fots bredd.

§ 9-

Skall någon, till följd af hvad i 4 § sägs, dike å annans egor göra;
då må den, som marken eger, dikningen sjelf besörja mot den ersättning,
som skälig pröfvas; vare dock, der han den rätt begagna vill, skyldig att
arbetet vid tillsägelse skyndsamt verkställa.

§ ^0.

Dike må ej öfver annans egor upptagas, innan den ersättning, som
till följd af stadgandet i § 4 utgå bör, blifvit gulden.

§ 11-

Försummar den, som dertill skyldig är, att hålla dike i gildt stånd
och bättrar han ej skyndsamt derå förefunnen brist, då han derom tillsagd
varder, ersätte all den skada och förlust, som deraf tillskyndas annan.

§ 12-

Vill någon, utan att sin talan genast till Rätten instämma, hafva fråga
pröfvad, som angår dikning, hvaraf annans rätt är beroende, söke hos
Konungens befallningshafvande förordnande för landtmätare eller annan lämplig
person att vid syn på stället ärendet handlägga och bifoge uppgift å
dem, livilka ega i saken del.

Har sökanden någon till synemän föreslagit och finnes ej förslaget
godkändt af öfrige sakegarne, förelägge Konungens Befallningshafvande genom
kungörelse, som uppläses från predikstolen i den eller de socknar, hvarinom
den ifrågavarande marken är belägen, att inom viss kort tid vid talans för -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 6.

7

lust inkomma med yttrande, huruvida de hafva något att erinra mot förslaget.
Yppas ej stridighet derom, varde den föreslagne, der han ej finnes
olämplig eller annat laga hinder ej möter, förordnad; i motsatt fall, äfvensom
när ej någon blifvit till synemän föreslagen, förordne Konungens Befallningshafvande
så som skäligt pröfvas. Don sålunda utsedde synemanen
bestämme i samråd med sökanden tid för synen och utfärde till densamma
skriftlig kallelse, hvilken skall genom sökandens försorg minst 14 dagar
före synen öfrige sakegare delgifvas.

Synemän biträdes af två gode män, Indika äro antingen ledamöter i
egodelningsrätt ellnr skiftesgodemän; och eger synemän att efter eget val
gode männen tillkalla.

§ 13-

Uteblifver å den för synen utsatta dagen sökanden, vare frågan förfallen
och denne skyldig godtgöra så väl förrättningsmän som öfrige inkallade
personer deras resekostnad och tidspillan. Försummar annan kallad sakegare
att sig infinna, gånge förrättningen för sig utan hinder deraf.

§ 14-

Om jäf emot synemän eller god man galle hvad i 31 § af stadgan
om skiftesverket i riket den 9 November 1866 i tillämpliga delar stadgas.

§ 15-

Förrättningsmän hafva att undersöka alla de omständigheter, hvilka
kunna på frågans afgörande inverka, samt söka mellan sakegarne åstadkomma
förening, som skall af dem alla underskrifvas. Kan förening icke åstadkommas,
böra förrättningsmännen afgifva utlåtande, hvaruti bestämmes:

Do) Dikets läge och storlek.

2:o) Hvarest och huru broar och trummor böra inrättas.

3:o) Om dikesjorden bör från egorna bortföras, eller i motsatt fall om
godtgörelse till jordegare bör gifvas.

4:o) Huru, med afseende å nyttan af dikningsföretaget, kostnaden derför
bör beräknas, fördelas eller jemkas.

5:o) Huruvida och i hvad mån påfordrad upprensning af dike skall ske.

6:o) När dikningen må påbörjas och senast skall vara fullbordad, samt

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o ti.

7:o) Huru synekostnaden, hvilken alltid bör af sökanden förskjutas,
skall emellan dem, som af dikningen hafva båtnad, fördelas eller
eljest utgöras, med mera sådant, som till fullständig utredning
hörer och till förebyggande af framtida tvister lända kan.

§ 16.

Stanna synemän och gode männen uti stridiga meningar i de fall, då
beslut eller utlåtande af dem meddelas skall, gånge efter hvad de fleste säga.
Har hvar sin särskilda mening, gälle synemannens: dock skall hvarderas
mening med skälen dertill korteligen i protokollet antecknas.

§ 17-

Finna förrättningsmännen, att frågan rör annan än den, som blifvit
kallad eller vid förrättningen eljest är tillstädes, varde förrättningen, för
nämnde sakegares inkallande, såsom i 12 § sägs, till annan dag uppskjuten.

§ 18.

Synemän åligger, att, innan han efter förrättningens afslutande från
stället afreser, tillhandahålla sakegarne afskrift af det i ärendet förda protokoll
jemte förrättningsmännens beslut.

§ 19-

Är sakegare missnöjd med förrättningen, har han att inom 30 dagar
från dess afslutande till rätten instämma sin talan, vid påföljd att beslutet
eljest anses hafva emot honom vunnit laga kraft, hvarom underrättelse skall
i protokollet meddelas.

Förening, som enligt § 15 blifvit träffad, må genast till verkställighet
befordras.»

C. A. Larsson,

från Östergötland.