Motioner i Andra Kammaren, N:o 57

Motion 1893:57 Andra kammaren

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 57.

N:o 57.

Af herr J. Andersson i Lysvik, om ändring i Kongl. Maj:ts proposition
angående särskild tilläggsbevillning för år 1894.

Uti Kongl. Maj ds proposition n:r 1 till innevarande Riksdag äskas
för år 1894 en tilläggsbevillning af 4,400,000 kronor att utgå med 1
krona för hvarje bevillningskrona af nämnda års bevillning af fast egendom
och af inkomst till belopp 1,800 kronor och derutöfver samt hälften
för inkomst från och med 1,200 till 1,800 kronor, hvaremot fullständig
befrielse från berörda extra bevillning skulle medgifvas för inkomst
understigande 1,200 kronor.

Den beskattningsprincip, som härmed är i fråga att tillämpas, hvarigenom
de-lägre inkomstgrupperna skulle beredas lindring i utskylder, är
värd tacksamt erkännande samt egnad att bereda tillfredsställelse bland
deraf berörda skattskyldige. Onskligt vore dock, att nämnda princip
vunne vidsträcktare tillämpning.

Hvarför smärre fastighetsegare äro uteslutne från den förmån, som
är föreslagen skattskyldige af lägre inkomstkategori, är svårt att inse,
då de förres ekonomiska ställning ej är gynsammare. Möjligen har
hänsyn tagits till den skattelindriug, som beredts genom beslutad grundskatteafskrifning,
äfvensom det ringa belopp bevillningen för mindre
fastighet utgör.

Den lilla andel i grundskatteafskrifningen, som småningom kommer
den mindre jordegaren till godo, uppväges dock af den dubbla bevillningen,
som genast inträder.

Att för ifrågavarande fastighet sgrupper enahanda befrielse eller
lindring skulle vara af föga afsevärd betydelse, då dessas bevillning är
en obetydlighet mot bevillningen för inkomst, torde nog förefalla den

15

Motioner i Andra Kammaren, N:o 57.

förmögne eller välbergade, men ingalunda den mindre bemedlade, som
ofta ej innehar det belopp, hvartill hans bevillning uppgår. .

Att äfven annan fastighet till lägre värde bör komma i åtnjutande
af berörde förmån må väl anses rättvist och billigt, då sådan fastighet
i allmänhet är afsedd och använd hufvudsakligen till bostadslägenheter.

Hufvudsaken härvid synes mig dock vara, att den rigtiga och rättvisa
beskattningsprincipen blir fullt genomförd utan undantag inom de
lägre grupperna af skattskyldige.

Då alltså någon undantagsställning i berörda hänseende rättvisligen
ej bör förekomma, utan samtliga lägre grupper af bevillningsskyldige
böra vinna enahanda befrielse eller lindring, får jag härmed hemställa,

att Riksdagen under förutsättning af bifall till berörda
Kongl. proposition ville besluta, att enahanda
lindring i eller befrielse från tilläggsbevillning, som
är föreslagen för egare af inkomst under 1,800 kronor
skall utsträckas jemväl till egare af fastighet sålunda,
att taxerad fastighet till värde af 1,800—1,200 kronor,
påföres 50 öre för hvarje bevillningskrona och fastighet
till värde under 1,200 kronor beviljas fullständig
befrielse från tilläggsbevillning.

Stockholm den 26 januari 1893.

J. Andersson

fr. Yermlands län.

Häruti instämma :

A7. Nilsson Anders Olsson

i Vrängebol. fr- Luggade härad.

A. G. Gyllensvärd. Emil Olsson

i Kyrkebol.