Motioner i Andra Kammaren, N:o 64

Motion 1896:64 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 64.

1

N:o 64.

Af herr J. G. Hazéll, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.

I Kongl. Maj:ts nådiga proposition till innevarande års Riksdag angående
statsverkets tillstånd och behof göres under åttonde hufvudtiteln pag.
53 och 54 rörande undervisningen i qvinlig .slöjd efterskrifna förslag:

»Att skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör
visar sig hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola, mindre folkskola
eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i qvinlig slöjd, bestående i
stickning, stoppning, lappning, linne- och klädsömnad, samt, der omständigheterna
sådant medgifva, i spånad och väfning samt flätningsarbeten, utan
att undervisningen i folkskolans läroämnen derigenom eftersättes, må af
statsmedel för hvarje skola, hvari antalet slöjdande flickor uppgår till
minst tio, erhålla ett årligt understöd af 30 kronor, derest undervisningen
uti ifrågavarande ämne pågår minst 4 timmar i veckan under hela den
för folkskolan bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i en
dylik skola antalet af dem, som deltaga i slöjdundervisningen, är så stort,
att de för denna undervisning äro delade i två eller flera afdelningar, må
på här förut angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande
uppgår till minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd af
30 kronor,

samt att för detta ändamål måtte från och med år 1897 på ordinarie
stat beviljas ett årligt förslagsanslag af 90,000 kronor».

Då inom folkskolebildningen undervisning i manlig slöjd under nära
20 år varit hugnad med statsbidrag, så måste det helsas med tillfredsställelse,
att af statsmagterna jemväl den qvinliga slöjden blir beaktad.

Bill. till lliksd. Prof. 18.%‘. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Höft. (N:is 64—70.) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 64.

Dock, dervid må ej undertryckas den önskan, att vilkoren för statsbidrag
blifva så rymliga, att ej en stor del af de särskilda skolor för qvinlig
slöjd, hvilka nu finnas, tvingas att upphöra eller ställas utanför påsyftade
anslag. Åtminstone hvad landsbygden beträffar är det nog många orter,
der det för närvarande föga lämpar sig att så ^organisera, den qvinliga
slöjden bland folkskolans läroämnen, att undervisningen deri kommer att
pågå minst 4 timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda
årliga lästiden. An saknas lokal; än saknas lämplig lärarinna, som skulle
vara villig att mot en ringa afgift binda sin tid för hela läsåret eller ock
vandla måhända en längre väg för några timmars undervisning då och
då; än saknas tid, synnerligast vid de ambulerande skolorna, der ju folkskolans
läroämnen trängas med hvarandra för att eröfra hvarje skoltimme
och detta om möjligt hvarje helgfri dag; än kan ju den omständigheten
inträffa, att lärarinnan under eu del af läsåret blir sjuk, hvarigenom svårigheter
för att icke säga ökade kostnader skulle uppkomma, då man för
den tiden nödgades anskaffa vikarie. Härtill kommer allmogens befogade
kraf att vinna verkliga resultat, hvilket onekligen bättre åstadkommes genom
undervisning under en mera samlad tid.

Genom Riksdagens beslut år 1894 blef visserligen den manliga slöjden
inorganiserad i folkskolan med den bestämmelsen, att undervisningen
deri, der den gynnades med statsbidrag, skulle pågå minst 4 timmar i
veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden; men då
på månget ställe svårigheterna dervid både för barn, föräldrar och lärare
blifvit mycket större än den verkliga nyttan för slöjdbildningen, så synes
det välbetänkt, att vilkoren för anslag till undervisning i qvinlig slöjd
måtte — synnerligast der det ännu rör sig omkring så små lönebelopp,
som nu äro i fråga — ställas ungefär i samma form som de, hvilka för
manliga slöjden voro gällande före 1894 års beslut.

Hufvudsyftet är ju, att tillfälle till nödig utbildning på den qvinliga
slöjdens område hålles öppet för folkskolans flickor — och detta icke minst
med afseende på de mindre bemedlade, hvilka, ej sällan vanlottade i hemmet,
snart nog måste ut i den hårda kampen för tillvaron.

Alltså: der vederbörande församling finner, att berörda slöjd skicklighet
lämpligast kan meddelas i sådan särskild slöjdskola, hvilken utöfvar sin
verksamhet under en mera koncentrerad tid — antingen under folkskolans
ferier eller ock i öfrigt under sådana omständigheter, att undervisningen
i folkskolans läroämnen ej derigenom eftersättes — så torde skäl
ej förefinnas att stänga vägen för en sådan handlingsfrihet, allra helst när
ju undervisningen i öfrigt skall vara sådan, att den vinner godkännande
inför vederbörande folkskoleinspektör.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 64. 3

I anledning häraf göres — till fromma för den qvinlig^ slöjden såsom
ock till fromma för större frihet med afseende på fördelningen af undervisningstiden
i den qvinliga slöjdskolan — vördsam hemställan, att Riksdagen
vid behandlingen af förut åberopade Kongl. Maj:ts nådiga proposition
rörande undervisningen i qvinlig slöjd måtte, med ett mindre tillägg
i densamma angående vilkoren för anslags meddelande, besluta:

att skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande
folkskoleinspektör visar sig hafva på ändamålsenligt sätt
i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola
anordnat undervisning i qvinlig slöjd, bestående i stickning,
stoppning, lappning, linne- och klädsömnad, samt,
der omständigheterna sådant medgifva, i spånad och
väfning samt flätningsarbeten, utan att undervisningen
i folkskolans läroämnen derigenom eftersattes, må af
statsmedel för hvarje skola, hvari antalet slöjdande flickor
uppgår till minst tio, erhålla ett årligt understöd af
SO kronor, derest undervisningen uti ifrågavarande ämne
pågår antingen minst* 4 timmar i veckan under hela
den för folkskolan bestämda årliga lästiden eller ock
minst 35 dagar med 5 timmar dagligen, samt att skoldistrikt,
om i en dylik skola antalet af dem, som deltaga
i slöjdundervisningen, är så stort, att de för denna
undervisning äro delade i två eller flere afdelningar. må
på här förut angifna vilkor för hvarje sådan atdelning,
hvari antalet slöjdande uppgår till minst tjugufem, erhålla
likaledes ett årligt understöd af 30 kronor,

samt att för detta ändamål måtte från och med år
1897 på ordinarie stat beviljas ett årligt förslagsanslag
af 90,000 kronor.

Stockholm den 27 januari 1896.

,]. G. Hazén.