Motioner i Andra Kammaren, N:o 69

Motion 1891:69 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.

19

N:o 69.

Af herr A. OlSSOII i Ornakärr, om ändring i gällande lagbestämmelser
rörande civiläktenskap.

I kongl. förordningen angående giftermål emellan kristen och
mosaisk trosbekännare den 20 januari 1863 är stadgadt, att äktenskap,
hvarom uti nämnda förordning omförmäles, skall i slägtingars eller
andra vittnens närvaro ingås inför magistrat i stad eller inför kronofogde
å landet, och uti kongl. förordningen angående främmande trosbekännare
och deras religionsutöfning den 31 oktober 1873 stadgas
jemväl, huru borgerligt äktenskap enligt nämnda förordning må utan
föregående vigsel ingås, och bestämmes uti begge dessa förordningar,
att borgerlig myndighet, inför hvilken äktenskap må afslutas, vare i
stad magistrat och å landet kronofogde.

Häraf är således klart, att i stad magistrat och på landet kronofogde
äro de borgerliga myndigheter, inför hvilka dessa äktenskap må
afslutas, men hvad som icke är klart eller tydligt, det är, huruvida
magistrats befogenhet i berörda ändamål är begränsad inom staden till
de der kyrkoskrifne, hvilka för äktenskaps afsilande sig hos magistraten
anmäla, och huruvida kronofogdes befogenhet att aisluta civiläktenskap
sträcker sig allenast till de personer, som äro kyrkoskrifna
inom hans fögderi och i sådant ärende vända sig till honom för att
anlita hans embetsåtgärd.

Icke heller är i det bill, att qvinnan har sin kyrkoskrifningsort i
stad och mannen sin kyrkoskrifningsort på landet, stadgadt, huruvida
det borgerliga äktenskapet skall ingås inför magistrat eller kronofogde.
Bestämmelse för det fall, att qvinnan tillhör landet och mannen tillhör
staden, saknas äfven.

20

Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.

Efter hvad jag erfarit-, råda olika meningar, huru författningen i
detta hänseende rätteligen skall tolkas. Å ena sidan förfäktas den
åsigt att, när begge kontrahenterna tillhöra stad eller dess område,
magistraten i den stad, der de äro kyrkoskrifna eller der bruden är
kyrkoskrifven, anses vara det enda rätta forum för äktenskapets ingående,
och att när begge kontrahenterna tillhöra ett visst fögderi eller
om bruden är i detta fögderi kyrkoskrifven, ingen annan än den kronofogde,
som derinom har sitt tjenstgöringsområde, är behörig att det
borgerliga äktenskapet för dessa kontrahenter afsluta. A andra sidan
drifves den satsen, att det må bero på kontrahenterna sjelfve att för
äktenskaps ingående vända sig till den ena eller andra af dessa myndigheter,
och att således de, som äro kyrkoskrifna i stad, kunna för
sådant ändamål vända sig endera till magistrat i någon stad eller till
kronofogde någonstädes på landet, hvadan de personer, som äro kyrkoskrifua
på landet, kunna för borgerligt äktenskaps afslutande anlita
hvilken kronofogde och hvilken magistrat som helst. Enligt denna
åsigt skulle följaktligen magistrat i stad och kronofogde på landet kunna
utföra dessa förrättningar utan afseende derpå, huruvida kontrahenterna
tillhöra den ena eller andra jurisdiktionen. Giltigheten af äktenskapet
skulle bero endast derpå, att det vore ingånget inför magistrat i någon
stad eller inför kronofogde någonstädes på landet, oberoende deraf,
huruvida kontrahenterna i administrativt eller kyrkligt hänseende tillhörde
stads- eller landsförsamling.

Om än skäl kunna tala för författningarnas tillämpning i öfverensstämmelse
med såväl den ena som den andra af dessa olika åsigter,
visar likväl det sålunda anförda, att någon oklarhet eller otydlighethärutinnan
föreligger. Den tjensteförrättning, som de borgerliga myndigheterna
härvid hafva att utföra, är dock utan tvifvel af sådan vigt och
betydelse, att det ingalunda bör vara likgiltigt, huruvida det öfverlemnas
den ena myndigheten att fritt tolka författningen på ett sätt och den
andra myndigheten att likaledes ensidigt tolka den på ett annat. Begge
de olika tolkningarna af lagens bud kunna t-ydligtvis icke vara rigtiga.
Det ena förfaringssättet måste anses stridande mot det andra, och har
borgerligt äktenskap afslutats inför myndighet, som origtigt tillämpat
lagens bestämmelser, synes det under sådana förhållanden afslut-ade
äktenskap kunna anses ogiltigt.

För att förebygga oegentligheter, att icke säga olaglighet-er, i
detta hänseende och för att undanrödja den osäkerhet, som derutinnan
nu är rådande, tillåter jag mig hemställa,

21

Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.

att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning,
hvarigenom stadgas icke allenast magistrats och
kronofogdes befogenhet att inom eller utom sitt tjenstgöringsområde
afsluta borgerligt äktenskap, utan äfven
huruvida enskilda kontrahenter, som dylikt äktenskap
vilja ingå, må anses berättigade att, oberoende af den
ort, som de i administrativt eller kyrkligt hänseende tillhöra,
vända sig för sådant ändamål till hvilken magistrat
eller kronofogde, de finna för godt att derom
anlita.

Jag anhåller att denna motion måtte blifva till lagutskottet
remitterad, och att det måtte inkomma med förslag till den lagförändring,
som med motionen åsyftas.

Stockholm den 28 januari 1891.

Anders Olsson.