Motioner i Andra Kammaren, N:o 5 (Motion 1869:5 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 5.

\ o S.

Af Herr S. Rosenberg: Om aflåtande af underd, skrifvelse till
kongl. Maj:t, ang. uppgörande och''framläggande för Riksdagen
af förslag■ till en_ pensionsinrattning för tjensteman
och betjente vid Statens jernvägar.

n ,, års riksdag väcktes inom Bondeståndet af Riksdagsmannen

B br. Sköldberg en motion derom, att Rikets Ständer måtte hos Kongl
Maj:t i underdånighet anhålla om vidtagande af erforderliga åtgärder
tor bildande af en pensionsförening för embetsman och betjente vid
Statens jernvägar. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, till hvilket
denna motion remitterades, tillgrep i största hast, för motionens afstyrkande,
ett skäl, på hvars hållbarhet många förståndiga män redan
da tvinade och som numera icke lärer af någon kunna med hopp om
framgång försvaras, och Riksdagens trenne första Stånd syntes nästan betrakta
hela frågan som en bagatell utan egentlig betydelse, hvarföre
den också, trots Bondeståndets sträfvande att hålla den uppe, föll för
den gången. r ’

Det synes mig dock, från statsekonomi synpunkt betraktadt,
icke vara välbetänkt att anse denna fråga såsom ohjelpligt fallen, hvarföre
jag, då ingen annan tycks vilja väcka henne till lits, vågar besvära
Riksdagen med hennes återupptagande.

För det mål jag härmed åsyftar torde icke vara nödigt att fördjupa
mig i detaljer eller kalkyler, hvarken angående de förmodade pensionstagarnes
antal eller de penningebelopp som möjligen komma att erfordras
för att någorlunda tillfredsställande se dessa tjensteman till godo, då de
icke längre kunna fullgöra sina åligganden eller få uppbära den derföre
utgående lön. Det må härvid vara nog att påpeka hurusom dessa tjensteman
och betjente, redan nu uppgående till liera hundra, temlio-en
samtidigt inträdt i Statens tjenst och följaktligen efter naturens ordning
te in ngen samtidigt komma att lemna densamma, samt att hvar och en
af dessa under större delen af sin kraftfullaste tid så odeladt måst

Bill. till Riksd. Prot. 1869. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 2 Häft. 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 5.

egna si» åt någon viss specialsysselsättning, _att, när lian pröfvas vara
för denna oanvändbar, han också torde vara i det närmaste oanvändbar
för hvarje annat företag, hvarmed han kunde försörja sig och de sina.
Att kasta en sådan person med familj på kommunens fattigvård, vore
visst mycket beqvämt för Statsverket ; huru värdigt och rättvist det vore
då han under sina arbetsdagar aldrig vant i tillfälle att göra ett dagsverke
åt samma kommun, blir eu annan fråga.

Jag antager således, att dessa tjensteman, åtminstone i de högi e
o-raderna, i sinom tid komma att klappa på hos Statsverket för att inregistreras
under nionde hufvudtiteln, och jag kan ej tillbakahålla eu
viss häpnad för den tillökning i utgifter statsbudgeten får vidkännas,
om alla anspråk då skola vinna bifall. Detta kan dock till icke obetydlio-
del förekommas, om saken i rättan tid ordnas så, att jeinvägens
tjensteman, i både högre och lägre grader, tillförbinda^. att af sina, relativt
till andra tjensteman, ingalunda alltför njuggt tilltagna löneinkomster
årligen afsätta några procent till eu kassa, hvaraf måhända
med någon grundfond af statsmedel årliga pensioner kunde utbetalas
till ifrågavarande tjensteman, då de dertill finnas berättigade.

Det är mig ingalunda obekant, att, eu åsigt mer och mer söker
göra sig gällande, enligt hvilken Sveriges mångahanda pensionsinrättningar
borde sammanföras till eu enda, och pensionsföreningar för särskilda
embetsmannakorpser skulle således icke hafva allmänna opinio
nen för sig; men huru önskvärd eu sådan sammanslagning än må vara,
torde dock, med våra tunga former, verkställigheten deraf möta många
och störa hinder och måhända ännu ett eller annat decennium förlöpa,
innan den frågan funnit sin nöjaktiga lösning. Skulle den ock lättare
än jag förmodar låta lösa sig, så inå väl jernvägstjenstemännens pensionsförening,
om de ega en sådan, lika lätt kunna indragas i den stola
allmänna som öfriga redan befintliga pensionsföreningar.

Huru man än ser saken torde det visa sig, att för den stora skaran
af jernvägens högre och lägre tjensteman något i detta afseende
behöfver göras och göras snart, innan hela mängden är mogen till afgång
i massa. 1 förbigående torde kanske böra papekas, att med Téle
grafverkets tjensteman är förhållandet i detta afseende detsamma som
med jernvägarnes.

Här är icke stället att framlägga några detaljerade förslag till
frågans genomförande, ty dertill fordras grundligare och mångsidigare
utredningar, än jag på egen hand förmår åstadkomma. Jag får derföre
endast vördsammast föreslå,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 6.

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,
det Korigl. Maj:t täcktes efter frågans behöriga utredning
låta uppgöra och för Riksdagen framlägga förslag
till en pensionsinrättning för tjensteman och betjente
vid Statens jernvägar, grundad hufvudsakligast
på principen om vederbörandes skyldighet att till inrättningen
lemna årliga bidrag efter innehafvande
löneförmåner, samt att i samma underdåniga skrifvelse
hemställas måtte, om icke Telegrafverkets tjensteman
och betjente lämpligen kunde blifva delaktige i samma
pensionsinrättning.

Om remiss till höglofliga Stats-Utskottet för att få frågan handlagd
i sammanhang med frågan om hithörande löningsstater anhålles
vördsammast.

Stockholm den 20 Januari 1869.

Sv. .Rosenberg.

AV# 6.

Af Herr L. KillHiailSOll: Derom att böter enligt Mantalsskrif''ning
.sför ordning en icke må kunna förvandlas till fängelsestraff.

Eu vid förra riksdagen väckt, men af vederbörande Utskott då ej
behandlad, motion får jag nu förnya.

Böter, som enligt mantalsskrifnirigs- och bevillningsförordriingarne
kunde åläggas för försummelse att lemna uppgift till mantalsskrifning
eller för oriktig eller ofullständig sådan uppgift, blefvo tillförene, om
den bötfällde saknade tillgång, afkortade, utan att till fängelse förvandlas.
Härom var också uttrycklig förklaring gifven genom Kongl. Maj:ts
i ett särskildt mål fattade beslut den 6 Juli 1849, infördt i Svensk Författningssamling
för samma år under N:o 51. På enahanda sätt förfors
i afseende å böter, som på grund af förordningen rörande mantalsskrifning
den 20 Juli 1861 ålades för uraktlåtenhet att i tillflyttningsort