Motioner i Andra Kammaren, N:o 65. &

Motion 1897:65 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 65. &

alt Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t till all
kraft och verkan upphäfva nämnda kongl. kungörelse.

Om remiss till vederbörligt utskott hemställes.

Stockholm den 28 januari 1897.

S. J. Kardell.

K:o 65.

Af herrar S. J. Kardell och J. PersSOll i Arboga, om skrifvelse
till Kongl. Maj.t angående afskaffande af lärareprof
inför domkapitel.

Det är en erkänd sak, att de lärareprof, som afläggas inför domkapitlen,
icke äro ändamålsenliga. I all synnerhet kunna lätt olika grunder
för bedömandet af dessa prof göra sig gällande vid de olika domkapitlen,
vid hvilket förhållande de betyg, som åsättas dem, icke kunna tillmätas
någon större betydelse. De kunna det så mycket mindre, som det i sjelfva
verket torde vara omöjligt för vederbörande myndigheter att på den korta
tid, som är anslagen åt dessa prof, bilda sig en rätt föreställning om en
sökandes duglighet för lärarekallet, och detta så mycket mera, som erfarenheten
gifvit vid handen, att till och med erkändt skickliga skolman stundom
konfunderas vid detta uppträdande inför för dom helt och hållet främmande
konsistorieledamöter och lärjungar samt i följd deraf prestera sämre prof,
än de skulle gjort under andra förhållanden.

För (ifrigt är hela detta prof numera efter profårsinstitutionens införande
öfverflödigt. Lärarekandidaterna ådagalägga under profårskursen till fyllest

6

Motioner i Andra Kamma! en, N:o 65.

hvad de gå för; och några upprepade prof behöfvas för dem lika litet som
för andra tjensteman. Någonting motsvarande lärareprofven inför konsistorierna
finnes icke heller i Norge och Danmark. Men i vårt land finnas
de, gagnlösa i och för sig sjelfva och direkt skadliga genom de dryga
kostnader, som de medföra för de obefordrade lärarne, Indika under nuvarande
förhållanden i regel nödgas många gånger underkasta sig alla de
kostnader och obehag, som äro förenade med ifrågavarande prof, innan
de vinna befordran. De äro äfven till skada för stiftsläroverken, der undervisningen
genom dem rubbas i sin jemna gång.

Att en lärares förmåga att undervisa kan utvecklas genom tjenstgöring,
är klart. Men öfver den ökade duglighet, som han förvärfvat efter profårskursens
slut, bör rektor vid det läroverk, der han tjenstgjort, eller inspektör,
om en sådan befattning framdeles inrättas, kunna afgifva till fyllest görande
betyg.

På grund af det anförda få vi vördsamt hemställa,

att Riksdagen i skrifvelse till Konungen anhåller,
att Konungen måtte taga i öfvervägande, huruvida icke
lärareprofven inför domkapitlen skulle kunna afskaffas.

Stockholm den 28 januari 1897.

S. J. Kardel/,.

J. Persson.