Motioner i Andra Kammaren, N:o 65

Motion 1892:65 Andra kammaren

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 65.

N:o 65.

Af herr G. Jansson i Krakerud, om förhöjd bevillning saf gift för
spelkort.

Enligt kongl. kungörelsen den 5 december 1873 äro spelkort belagda
med en bevillningsafgift af 75 öre för hvarje kortlek. Jemför man denna
afgift med annan beskattning, så synes den vara allt för låg, synnerligast
som denna beskattning hufvudsakligast drabbar de bättre lottade inom nationen.
Mången spelare lärer genom skicklighet i sin konst vinna stora summor.
Att sådan inkomst skall vara skattefri, kan ej vara rätt. Att personer
af denna kategori skola vara besjälade af så stark rättskänsla, att de samvetsgrant
uppgifva sina inkomster, har man väl icke skälig anledning att
antaga. Följaktligen torde man, för att i någon mån äfven kunna beskatta
dessa inkomsttagare, böra höja nämnda afgift, hvilken höjning bör föranledas
äfven af moraliska skäl, enär nuvarande prisbillighet föranleder minderåriga
barn att anskaffa spelkort, hvilket har till följd, att många sådana äro
passionerade spelare innan de uppnått myndig ålder. Det kan mot en sådan
beskattning visserligen invändas, att om några bereda sig inkomster på ofvannämnda
sätt, så få andra släppa till dem. Detta må nu vara sant, men för
den som har råd att spela bort sina penningar, torde det icke hafva någon
betydelse, om nämnda afgifter höjas.

Under åberopande af ofvannämnda skäl tillåter jag mig härmed vördsamt
hemställa,

att Riksdagen ville besluta, det alla till försäljning och
förbrukning inom riket ämnade figurerade eller ofigurerade
kort, hvarmed spel kan öfvas, antingen de äro i riket

Motioner i Andra Kammaren, N:o 66.

9

tillverkade eller från utrikes ort dit införda, skola beläggas
med en afgift af 3 kronor för hvarje kortlek.

Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.

Stockholm den 28 januari 1892.

G. Jansson

i Krakerud.

N:<> 66.

Af herr T. W. Forsell, om ändrad lydelse af § 10 i förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. den
29 maj 1885.

Mångenstädes inom landet har det visat sig, att medgifven rättighet
att inom en kommun försälja spritdrycker kan medföra stora olägenheter för
angränsande kommuner. Nu.gällande, lag af den 29 maj 1885 angående
försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker lemnar intet skydd mot
detta onda, ty om uti en kommun, den må vara än så liten, frågan om
försäljning af spritdrycker rätt behandlas enligt nyssnämnda lag, kan äskad
försäljningsrätt knappast förvägras, och måste då angränsande kommuner
finna sig uti de olägenheter, som häraf orsakas. I väsentlig mån skulle nog
dessa missförhållanden motverkas, om angränsande kommuner lemnas rätt afgifva
yttrande i frågan, innan den af Kong! Maj:ts befallningshafvande slutligt
afgjordes och tillbörligt afseende fästes vid dessa yttranden. Mig
Bill. till Eiksd. Prof. 1892. 1 Sami. 2 Afd. 2 Hand 18 Höft. 2