Motioner i Andra Kammaren, N:o 57

Motion 1882:57 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 57.

N:o 57.

Af Herr E. P. JOUSSOII: Angående ändring af 30 kap. 1 § i
Rättegångsbalken.

Uti 30:de kapitlet l:a § Rättegångsbalken föreskrifves: »att hvar
»som vill, att Konungen må pröfva Hofrättens dom och utslag, som i
»hufvudsak fallit, gifve det skriftligen tillkänna i Hofrätten, innan klockan
»tolf å tjugonde dagen, den oräknad, då utslaget föll; och sätte
»der tillika in tvåhundrade daler eller så mycket i guld och silfver, som
»deremot svarar.»

Af detta lagstadgande förekommer den olägenhet, att tiden för
tillkännagifvande i Hofrätt, att part ämnar söka pröfning hos Konungen,
är för kort, synnerligast för de i Norrlands aflägsna trakter långt
ifrån poststationer och telegrafinrättningar boende rättssökande. Det
har derföre fyrfaldiga gånger händt, att ombudets underrättelse till
hufvudmannen om målens utgång i Hofrätten, oaktadt den afgått samma
dag, som utslag eller dom meddelats, icke kommit målseganden tillhanda
så tidigt, att han inom fatalietidens utgång kunnat bevara sin
talan mot utslaget.

Vid 1881 års riksdag väcktes motion icke allenast om utsträckning
af tiden till trettio dagar, inom hvilken part skall i Hofrätten
skriftligen gifva tillkänna att han vill, att Konungen skall pröfva Hofrättens
dom, utan äfven om revisionsskillingens borttagande.

I anledning af denna motion hemstälde Lag-Utskottet i sitt utlåtande
N:o 29 att densamma icke måtte vinna Riksdagens bifall.

öfver den del af motionen, som afsåg utsträckande af tiden, inom
hvilken skriftligen tillkännagifvas borde, att ändring i Hofrättens dom
sökas vill, afgaf Lag-Utskottet följande motivering för sin hemställan:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 57.

5

»Hvad först angår utsträckande af den tid, inom hvilken den, som
»uti Hofrättens dom vill söka ändring, skall sådant i Hofrätten skrift»ligen
tillkännagifva, så är denna tid visserligen för närvarande, åtmin»stone
för rikets nordligaste delar, knappt tilltagen; men, beträffande sär»skildt
dessa, skulle icke heller den af motionären föreslagna tid af trettio
y>dagar vara tillfyllestgörande. Vanligen torde väl ock partens ombud
»i Hofrätten vara försedd med så vidsträckt fullmakt, att deri innefattas
»äfven berättigande att å bufvudmannens vägnar företaga ifrågavarande
»åtgärd för bevakande af hans rätt».

Af de skäl, Lag-Utskottet sålunda föreburit för afslag af motionen,
framgår, att Utskottet väl insett, att icke allenast den nu stadgade tid
af tjugu dagar är otillräcklig, utan äfven att den föreslagna tiden 30
dagar ''för rikets nordligaste delar för närvarande är knappt tilltagen.
Deraf framgår, att nödvändigheten om tidens utsträckning är insedd
och erkänd. Deremot påpekade Utskottet, att ombuden vanligen torde
vara försedda med så vidsträckt fullmakt, att deri innefattas äfven berättigande
att å hufvudmannens vägnar företaga ifrågavarande åtgärd.
Om än en del fullmakter skulle vara af så vidsträckt innehåll, att ombuden
kunde bevara sin hufvudmans rätt, så är icke brukligt, att penningar,
som skola insättas såsom revisionsskilling, medfölja fullmakten, för
fullföljande af mål i Hofrätten, och icke kan man vänta, att ett ombud
af egna medel skall erlägga revisionsskillingen, innan han rådfört sig
med målseganden; och alltför kostsamt blir det att på förhand, och
samtidigt med handlingarnes insändande till Hofrätten, insända pengar,
som till revisionsskilling erfordras för att vara säker att de inkomma i
rätt tid, då kändt är att en del mål afgöras inom några få månader,
hvaremot det kan dröja ett helt år och derutöfver, innan en del andra
mål afgöras i bemälde Hofrätt. Af uppgifna förhållanden fordrar billigheten,
att tiden för tillkännagifvande i Hofrätten att man vill, att
Konungen må pröfva Hofrätts dom, utsträckes. Jag vågar derföre föreslå:

att Riksdagen ville besluta följande förändrade lydelse
af 1 § uti 30:de kap. Rättegångsbalken.

Hvar, som söka vill, att Konungen må pröfva Hofrätts
dom och utslag, som i hufvudsak fallit; gifve det
skriftligen tillkänna i Hofrätten innan klockan tolf å
sextionde (60) dagen, den dag oräknad då utslaget
föll; och sätte der tillika in tvåhundrade daler, eller
så mycket i guld eller silfver som deremot svarar.
Sedan vederdeloman är deröfver hörd, gifve Hofrätten

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 58.

dem svar, om och huru det tillåtas må. Ej må det
vägras, der ej annorlunda uttryckligen i denna balk
stadgadt finnes.

Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.

Anhållande jag att Lag-Utskottet på samma gång må pröfva, huru
tiden för revisionsskillings nedsättande må utsträckas för hela riket,
eller endast inom de norrländska länen, samt att, derest den föreslagna
tiden icke anses lämplig, föreslå annan lämplig tid.

Stockholm den 28 Januari 1882.

Er. Petter Jonsson.

N:o 68.

Af Herr A. Hedin: Om pension för förre tryckaren vid Riksbankens
sedeltryckeri F. A. Frölund.

Uti en till 1881 års Riksdags Banko-Utskott stäld böneskrift hade
förre tryckaren vid Riksbankens sedeltryckeri F. A. Frölund, som efter
nära 34 års arbete i nämnda tryckeri blifvit entledigad, anhållit att
honom måtte förunnas ett årligt understöd till belopp motsvarande den
forna första tryckarelönen, eller 600 kronor.

Till denna ansökan hade Bankofullmäktige uti afgifvet utlåtande förklarat
sig icke kunna förorda bifall, hvarefter Utskottet, då sökanden
ej varit på ordinarie stat i Riksbankens tjenst anstäld och motion i
ämnet ej blifvit väckt, samt frågan ej kunde anses tillhöra de ärenden,