Motioner i Andra Kammaren, N:o 62 (Motion 1887:62 Andra kammaren - majjul)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 62.

N:o 62.

Af herr P. Tmedsson, om lindring i vilkor en för arrende af
statens domäner.

Den tryckta ekonomiska ställningen i allmänhet och de under flera
år fortgående låga prisen på landtmannaprodukter i synnerhet hafva gjort
att jordbrukarne kommit i en mer än vanligt nedtryckt belägenhet och
många till och med blifvit ruinerade. Detta gäller i första rummet om
en stor del af dem, som arrenderat statens domäner, ty hittills hafva
dessa icke åtnjutit någon barmhertighet, utan, såvida deras tillgångar
det medgifvit, måst betala arrendet till yttersta skärfven. De deremot,
som arrenderat af enskilda egare, hafva icke allenast fått anstånd med
arrendets utgörande, utan äfven i de flesta fall fått arrendet mer eller
mindre nedsatt till följd af de svåra tiderna. Från alla sidor måste således,
enligt min förmodan, medgifvas, att statens arrendatorer befinna
sig i en mycket svår belägenhet; så mycket mer tryckta derigenom, att
i de flesta fall arrendet skall betalas efter de nästföregående tio årens
medelmarkegångspris, som ju äro 20 å 30 procent högre än nuvarande
spanmålspris och årsmarkegång. Följden häraf är emellertid, att en stor
del arrendatorer och i många fall äfven deras löftesmän blifva ruinerade,
derest icke Riksdagen i välvilja träder räddande emellan. Jag tänker
likväl icke föreslå vissa procent afskrifning på kronans arrenden öfver
hufvud; ty många kronoarrenden finnas, som äro så billiga, att deras
innehafvare äfven under nuvarande svåra tider reda sig mycket väl och
således icke behöfva någon lindring.

Men för att dock råda bot för de härutinnan nödstälda vågar jag
på ofvan anförda skäl vördsamt hemställa, att Riksdagen måtte besluta,

6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 63.

att arrendatorer, som under tre års tid innehaft
någon statens domän på arrende, må blifva berättigade
begära och på egen bekostnad erhålla ny uppskattning
å den arrenderade domänen af de män, som enligt
författningen af den 10 november 1882 äro skyldiga
att vid utarrenderingar taxera statens egendomar, samt
för den återstående arrendetiden tillgodonjuta den nedsättning
i arrendet, hvartill en sådan uppskattning kan
föranleda, hvilket likvisst icke får öfverstiga 20 procent
af dåvarande arrendet.

Om remiss häraf till behörigt utskott anhålles vördsamt.

Stockholm den 11 maj 1887.

P. Truedsson

i Haganäs.

N:o 63.

Af herr R. GrllStafSSOll, om ändring af 14 § riksdagsordningen.

I motion n:o 183 vid 1886 års riksdag begärde jag, att Riksdagen
måtte för sin del besluta en utsträckning af rösträtten, vid val till Andra
Kammaren, till hvarje myndig och välfrejdad svensk man, som försörjer
sig sjelf och råder öfver sin egendom.

De skäl jag i sagde motion anförde, som talade för en sådan förändring,
eg a samma giltighet den dag som i dag är, hvarför jag får
hänvisa till dem, då jag nu åter förnyar min hemställan i detta ämne.

Min motion n:o 183 för 1886 förkastades hufvudsakligen af det
skäl, att den af Riksdagen hos Kongl. Maj:t begärda statistiska utredningen
angående frågan om utsträckt rösträtt då ännu ej var färdig.
Nu har emellertid detta skäl bortfallit, då utredningen föreligger och