Motioner i Andra Kammaren, N:o 59 (Motion 1899:59 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 59.

N:o 59.

Af herr C. Johansson i Aflösa m. fl., om ändring af 6 och 59
§§ i lagen om v äg hållning sbesvärets utgörande på, landet.

Efter en långsam sträfvan och en synnerligt vidlyftig utredning tillkom
för åtskilliga år tillbaka vår nya väglag, eu lag, vid hvilken, åtminstone
från den jordbrukande befolkningens sida, synnerligen stora förhoppningar
knöto sig med afseende på någon mera betydande lättnad i den
jordbruket ensamt vidlådande underhållsskyldigheten af de allmänna vägarna.
Huru dessa förhoppningar realiserats känner man nu till litet hvar.
Det har i sådana vägdistrikt, inom hvars gränser ej några mera betydande
industrier finnas, mångenstädes skett på så sätt, att man för den förmånen
att erhålla en liten obetydlig tribut af staten som gengåfva fått den nya
vägskatten och dessutom behålla nära nog samma väghållningsskyldighet
som förut.

Under sådana förhållanden är det ju gifvet, att en stor del landtman
ej äro belåtna med denna lag, utan begagna hvarje tillfälle att framhålla
dess brister. Denna missbelåtenhet har också tagit sig uttryck i en stor
mängd motioner vid hvarje riksdag, nära nog allt från den tid lagen
trädde i kraft. Visserligen hafva ifrågavarande ändringsförslag ej ännu
ledt. till åsyftad t resultat, men detta oaktadt skola de säkerligen i mångt
och mycket återkomma år efter år, till dess önskemålen med desamma
uppnåtts. Ty derför finnas både många och talande skäl. Och att reformer
på detta område för någon längre framtid kunna uteblifva, det
anse vi helt enkelt vara omöjligt.

De, som som hittills sökt ändring i väglagen, kunna delas i tvenne
grupper: å ena sidan de, hvilka förmena en fullständig revision af lagen
vara af behofvet omedelbart påkallad, och å andra sidan de, som för när -

Motioner i Andra Kammaren, A7:o 59.

varande vilja nöja sig med partiella förändringar och för öfrigt med afseende
på hela lagens omarbetning se tiden an. Ehuru en revision på ett
mera omfattande sätt skulle lösa dithörande spörsmål, tro vi dock, att
man äfven med det andra förfaringssättet kan nå afsevärda resultat.

Om man i likhet med oss betraktar de allmänna vägarna som ett
för hela det nutida samhällets existens, trefnad och välbefinnande absolut
nödvändigt statsändamål, så måste deraf helt naturligt följa, att man
ingalunda kan vara belåten med sådana inskränkande bestämmelser, hvarigenom
eljest beskattningsbar egendom och inkomst i detta afseende gå
helt och hållet skattefria. Att en mängd orättvisor blifva en följd af ett
dylikt skattesystem inses lätt af hvar och en.

Att löntagare och andra, huru stora inkomster de än hafva, skola
vara befriade från vägskatt, kunna vi ej fatta på annat sätt än som en
orimlighet. Detta erkändes också både af lagutskottet vid förlidet års
riksdag och af Andra Kammaren.

Vidare synes oss grunden för fyrktalsberäkningen för annan fastighet
böra blifva en annan än den nuvarande. Ty att jordbruksfastighet skall
få vidkännas fyrdubbel skatt emot en industriel anläggning kan väl ej
vara rigtigt, allra helst som denna i minst lika hög grad som jordbruket
är beroende af de allmänna vägarna, ja, i många fall förutan dessa ej
skulle kunna finnas till.

På grund af hvad sålunda anförts hemställa vi,

att Riksdagen beslutar,

dels att 6 § d) punkten 3:o) får ur väglagen
utgå, och

dels att § 59 a) och b) får följande förändrade
lydelse:

a) att fastighet, med undantag af staten eller menighet
tillhöriga allmänningsskogar, päföres en vägfyrk
för hvarje ett hundra kronor af taxeringsvärdet,

b) att dessa skogar och frälseränta påföres en vägfyrk
för hvarje fyra hundra kronor af taxeringsvärdet.

Stockholm den 24 januari 1899.

Carl Johansson, W. Bengtsson. J. P. Zakrisson.

Aflösa.