Motioner i Andra Kammaren, N:o 62

Motion 1897:62 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 62.

7

öfvertagände af aflöningen till rikets presterskap såsom
till öfrige statens tjensteman; samt

d) att äfven förslag till pensionsstat för presterskapet
må uppgöras på här ofvan angifna grunder, i
syfte att de prestman, som af sjuklighet eller ålder ej
förmå behörigen uppehålla sina tjenster, skola erhålla
sådan; och

2:o att ställa till Kongl. Maj ris förfogande ett
förslagsanslag af 10,000 kronor till kostnaden för här
ofvan omförmälda utredningar.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 28 januari 1897.

A. P. Panteism.

N:o 62.

Af grefve H. E. G. Hamilton, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utarbetande och framläggande af förslag
angående ordnandet af rättsförhållandena mellan kommuner
och enskilde vid genomförande af stadsplaner m. m.

I skrifvelse den 9 maj 1884 anhöll Riksdagen, att Kongl. Majri
måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser
för ordnande af de rättsförhållanden, som uppstå mellan kommunerna
och enskilde i följd af fastställandet af planer för eller vid utförande
af beslut om reglering af gator, torg eller allmänna platser i stad, köping

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 62.

eller ort, för hvars bebyggande stadganden lika med de för stad gällande
anses böra på grund af befolkningens täthet tillämpas.

Denna skrifvelse, som af Riksdagen beslöts utan meningsskiljaktighet,
var ett uttryck för den på grund af flerårig erfarenhet vunna insigten
derom, att förenämnda rättsförhållanden blifvit på ett mycket otillfredsställande
sätt ordnade, enär expropriationsförordningens stadganden i ämnet
äro alldeles otillräckliga och i flera hänseenden olämpliga, ett förhållande,
som allt klarare framträdt i den mån kommunerna på allvar bemödat sig
att genomföra de vidlyftiga stadsplaner, som byggnadsstadgan för rikets
städer ålagt dem att uppgöra.

Åt befogenheten af Riksdagens framställning gaf Kongl. Maj:t sitt
erkännande genom att den 3 oktober 1884 uppdraga åt en komité att
utarbeta de författningsförslag, hvilka af nämnda framställning kunde föranledas,
och afgaf komitén den 24 augusti 1885 underdånigt betänkande
i ämnet med förslag till lag angående stadsplan och tomtindelning jemte
tillhörande författningar, i samband hvarmed komitén, till hvilken jemväl
öfverlemnats en af styrelsen för Stockholms fastighetsegareförening gjord
underdånig framställning angående lagstiftning rörande hvad i vissa fall
borde iakttagas, då byggnad uppförts utöfver tomtgräns, framlade förslag
till lag äfven rörande nämnda ämne.

Öfver komiterades förslag hördes öfverståthållareembetet, Konungens
befallningshafvande och öfverintendentsembetet. Befogenheten af Riksdagens
framställning bestyrktes dervid ytterligare, i det att endast en
bland Konungens befallningshafvande i allo afstyrkte komiterades förslag,
och två funno det olämpligt för mindre städer, under det att öfriga myndigheter,
i flere fall med mycken styrka, så väl vitsordade behofvet af
lagstiftning på det afsedda området som ock uttalade sin anslutning till
de i komiterades förslag upptagna principer.

Sedan förslaget med ledning af de detaljanmärkningar, som af myndigheterna
fram stälts, blifvit af komiterade i vissa delar omarbetadt, öfverlemnades
detsamma ock af Kongl. Maj:t för vidare grundlagsenlig behandling
till högsta domstolen, som deröfver afgaf utlåtande, sådant detsamma
finnes intaget i domstolens protokoll för den 20 april 1887. Jemväl
högsta domstolens flertal lemnade förslagets hufvudgrunder utan anmärkning
och framstälde endast en del anmärkningar rörande vissa detaljbestämmelser.
Blott två af de i granskningen deltagande sex justitieråden
afstyrkte hela förslaget under förmenande, att dess hufvudgrunder icke
vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 62.

9

Hvad sålunda förekommit torde väl obestridligen få anses käntyda
derpå, att Riksdagens framställning ingalunda skett i oträngdt mål. Vid
1891 års riksdag framlades emellertid endast det på Stockholms fastighetsegareförenings
initiativ tillkomna lagförslaget, hvarjemte i det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet meddelades, att det på Riksdagens
begäran utarbetade förslaget till stadsplanelag kommit att förfalla.

Om anledningen till denna oväntade utgång af ett vigtigt och
omfattande lagstiftningsarbete lemnas upplysning i Andra Kammarens
protokoll för den 6 maj 1891. Dåvarande chefen för justitiedepartementet,
hvilken förut såsom ledamot af högsta domstolen varit en bland def
två justitieråd, hvilka afstyrkt komiterades förslag i dess helhet, framhöll
nemligen under diskussionen om ofvannämnda proposition, att det af
komitén utarbetade förslaget till stadsplanelag visserligen vore fotadt på
de grunder, för hvilka Riksdagen i skrifvelse år 1884 uttalat sig, men
att han för sin del vid pröfning af dessa grunder funnit, att en lämplig
lagstiftning i ämnet icke kunde på dem fotas äfvensom att han icke
kunde erkänna, att på det afsedda området billigare grunder funnes än
de, som äro stadgade i gällande expropriationslag. Justitieministern underkände,
med andra ord, fullständigt befogenheten af Riksdagens framställning.

Man kan sålunda med allt fog säga, att frågans utgång var beroende
på en ren tillfällighet. Särskildt med hänsyn härtill har jag trott
det icke vara osannolikt, att, derest Riksdagen förnyade sitt uttalande i
ämnet, en annan utgång skulle kunna vinnas. Härför talar den ytterligare
erfarenhet, som sedan år 1891 vunnits om svårigheterna för kommunerna
att med måttliga kostnader under nuvarande brist på duglig
lagstiftning i ämnet genomföra sina storartade stadsplaner samt om de
fördelar, som dessa planer i många fall tillskynda egare af de af dem
berörda tomter. Ivongl. Maj:t och Riksdagen hafva sjelfva vid två särskilda
tillfällen, åren 1885 och 1892, då vilkoren för marks upplåtande
till gator öfver fot- och hästgardesregementenas gamla kaserntomter antogos,
erkänt rättmätigheten af den i komitéförslaget intagna hufvudgrundsats,
att tomtegaren bör bidraga till en gatureglerings genomförande
öfver hans mark i den mån han har fördel af densamma. Det lysande
resultatet af fotgardesregementenas kaserntomters försäljning, sedan de
nya gatorna dragits öfver dem, lemna ett ojäfaktigt vittnesbörd derom,
att icke någon orätt skett staten såsom tomtegare genom tillämpning af
sagda grundsats. Till samma resultat kommer man helt säkert i den
andra tomtaffären.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 16 Häft.

2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 62.

Jag tillåter mig på grund häraf hemställa,

att Riksdagen må anhålla, att Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med hvad Riksdagen i skrifvelse den
9 maj 1884 begärt, täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till lagbestämmelser för ordnande
af de rättsförhållanden, som uppstå mellan kommunerna
och enskilde i följd af fastställande af planer
för eller vid utförande af beslut om reglering af gator,
torg eller allmänna platser i stad, köping eller ort, för
hvars bebyggande stadganden lika med de för stad gällande
anses böra på grund af befolkningens täthet tilllämpas.

Stockholm den 28 januari 1897.

Hugo E. G. Hamilton.

I motionen instämmer

Gustaf Svanberg.