Motioner i Andra Kammaren, N:o 68

Motion 1890:68 Andra kammaren

16

Motioner i Andra Kammaren, N:o 68.

IST:© ©8.

Af herr M. Dillm, om höjande af riksbankens grundfond
och reservfond.

Då enligt sammandrag af riksbankens ställning den 31 december
1889 de till framtida disposition afsätta medlen utgöra öfver 9 millioner
kronor, synes mig att de af dessa medel, hvilka icke af Riksdagen redan
blifvit bestämda för särskildt ändamål — nemligen en och en half million
kronor, som anslagits till nytt riksbankshus — böra öfverföras till riksbankens
fonder och dymedelst komma i åtnjutande af det skydd lagen
om rikets ständers bank den 1 mars 1830 skänker.

Bankofullmägtige ansågo redan i fjor lämpligt att till riksbankens
grundfond öfverföra fem millioner af de s. k. reserverade medlen, men
då ingen motion i ärendet väcktes inom i lag bestämd tid, kom frågan
ej under Riksdagens behandling. Jag kommer derför att föreslå,

det riksbankens grundfond ökas med fem millioner
kronor af nämnda medel.

Vid 1888 års riksdag väcktes motion om höjande af riksbankens
reservfond från nuvarande fem till tio milloner kronor i sammanhang
med ökning af riksbankens utländska obligationsfond till respektive tio
millioner kronor. Reservfonden skulle då kommit att utgöra en fjerdedel
af grundfonden, en accepterad proportion inom de större och solidare
bankerna i Europa. Man anser nemligen att i fall en bank skulle råka
i trångmål reservfonden bör vara så stark och ega sådan motståndskraft,
att grundfonden ej behöfver anlitas. Allmänheten reflekterar sällan öfver

I

Motioner i Andra Kammaren, N:o 68.

17

siffror, som gå på millioner; får den höra, att en banks reservfond gått
förlorad och att man börjat anlita grundfonden — om ock denna är
respektabel nog — ja, då är paniken framme och rusningen snart färdig.
Bankofullmägtige, som sade sig fullt dela motionärernas uppfattning om
önskvärdheten deraf att behållningen af utländska statspapper ökas till
tio millioner kronor, ansågo dock skäl ej vara för handen att då fixera
reservfonden och med detsamma förrådet af utländska statspapper till
den angifna summan, utan skulle det blifva fullmägtiges omsorg att söka
uppbringa den utländska obligationsfonden till omkring tio millioner
kronor. När sådant inträffat torde rätta tidpunkten vara inne att genom
reglementariska bestämmelser fastslå hvad som genom affärernas naturliga
utveckling redan blifvit verklighet. Då emellertid nämnda obligationsfond
numera utgör öfver åtta millioner kronor, synes mig som att man,
utan att komma i konflikt med fullmägtiges här ofvan uttalade uppfattning,
kan öfverföra till reservfonden återstoden af de reserverade medlen,
eller i rundt tal två och en half millioner kronor, d. v. s. höja densamma
från fem millioner till sju och eu half millioner kronor; desto hellre som
4 § i lagen om rikets ständers bank i alla fall måste ändras, för så vidt
som förslaget om grundfondens ökande antages. Reservfonden kommer i
så fall att utgöra en sjettedel af grundfonden. På grund af hvad jag
anfört vågar jag derför vördsamt föreslå, att Riksdagen för sin del beslutar
sådan ändring af 4 § i lagen om rikets ständers bank af den
1 mars 1830 att:

l:o) Riksbankens grundfond höjes från fyratio
millioner till fyratiofem millioner kronor; och

2:o) Riksbankens reservfond från fem millioner
till sju och en half millioner kronor.

Stockholm den 24 januari 1890.

M. Halm.

Bih.'' till Riksd. Prof. 1890. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 10 Käft.

3