Motioner i Andra Kammaren, N:o 61 (Motion 1891:61 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 61.

sedel, med röstlängden, måste röstvärdet angifvas utanpå valsedeln, och
då detta, som hufvudsakligen inverkar på valets utgång, måste vara öppet,
så är icke omröstningen sluten. Deremot, om orden »och hafve hvarje
röstande en röst» blefve intagna, erhölle äfven denna paragraf fullt konseqvent
innehåll, och många af de oegentligheter, som åtfölja tillämpningen
af 11 §, blefve äfven undanröjda, då den endast blefve använd vid beslut
rörande kommunens ekonomiska angelägenheter, vid hvilka det väl kan
försvaras, att den, som får skatta efter eif högre fyrktal, äfven har större
inflytande.

På dessa i korthet anförda skäl vågar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen för sin del besluter, att orden »och
hafve hvarje röstande en röst» införas i 22 § i kongl.
förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21
mars 1862, hvarigenom denna paragraf skulle erhålla
följande lydelse:

»Val skall, der så äskas, förrättas med slutna sedlar;
och hafve hvarje röstande en röst. Mellan lika röstetal
skiljer lotten».

Stockholm den 27 januari 1891.

Back Per Er sson.

N:0 61.

Af herr E. P. Joll88011 i Myre, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
rörande väghållningsbésvärets ordnande.

Bland de bördor, som af ålder trycka uteslutande på innehafvare
åt den i mantal satta jorden, är onekligen vägunderhållet eu åt de allra
tyngsta. Detta är både kändt och erkändt. Sträfvande! att söka utjemna

Motioner i Andra Kammaren, N:o 61.

denna börda och rättvisare fördela tyngden deraf är en af de frågor, som
länge stått på dagordningen och varit föremål för många utredningar
och förslag.

Kongl. Maj:t framlade förslag till 1889 års Riksdag om väghållningsskyldighetens
ordnande. Förslaget var för åtskilliga orter icke
lämpligt, till följd hvaraf åtskilliga anmärkningar mot detsamma framstäldes.
Särskilda utskottet hade visserligen gjort åtskilliga förändringar,
då Andra Kammaren i hufvudsakliga delar antog utskottets förslag med
några ytterligare förändringar, hvaremot Första Kammaren afslog så väl
Kongl. Maj:ts som utskottets förslag.

Det är derför ej heller troligt, att Första Kammaren skall ingå på
att antaga detsamma på samma grunder, om det återkommer.

För den, som ifrar för att få denna fråga löst, är det derför af vigt
att tillse, om icke någon annan och enklare utväg kan förefinnas. Under
diskussionen i Första Kammaren rörande denna fråga framhölls, huru som
skjutsfrågan blifvit lyckligt löst och detta besvär lindradt, utan att kostnaden
för statsverket blifvit på långt när så stor, som man beräknat.
Den tanken torde således icke vara oberättigad, att vägfrågan äfven på
liknande sätt kan finna sin lösning.

1890 års Riksdags lagutskott hade på grund af väckta motioner
föreslagit en skrifvelse till Kongl. Maj:t om utredning i denna fråga, och
dervid bland annat framhållit, »huruvida och i hvilken utsträckning bidrag
i omförmälda hänseende må kunna lemnas från statsverket och af landstingsmedel».
Tre af Första Kammarens ledamöter hade inom utskottet
reserverat sig, men föreslagit en årlig lindring af 40 procent, »hvartill
statsverket och landstinget skulle bidraga med 20 procent hvardera».

Häraf framgår, att hos många tankarne dragit sig derhän, att vägfrågan
bör lösas på enahanda sätt som skjutsfrågan, och att bidrag böra
lemnas så väl af statsverket som af landstingen.

Derigenom blefve det mycket enklare att genomföra denna reform
mot hvarjehanda andra invecklade förslag. För hvarje län skall väghållningsbesvärets
verkliga värde uppskattas af en för detta ändamål af landstinget
tillsatt särskild nämnd.

Det enklaste och lättaste sättet för stat och landsting att gemensamt
underhålla vägar vore att bortsätta vägen skiftesvis på entreprenadauktion.
Uppskattningsnämnden bör derför på våren eller tidigt på sommaren
verkställa uppskattning af värdet och bestämma skiftens storlek
samt ofördröjligen insända instrument öfver förrättningen till Kongl. Majts
befallningshafvande, som sedan anmodar kronobetj en ingen att så tidigt
hålla dessa auktioner, att protokollen deröfver kunna inkomma till Kongl.

Motioner i Andra Kammaren, N-.o61.

Maj:ts befallningshafvande för att granskas, innan de öfverlemnas till
landstinget för vidare granskning.

På grund af hvad jag anfört hemställer jag,

att Riksdagen må besluta att i skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag om väghållning sbesvärets ordnande
hufvudsakligen b}^gdt på följande grunder:

a) att all kostnad för underhåll af vägar och broar,
såväl sommar- som vintertiden, godtgöres till hälften
hvardera af statsverket och landstingen för hvarje län;

b) att landstingen inom hvarje län utse en nämnd,
bestående af tre ledamöter, som uppskattar vägunderhållets
verkliga värde och bestämmer storleken af de
skiften, som enligt mom. c) skola bortsättas på entreprenadauktioner,
hvaröfver instrument skyndsamligen
afsändes till Kongl. Maj:ts befallningshafvande; och

c) Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall anmoda
kronobetjeningen inom länet att på entreprenadauktion
till den minstbjudande bortsätta de af nämnden bestämda
skiften så tidigt, att protokollen deröfver inkomma
till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes granskning
före landstinget, som öfverlemnar dem till landstingets
vidare granskning.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 28 januari 1891.

Er. Petter Jonsson,

riksdagsman för Ångermanlands Vestra domsaga.

Bill. till JRiksd. Prof. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 10 Käft.