Motioner i Andra Kammaren, N:o 60

Motion 1897:60 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 60.

1

ff:o 60.

Af herr F. AllderSSOn i Helgesta, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande
af förslag om rust- och rotehällets sättande på vakans.

På förslag af Kongl. Maj:t beviljades vid 1885 års riksdag, i
sammanhang med 30 procent afskrifning af grundskatternas belopp, motsvarande
lindring i rustnings- och roteringsbesvären, enligt de värden
för hvarje rusthåll eller rote, som då äfven antogos och faststäldes.
Sedermera beslöts vid 1892 års urtima riksdag, likaledes på Kongl.
Maj:ts förslag, dels att återstoden af grundskatterna skulle afskrifvas
under loppet af 12 år, räknadt från och med 1893, dels ock att ytterligare
lindring i rustnings- och roteringsbesvären skulle ega rum »att
årligen utgå från och med år 1893 med 40 procent, från och med 1894
med 50 procent, från och med 1896 med 60 procent, från och med
1898 med 70 procent, från och med år 1900 med 80 procent och från och
med år 1902 med 90 procent samt från och med 1904 med hela beloppet
af samma värde.» Ifrågavarande värden äro, hvad Örebro län
beträffar, faststälda för ett rusthåll till 350 kronor och för en soldatrote
till 160 kronor. Om nu dessa värden motsvarade verkliga kostnaden för
ett rusthåll eller eu rote, så vore ju intet att anmärka mot don sålunda
åvägabragta lösningen af en föråldrad jordbeskattning, meu detta är
Bih. till Riksd. Prut. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 16 Käft. (Näs 60—63.) 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 60.

ingalunda förhållandet. Såsom exempel härpå må anföras, att vid vakanssättningen
af rotar, lydande under f. d. Nerikes regemente eller nuvarande
lifregementet till fot, den årliga vakansafgiften blifvit faststäld
till 200 kronor, ehuru det här ofvan i och för beräkning af lindringen
bestämda värdet utgör endast 160 kronor. Skilnaden, eller 40 kronor,
blir således en utgift, som uteslutande drabbar rotehållarne, i fullkomlig
strid mot hvad statsmagterna beslutat och — jag vågar tillägga — i
verkligheten åsyftat. Bland rotar, som drabbas af en dylik extra pålaga,
må här endast nämnas Boo i Stora Mellösa och n:o 101 Södra Öna, af
hvilka den senare roten sattes på vakans 1895, den förra 1896. Ännu
värre ställer sig förhållandet vid sådana rotar, som effektivt fullgöra sin
rotering. De flesta af dessa, hvilka under de senare åren anskaffat soldater,
hafva varit nödsakade att betala dessa 200—225 kronor i kontant
årslön förutom städja, lega, bostad, kåltäppa och andra prestationer, så
att rotens hela årskostnad ej torde understiga 300 kronor. I följd häraf
måste dessa rotehållare vidkännas ganska betydliga kostnader och utgifter
utöfver det af regering och Riksdag antagna uppskattningsvärdet.
Detsamma är ock i regeln förhållandet med rusthållen vid lifregementets
husarcorps. De skäl, som förmådde Kongl. Maj:t att föreslå och Riksdagen
att besluta, det samtliga rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena
skulle sättas på vakans, förefinnas i lika hög grad jemväl
för det öfriga indelta kavalleriet och torde icke här behöfva upprepas.
Nu är det visserligen en sanning, att år 1899, och derefter hvart tionde
år, ny uppskattning och fastställelse af rustnings- och roteringsbesvärens
värde skall ega rum i öfverensstämmelse med derom gifna föreskrifter,
samt lindringen från år 1904 utgå med fulla värdet, men det lär knappast
stå i mensklig förmåga att förekomma, det icke likartade ojemnheter
som de här ofvan påvisade äfven sedermera skola uppstå, medförande
extra kostnader och förluster för rust- och rotehållarne utöfver
den faststälda ersättningen af staten. Till undvikande så väl häraf som
af det missnöje, ett dylikt förhållande nödvändigtvis måste alstra, synes
det mig, som om det äfven ur statens synpunkt borde vara fördelaktigt,
det staten sjelf verkstälde rekryteringen och derigenom sattes i tillfälle
att till det allmännas väl begränsa kostnaderna. Den erfarenhet i sådant
hänseende, som redan vunnits — hvarpå Term lands fältjägarecorps
må kunna anföras som ett synnerligen beaktansvärdt exempel — föranleder
mig derför att vördsamt föreslå,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 60.

3

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och
för nästa Riksdag framlägga förslag derom, att rustoch
rotehållet i sin helhet eller — om detta ej på en
gång låter sig göra — åtminstone hvad Örebro län
beträffar rust- och rotehållet måtte i mån af nuvarande
manskapets afgång sättas på vakans, och
staten öfvertaga så väl rustning som rotering på
enahanda grunder och vilkor, hvilka gälla för det
rust- och rotehåll, som redan blifvit satt på vakans.

Stockholm den 27 januari 1897.

Folke Andersson.

I motionen instämma:

A. P. Gustafsson.

E. L. M. Hedin.
Gustaf Bäckgren.

Lars Eriksson.