Motioner i Andra Kammaren, N:o 61 (Motion 1897:61 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 61.

N:o 61.

Af herr vice talmannen A. P. DanielSOIl, angående skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om
presterskapets aflöning m. m.

Vid sistlidne riksdag väckte jag motion derom, att Riksdagen ville
besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utredning i fråga om
presterskapets aflöning m. m.

Ehuru det sammansatta stats- och lagutskottet, som behandlade
denna motion, afstyrkte densamma, blef mitt under punkten 1 i motionen
framstälda förslag af Andra Kammaren utan votering bifallet.

Såväl med anledning häraf som af det understöd, motionen erhöll
af de kammarens ledamöter, som vid behandlingen deraf i kammaren
yttrade sig, anser jag mig böra nu åter upptaga motionen till Riksdagens
förnyade pröfning, helst som jag fortfarande hyser den uppfattningen, att
här afsedda fråga i många afseenden är af stor betydelse och fordrar sin
lösning så fort som möjligt.

För att undvika att å nyo utskrifva den motivering och de skäl,
jag anförde för det i motionen framstälda förslaget, vågar jag härmed
åberopa och hänvisa till ifrågavarande motion n:o 52 i Andra Kammaren
vid 1896 års riksdag. Den deri intagna motiveringen anser jag fortfarande
ega giltighet.

Beträffande den af sammansatta stats- och lagutskottet uttalade
mening, att ett bifall till motionen skulle hafva till följd, att tillsättningen
af alla presterliga tjenster öfverginge till staten och att frågan derför
vore af djupt ingripande betydelse och medförde en fullständig omgestaltning
af förhållandet mellan stat och kyrka samt mellan församling och presterskap,
och att i samma mån som statens inflytande på kyrkan härigenom

Motioner i Andra Kammaren, N:o 61.

skulle ökas, komme presterskapet att ställas oberoende af vederbörande
församlingar och deras önskningar, kan jag icke förstå, huru utskottet
kunnat af motionens innehåll finna anledning till ett sådant uttalande
och får derför härmed anföra några ord.

Hade utskottet något närmare påaktat hvad jag i motionen anfört
i detta hänseende, hade säkerligen det skedda uttalandet ej kunnat grunda
sig på motionen; ty då jag deri anför, att den egentliga själavården ej
bör vara mera en församlingens ensak än folkskolebildningen, som länge
sedan funnits vara en för hela riket vigtig angelägenhet och hvartill
Riksdagen derför anvisat betydliga medel, så att till folkskolelärarnes
aflöning nu årligen utbetalas af staten öfver 4 millioner kronor, syftar
jag derpå, att församlingens valrätt till prest väl både kan och bör bibehållas
likasom dess rätt att välja skollärare, oafsedt hvarifrån aflöningen tages.
Ehuru staten betalar en stor del af skollärarens aflöning, har jag icke
hört vid riksdagen ifrågasättas, att valrätten till skollärare skulle fråntagas
församlingarna och öfverflyttas på staten. Lika litet har jag med mitt
förslag afsett eller härmed afser att fråntaga församlingen sin valrätt till
prest. Jag förmodar, att ett sådant förslag, om det på allvar framkomme,
icke skulle hafva utsigt att af Riksdagen godkännas; ty jag är öfvertygad
om att församlingarna fortfarande vilja och böra få behålla sin ifrågavarande
valrätt, och det skulle mer än förundra mig, om Riksdagen, såsom
utgörande svenska folkets ombud, skulle vilja betaga församlingarna
denna rätt.

Mig synes, att åtminstone samma — om ej starkare — skäl tala för
församlingens valrätt till prest som till folkskolelärare, äfven om mitt
förslag varder antaget; ty i begge fallen komme församlingen att bidraga
till dessa tjenstemäns aflöning. Efter mitt förslag i denna motion skulle
församlingen komma att till betydlig del bidraga till prestens aflöning
genom boställets beräknade afkastning och genom qvarvarande skyldigheten
att bygga och underhålla boställets åbyggnader eller bostadshus m. m.

