Motioner i Andra Kammaren, N:o 61

Motion 1890:61 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 61.

1

Sfi© 61.

Af herr L. Pei*SS011 i Helgebol, angående skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan om ändring i förordningen rörande
. försäljning af vin och maltdrycker m. m. den 21 oktober
1885.

För hvarje ledamot af denna kammare och särskilt för hvarje landtrepresentant
inom densamma torde det ingalunda vara obekant, hurusom
åtminstone på landet massor utaf handelsbodar, hvilkas innehafvare icke
ega någon rätt att försälja maltdrycker till förtäring på stället, förvandlats
till ett slags lönliga ölkrogar. Detta sorgliga förhållande har som
bekant sin anledning deri, att handlandena ega rätt att utan särskilt
dertill förvärfvadt tillstånd försälja maltdrycker till afhemtning i huru
små qvantiteter som helst. Detta medgifvande utaf lagen missbrukas
nemligen i nära nog otaliga fall, antingen på sådant sätt att handlandena
rent af uppmuntra till det såldas förtäring omedelbart utanför handelsbodens
tröskel eller i någon närbelägen dertill afsedd lokal, eller ock på
sådant sätt att köparne trots handlandens vilja göra sig skyldiga till enahanda
förfarande. De beklagliga följderna häraf, hvilka äro för allmänt
kända för att behöfva ens antydas, synas mig bäst kunna förekommas
genom sådana ändringar i förordningen angående försäljning af vin och
maltdrycker, att den, som vill till afhemtning försälja maltdrycker i mindre
qvantitet än tio liter, skall härför utverka sig tillstånd på samma sätt,
som om handel med vin i mindre qvantitet finnes i lag stadgadt.

Jag vet mer än väl, att motioner i samma syftning som den här
föreliggande vid föregående riksdagar mötts med den invändningen, att
Bill. till Riksd. Prat. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 10 Höft. 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 61.

genom en dylik lagändring skulle handeln med eu så oskyldig dryck som
svagdricka försvåras. Detta hvarken vill eller kan jag bestrida, men jag
anser, att denna omständighet, hvilken naturligtvis i mångas ögon är en
olägenhet med förslaget, icke är tillräckligt talande för att motivera ett
afslag å en motion, som afser att hindra, det många af landsbygdens
handelsbodar ej blifva något annat än förtäckta ölstugor, och jag anser
detta desto mindre, som priset på svagdricka ställer sig så lågt, att åtminstone
för flertalet bland dem, som önska att vid måltiderna eller eljest i
hemmet använda denna dryck, inga svårare hinder torde möta för uppköp
af denna vara äfven i qvantiteter af tio liter eller deröfver. Då man vid
föregående tillfällen, när denna fråga varit å bane, med uppmärksammande
af den gjorda invändningen ifrågasatt att stadga strängare bestämmelser
för handeln med alkoholhaltigare än för handeln med alkoholfattigare
maltdrycker, så har man såsom ett skäl för afslag å denna framställning
anfört, att maltdrycker ändra sin alkoholhalt, om de få ligga, och att det
af denna anledning är nära nog omöjligt att utöfva någon kontroll beträffande
maltdryckers alkoholhalt. Då jag till en viss grad kan fatta
åtminstone de svårigheter, som torde vara förenade med en dylik kontroll,
men å andra sidan finner det nuvarande förhållandet beträffande försäljningen
af maltdrycker till afhemtning sådant, att något ovilkorligen måste
göras för åstadkommande af en bättre sakernas ordning, vågar jag i trots
af de i mina ögon dock jemförelsevis små olägenheter, som kunna vara
förknippade med eu anordning i den af mig här ofvan antydda rigtningen,
vördsamt föreslå:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om sådana förändringar i kongl. förordningen
angående försäljningen af vin och maltdrycker den 24
oktober 1885, att rätten att på landet försälja maltdrycker
för afhemtning till mindre belopp än tio liter
må förvärfvas endast i samma ordning, som § 11 af
nämda förordning stadgar för rätten att på landet idka
försäljning af vin för afhemtning till mindre belopp
än tio liter.

Stockholm den 24 januari 1890.

Lars Persson.