Motioner i Andra Kammaren, N:o 60

Motion 1893:60 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 60.

N:o 60.

Af herr E. J. Ekman, med förslag till ändrad lydelse af 7 kap.
3 § strafflagen.

Det torde vara tillräckligt kandi, att det råder en viss tvekan bland
lagskiparena, huruvida tobakshandel är att hänföra till kramlåda och om således
tobakshandels öppenhållande på söndagen bör beläggas med böter enligt
strafflagens 7 kap. 3 § eller icke. Enligt den gamla missgerningsbalkens 3
kap. 8 §, som stadgade att kramlada och andra bodar skola på söndagar och
högtidsdagar ej öppnas till salu, var sådan handel förbjuden. I kongl. propositionen
till strafflag 1862 var ordalydelsen densamma och förbudet således
lika bestämdt. Men lagutskottet, som behandlade frågan, ändrade förslaget,
så att det erhöll den lydelse, som den i nu gällande strafflag har: »Lagsamma
vare, om kramlåda eller annan dylik bod å sådan sabbatstid till salu
öppnas.» Genom inskjutande af ordet »dylik» kom man i ovisshet om lagens
tillämplighet på tobaksbodar, hvadan under en längre tid intet åtal skedde
för tobaksbods öppenhållande på söndagar och helgdagar. Men genom åtals
anställande dels 1884 i Warberg dels 1888 i Hernösand blef det klart, att
högsta domstolens pluralitet var af den meningen, att tobakshandel var att
hänföra till samma paragraf i strafflagen som kramlåda.

Ehuru således prejudikat finnes i frågan, fortfar dock den förra
ovissheten om lagens rätta tolkning, emedan vid högsta domstolens beslut i
Hernösandsmålet 9 röster voro för tobakshandels hänförande till 7 kap. 3 § i
strafflagen, under det att 7 af dess ledamöter voro af annan åsigt. Tillkommei
vidare, att justitiekanslersembetet vid ett tillfälle på gjord anmälan att
åtala hufvudstadens åklagaremagt för uraktlåtenhet att beifra tobakshandels
öppenhållande på sön- och helgdagar, förklarat sig lemna denna anmälan utan

Motioner i Andra Kammaren, N:o 60.

5

afseende, så må ingen undra på, om åklagaremagten under sådana omständigheter
drager sig för att skrida till åtal.

Af allt detta torde framgå nödvändigheten af, att lagen i'' nämda hänseende
blir klar och tydlig.

Att lagen måtte formuleras i öfverensstämmelse med majoritens i högsta
domstolen beslut i frågan, derför talar utom mycket annat det förhållandet,
att det väl må anses tillbörligt, att de i tobaksbutikerna anstälda personerna,
som under veckans sex dagar hafva en arbetstid af 15 å 16 timmar,
måtte få åtnjuta en behöflig hvila under söndagen samt tillfälle till andlig
och intellektuel förkofran.

På grund af hvad jag här ofvan haft äran anföra, får jag hemställa,
att Riksdagen för sin del ville besluta, att strafflagens 7 kap. 3 § måtte erhålla
följande lydelse:

>, • .''.UA-VA

Idkar någon å sön- eller högtidsdag emellan klockan
sex om morgonen och klockan nio om aftonen handtverk
eller annat arbete, som uppskof tåla kan, straffes med
böter, högst 20 kronor, utan det sker till egen eller andras
nödtorft. Lag samma vare, om kramlåda eller annan dylik
bod äfvensom tobaksbod å sådan sabbatstid till salu
öppnas.

fn- ni» tf;. t;L-vt*"d n-jtmln: uni :,i;i -jo-;:i;i :uAi

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 25 januari 1893.

E. J. Ekman.

:u»U!l''