På grund af hvad jag nu anfört, får jag härmed vördsamt yrka,
att Riksdagen ville besluta:

l:o att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla:

a) att Kongl. Maj:t täcktes, så fort ske kan, låta utreda
myckenheten af den tionde, som nu af tiondeskyldig
jord utgår till presterskapets i riket aflöning,
och det belopp i penniugar, denna tionde motsvarar

Motioner i Andra Kammmaren, N:o 61.

efter medelm arkegångspriset för de senaste tio åren
1887—1896 och i följd deraf utgår till presterskapets
aflöning i hvarje pastorat och hvad summan af denna
tionde utgör för hela riket, samt sedan med första
möjliga, men senast till 1899 års Riksdag dels afgifva
förslag till afskrifning af denna tionde på enahanda
sätt, som med de å jorden hyflande grundskatter egt
rum och under loppet af 10 år med 10 procent årligen,
dels föreslå det belopp, som Riksdagen bör anvisa och
som mot tionden svarar, att utgå till presterskapets
aflöning, antingen sålunda, att det betalas omedelbart
till prestérna mot motsvarande minskning i de afgifter,
som utgöras till dem af tiondeskyldig jord, eller ock
utgår såsom lindring till egarne af sådan jord för den
tid, nu skedda löneregleringar gälla; allt i syfte, att, när
tiden för nu gällande löneregleringar tilländagått och
tiondens hela afskrifning egt rum, staten skall öfvertaga
hela det belopp till presterskapets aflöning, som hittills
utgått dertill af tiondeskyldig jord;

b) att Kongl. Maj:t täcktes, om så lämpligen kan
ske i sammanhang med i mom. a) omförmälda utredning,
men eljest för sig, låta upprätta förslag till lönestat
för presterskapet i riket, afsedd att gälla från de tider,
då nuvarande löneregleringar der upphöra, samt att
denna lönestat må upptaga bestämdt belopp för hvarje
presterlig tjenstebefattning;

c) att utredningen till denna lönestats uppgörande
jemväl må omfatta, huruvida förefintliga boställen lämpligen
böra efter uppskattning och mot afdrag på lönen
för tjenstinnehafvaren bibehållas eller endast bostad
med trädgårdsland åt honom upplåtas och boställena
öfverlemnas till pastoraten mot viss afgift, samt att
Kongl. Maj:t ville, så fort ske kan, för Riksdagen föreslå
dels de förändringar ej mindre i kongl. förordningen
af den 11 juli 1862 om ordnande af presterskapets
aflöning än ock i öfriga, frågan berörande lagrum, dels
äfven de vilkor, som kunna finnas nödiga för statens

Motioner i Andra Kammaren, N:o 62.

öfvertagände af aflöningen till rikets presterskap såsom
till öfrige statens tjensteman; samt

d) att äfven förslag till pensionsstat för presterskapet
må uppgöras på här ofvan angifna grunder, i
syfte att de prestman, som af sjuklighet eller ålder ej
förmå behörigen uppehålla sina tjenster, skola erhålla
sådan; och

2:o att ställa till Kongl. Maj ris förfogande ett
förslagsanslag af 10,000 kronor till kostnaden för här
ofvan omförmälda utredningar.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 28 januari 1897.

A. P. Panteism.

N:o 62.

Af grefve H. E. G. Hamilton, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utarbetande och framläggande af förslag
angående ordnandet af rättsförhållandena mellan kommuner
och enskilde vid genomförande af stadsplaner m. m.

I skrifvelse den 9 maj 1884 anhöll Riksdagen, att Kongl. Majri
måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser
för ordnande af de rättsförhållanden, som uppstå mellan kommunerna
och enskilde i följd af fastställandet af planer för eller vid utförande
af beslut om reglering af gator, torg eller allmänna platser i stad, köping