Motioner i Andra Kammaren, N:o 64

Motion 1893:64 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 64.

13

Öl,HT. •'' I i };<#

N:o 64.

wnå ''■ , J iiA> ■

Af herr 0. A. Ericsson i Ofvanmyra, om ändring i Kongl.

Maj ds proposition angående särskild tilläggsbevillning
för år 1894.

Vid behandlingen af det förslag, särskilda utskottet vid sistlidne urtima
riksdag framställe rörande en tilläggsbevillning för år 1893, hvilken
skulle utgå till viss lika procent så väl å den förhöjda bevillningen för jordbruksfastighet,
som å bevillningen för annan fastighet och inkomst, dock så
att de, hvilka för inkomst vore taxerade till belopp understigande 800 kronor,
skulle från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade, dristade jag
påpeka oegentligheten uti att befria de lägst taxerade inkomstkategorierna
utan att i full konseqvens dermed bereda samma förmån äfven för de lägst
taxerade fastigheterna. Jag föreslog för den skull ett tillägg till denna utskottets
hemställan i syfte, »att äfven egare till fastighet, understigande 1,000
kronors taxeringsvärde, måtte befrias från den ifrågasatta tilläggsbevillningen».
Detta tilläggsförslag afslogs emellertid, hufvudsakligen af formella hinder.

Nu har Kong!. Maj:t så väl i den till innevarande års Riksdag aflemnade
statsverkspropositionen, som i särskild proposition föreslagit en tillläggsbevillning
att utgå för 1894, denna gång med en krona för hvarje
bevillningskrona såväl af fast egendom, som af inkomst, och således jemt en
fördubbling af bevillningen. Kongl. Maj:t har likväl ansett sig böra fortgå
på den vid urtima riksdagen beträdda vägen, att i möjligaste mån skona de
lägst taxerade inkomstkategorierna, hvilket chefen för finansdepartementet
motiverar på följande sätt: »Då Riksdagen åtog sig en tilläggsbevillning af

30 procent för innevarande år, tillämpades denna grundsats sålunda, att från
tilläggsbevillningens utgörande befriades de, hvilka för inkomst äro taxerade
till belopp understigande 800 kronor. Då nu ifrågasättes en tilläggsbevillning

14 Motioner i Andra Kammaren, N:o 64.

till icke oväsentligt högre belopp, synes mig lindringen böra något utsträckas
utöfver (ten val tilläggsbevillningen för innevarande år faststälda gräns, och
synes mig i sådant afseende fullständig befrielse lämpligen böra medgifvas
dem, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp understigande 1,200 kronor,
medan för inkomst uppgående till 1,200 kronor, men understigande 1,800
kronor, endast skulle utgöras half tilläggsbevillning.»

Om denna vackra grundsats kan ju icke sägas annat än godt; men
hvarför icke tillämpa densamma så, att den äfven kommer andra behöfvande
till del? Hvarför icke bevilja samma förmåner åt de små fast.ighetsegarena,
som jemstälda med dessa ifrågasätta inkomsttagare i regel hafva långt större
ekonomiska svårigheter att bekämpa och Indika noga få räkna med hvart
och ett af sina oren? Här lär det val vara Riksdagens skyldighet tillse,
att inga dylika oegentlighet^!’ fa göra sig gällande på den nybeträdda vägen
inom vår skattelagstiftning. Och det är med anledning häraf, som jag i
hufvudsak åter upptager ofvannämda framställning, något modererad efter
Ivongl. Maj:ts förslag, och såsom skäl härför hänvisar till de motiv, jag anförde
vid urtima riksdagen (se Andra Kammarens protokoll n:o 6, sid. 231).

Men om man nu i allo skulle följa Kongl. Maj:ts exempel och bevilja
förmånen åt sådana fastighetsegare, som i ekonomiskt hänseende kunna jemställas
med personer i så jemförelsevis god ekonomisk ställning, som de, hvilka
ega en årlig inkomst af bortåt 1,800 kronor, och indela dessa i 2:ne klasser,
en som åtnjuter hel och en annan half befrielse, så torde det möta svårigheter
att finna lämpliga gränssiffror, emedan dessa siffror då torde blifva så
höga, att Riksdagen helt och hållet skulle draga sig ifrån att fullfölja den
vid urtima riksdagen uttalade vackra grundsatsen om beredande af lättnader
för de svagaste bärkrafterna.

Försigtigheten torde derför bjuda att taga varsamma steg.

Betänker man nu, att en inkomst af 1,200 kronor, som enligt Kongl.
Maj:ts förslag skulle utgöra gränsen för den fullständiga befrielsen, representerar
ett kapital af 24,000 kronor efter 5 procent räknadt; och en inkomst
af 1,800 kronor, enligt samma förslags gräns för den halfva tilläggsbevillningens
utgörande, representerar ett dylikt på 36,000 kronor, lär väl ingen
kunna bestrida anspråkslösheten uti en begäran, att egare af jordbruksfastighet
och annan fastighet, hvars taxeringsvärde understiger 1,500 kronor helt
befrias från den föreslagna tilläggsbevillningens utgörande, medan egare af
fastighet, hvars taxeringsvärde uppgår till 1,500 kronor, men understiger 3,000
kronor, endast skulle utgöra half tilläggsbevillning. Och likväl skulle enligt
mitt förmenande ett dylikt beslut emottagas med ganska stor tillfredsställelse
inom vårt land.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 6d.

15

Men då man vet, att det finnes många, som äro taxerade både för inkomst
och fastighet och livilka icke höra befrias på det ena området, i händelse
de på det andra äro taxerade öfver de föreslagna gränssiffrorna, så
torde äfven ett annat tillägg böra göras, som i dylika fall annullerar befrielsestadgandena.

På grund häraf får jag vördsamt föreslå,

att, för den händelse Riksdagen bifaller Kongl.
Maj:ts proposition angående en tilläggsbevillning för år
1894, Riksdagen dervid må foga de tillägg, att äfven egare
af jordbruksfastighet och annan fastighet, hvars taxeringsvärde
understiger 1,500 kronor, måtte befrias från denna
tilläggsbevillnings utgörande, medan egare af enahanda
fastighet, hvars taxeringsvärde uppgår till 1,500 kronor,
men understiger 3,000 kronor, endast få utgöra half tillläggsbevillning;
dock med den inskränkning för dem, som
äro taxerade för såväl inkomst som fastighet, om någondera
af dessa kategorier öfverstiger befrielsegränsen, att
dessa ej må komma i åtnjutande af de förmåner, som enligt
ofvan dels åberopade och dels framstälda förslag skulle
komma dem till del i den andra kategorien.

Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.

Stockholm den 26 januari 1893.

Ollas A. Ericsson.

)<