Motioner i Andra Kammaren, N:o 63

Motion 1881:63 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 63.

17

NlO 63.

Af Herr M. Rubenson: Angående beräkningen af förslagsanslag.

Det lär ur principal synpunkt få anses vara obestridligt, att vid bestämmande
af storleken å förslagsanslag den erfarenhet bör läggas till grund, som
under föregående år vunnits angående omfånget af de behof, som skola genom de
särskilda anslagen ses till godo; och att följaktligen dessa anslag icke böra upptagas
med så små belopp, att man kan på förhand med säkerhet beräkna, att
betydliga brister skola å dem uppstå. Denna obestridliga regel har dock icke
på senare tiden kommit till tillämpning vid riksstatens uppgörande; och af det
statsrådsprotokoll, som den 5 Januari detta år hölls vid föredragning af de till
sjunde hufvudtiteln hörande frågor (Bil. Sjunde hufvudtiteln s. 18), framgår, att
Kongl. Maj:t vid uppgörande af förslaget till 1882 års statsreglering funnit sig
icke böra göra någon framställning om höjning af de uppenbarligen alltför låga
förslagsanslagen.

Det ena af de två skäl, på hvilka föredraganden afstyrkt en framställning
om en allmän höjning af otillräckliga förslagsanslag, hemtas derifrån, att totalsumman
af de å dessa anslag uppkomna brister icke synes vara i nämnvärd mån
högre nu än vid föregående statsregleringar och att antagligt är, att dessa brister
framgent likasom hittills varda betäckta genom öfverskott å de för året beräknade
statsinkomsterna.

Att missräkningar på ett håll motvägas af missräkningar på ett annat, kan
tydligen icke utgöra giltig anledning att fortfarande med öppna ögon i riksstaten
införa auslagsbelopp, som man på förhand vet vara otillräckliga, enär på sådant
sätt i allt fall erhålles en ovigtig föreställning om affärerna; utan lär, derest eu
dylik motvigt kan med säkerhet eller åtminstone stor sannolikhet förutses, det
rätta förfarandet vara att höja så väl utgifts- som inkomstberäkningarna. Om
detta medgifves, måste det vara ännu mer angeläget att upptaga de rätta anslagsbeloppen,
då, såsom här är fallet, de med säkerhet förutsedda bristernas be Bih.

till Rilcsd. Prof. 1881. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 8 Haft. 8

18

Motioner i Andra Kammaren, N:o 63.

täckande beror på omständigheter, som hafva föga eller intet att skaffa med anledningarna
till anslagens öfverskridande, och tillika erfarenheten visat, att brister
så väl på det ena som andra hållet kunna samtidigt uppstå. De omständigheter,
som föranleda starkt anlitande af t. ex. anslagen till fångars vård och underhåll,
till mathållning för manskapet vid garnisonsregementena, till beväringens vapenöfningar
eller till rese- och traktamentspenningar äro uppenbarligen helt andra än
de, som förorsaka höga inkomster af tull-, bränvinstillverknings- eller jernvägstrafikmedel.
Man behöfver ej heller gå längre tillbaka än till år 1878 för att
finna brister så väl å förslagsanslagen som å beräknade inkomster. Kapitalkontot
till rikshufvudboken för sagda år visar nemligen, att bristerna å förslagsanslagen,
deri inräknadt anslaget till riksdags- och revisionskostnad m. m., öfversköto
besparingarna å sådana anslag med 3,160,030 kronor 94 öre, på samma gång bristerna
å inkomstsidan voro 568,310 kronor 12 öre högre än öfverskotten å samma
sida, hvadan denna del af statsregleringen företedde en sammanlagd brist af
3,728,341 kronor 6 öre; och det var endast med tillhjelp af de öfriga anslagens
stora öfverskott af 2,293,951 kronor 22 öre, som 1878 års statsreglerings hela brist
inskränktes till 1,434,389 kronor 84 öre.

Nu angifna och bemötta skäl för bibehållande af otillräckliga belopp för
förslagsanslagen synes ej heller hafva vägt synnerligen tungt vid uppgörande af
nästa års statsreglering. Jag sluter detta deraf, att då vid den öfverläggning,
som i Andra Kammaren egde rum före öfverlemnande till Stats-TJtskottet af statsverkspropositionen,
denna fråga kom på tal, hans Excellens Statsministern icke
med ett enda ord berörde detta skäl utan stödde sig allenast å det andra i statsrådsprotokollet
anförda skälet, att Riksdagen förut vid fyrfaldiga tillfällen visat
sig mindre benägen att bifalla framställningar om höjning i förslagsanslag.

Utan att här ingå i bedömande af den frågan, huruvida den sålunda åberopade
erfarenheten kan gifva tillräcklig anledning antaga, att en framställning
i ämnet från Kongl. Maj:t skulle under nu varande förhållanden blifva fruktlös,
åtnöjer jag mig med att fastslå det af Herr Statsministerns yttranden till statsrådsprotokollet
och i Andra Kammaren uppenbara sakförhållande, att Kongl.
Maj:t visserligen finner en rättelse af förevarande missförhållande böra ega rum,
men anser att Riksdagen sjelf bör tagh, saken om hand. Härigenom har frågan
kommit i det skick, att den enskilde riksdagsmannen bör låta sig angeläget vara
att begagna första lägliga tillfälle för att söka, i hvad på honom ankommer, göra
slut på det äfven ur konstitutionel synpunkt betänkliga tillstånd, att vigtiga anslag
måste år från år öfverskridas med betydliga belopp. Ett sådant tillfälle föreligger
efter min uppfattning för närvarande. Af den statsverkspropositionen bilagda
finansplan inhemtas, att statsverkets för år 1882 beräknade utgifter med
531,300 kronor öfverstiga de antagna tillgångarna, inräknadt den allmänna bevillningen,
och att det är denna brist, som föranledt förslaget om tilläggsbevillningen,

19

Motioner i Andra Kammaren, N:o 63.

men att den extra beskattningen äskats till 1,600,000 kronor, hvadan, sedan bristen
blifvit fyld, 1,068,700 kronor återstå, som Kongl. Maj:t föreslagit skola användas
till förstärkande af statsverkets grundfond. Om nu Riksdagen åtager sig tillläggsbevillningen,
och större eller mindre del af förenämnda 1,068,700 kronor användes
till förslagsanslagens förstärkande, samt endast för hvad deraf sedan möjligen
återstår beslut vid denna riksdag fattas om dess läggande till grundfonden,
kan det af mig asyftade mal vinnas, utan att grundfondens förstärkning det ringaste
fördröjes; enär den af Herr Statsministern till statsrådsprotokollet uttalade
åsigt, att grundfonden bör förstärkas med öfverskott, som uppkomma å föregående
statsregleringar, icke torde blifva föremål för någon motsägelse, utan alla lära
enas derom, att dylika öfverskott icke skola användas till statsutgifters bestridande
förr, än grundfonden nått sin vederbörliga storlek. Förutsatt, att 1882 års
statsreglering vid tillämpningen icke visar några brister, som ej kunna betäckas
med samma års öfverskott, kan vid sådant förhållande en tillökning af förslagsanslagen,
hvilken naturligtvis icke medför ett enda öres högre verklig utgift för
staten, endast hafva den verkan i afseende å grundfonden, att beslutet om dennes
förstärkning delvis uppskjutes till det år, då förstärkningen skall ega rum, och
att man i mindre skala beslutar att till fonden lägga inkomster, som endast äro
beräknade men ännu icke till finnandes, då beslutet fattas. Det vill ock förefalla,
som om denna följd af förslagsanslagens höjning innebär ett ytterligare,
ganska kraftigt skäl för denna höjning, ty derigenom minskas den visserligen ej
sannolika, men dock befintliga risken, att en på förhand bestämd kapitalbildning
skall behöfva verkställas, äfven om deraf förorsakas en statsbrist.

Med stöd af det nu anförda tager jag mig friheten föreslå,

att sådana förslagsanslag, som visat sig i någon nämnvärdare
mån otillräckliga, måtte, sedan Stats-Utskottet med
ledning af senaste årens erfarenhet afgifvit förslag dertill, höjas
så, att de kunna beräknas blifva tillräckliga för sina
ändamål.

I händelse Stats-Utskottet skulle föreslå statsregleringens uppgörande utan
beräkning af tilläggsbevillningen, eller Utskottet af annan anledning finner sig
icke kunna tillstyrka, att de af mig här ofvan uttalade grundsatser komma till
tillämpning på 1882 års statsreglering, får jag alternativt föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det
Kongl. Maj:t vid aflåtande af nästa statsverksproposition behagade
med ledning af senast förflutna årens erfarenhet föreslå
förslagsanslagen till sådana belopp, att de kunna beräknas
blifva tillräckliga för sina ändamål.

Stockholm den 28 Januari 1881.

Moritz Itub enson.