Motioner i Andra Kammaren, N:o 56

Motion 1902:56 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 56.

5

Nio 56.

Af borr A. Thylailder m. fi., angående inrättande V ett
statslotten.

I en tid, då statsmakterna nödgas se sig om åt alla håll för att dels
fylla luckorna efter gamla, nu afskaffade skatter, dels ock betäcka de
ofantliga kostnader, som forsvarsväsendets ordnande medför, tränger sig
med växande styrka fram en tanke, som man och man emellan länge
afhandlats, och som riksdag efter riksdag sökt göra sig gällande, den
tanken nemligen, att den spellust på utländska lotterier, som i så många
år riktat dessa till den grad, att utländingarne sjelfva öppet le åt svenska
folkets oförstånd, måtte, när den icke kan hämmas, bereda vår egen statskassa
en väl behöflig inkomst.

När det på 1770-talet upprättade svenska nummerlotteriet genom en
kongl. kungörelse af den 4 juni 1841 upphäfdes, bland annat med anledning
af vissa brister i dess grundregler och organisation, saknades icke
inom Riksdagen de, som motsatte sig detta beslut, och detta på den grund,
att det svenska lotterispelet betagit folket hågen att spela på utländska
lotterier. Man fruktade nemligen, att denna håg nu skulle åter vakna och
ej kunna hämmas, då ju lotter till utländska lotterier kunde utbjudas
i bref.

Vid den tiden var dock icke det utländska lotteriofoget på långt när
så^ utveckladt, som det sedermera blifvit, men den nämnda förutsägelsen
besannades snart. Det är numera allmänt kändt, att isynnerhet danska
och tyska lotterier hemta en kolossal vinst af den fördom och det i sig

6 Motioner i Andra Kammaren, Nio 56.

omöjliga förmynderskap öfver folket, som förhindrar oss att inom eget
land behålla de stora summor, som nu genom spel på utländska lotterier
sändas till främlingar.

Det enda skäl, som med något sken af sanning kunnat åberopas för
utslag på hittills framkomna motioner om ett inhemskt statslotteri, har
varit, att spellusten är en passion, som icke bör tillfredsställas. Men detta
skäl duger icke, då man ser mellan fingrarne med spellusten både på
utländska lotterier, mot hvilka tillsynen mer och mer slappas, och på
inhemska sådana, som i växande antal tillåtas, fastän svenska staten icke
deraf drager någon fördel. Man bär beräknat, att svenskarne, som, efter
danskarnes eget påstående, äro det danska statslotteriets bästa kunder,
årligen på detta håll bortspela nio ä tio millioner kronor. Om detta är
sanning, så förtjena nämnda våra grannar på oss en summa, tillräckligt
stor att dermed betala årliga kostnaden för hela deras flotta (7,068,225
kronor) jemte den kongl. civillistan och riksdagsbudgeten, hvilket allt
sammanräknadt under innevarande år utgör 8,603,637 kronor. Också
yttrade en dag en ledamot i danska folketinget, att danskarne kunna
vara glada, så länge svenskarne hellre spela på deras lotteri, än de inrätta
ett eget».

Med hvilken förslagenhet våra grannar härvid gå till väga, kan ses
deraf, att de anställa särskilda, väl aflönade och i orterna bosatta agenter,
hvilka resa från by till by och utprångla danska lottsedlar, och i Skåne
lär finnas sådana agenter, hvilka, påstås det, på denna affärsverksamhet
hafva en årlig inkomst af 5,000 kronor och derutöfver.

De relativt fåtaliga vinster, som utfalla, komma genom kollektörernas
egennytta icke allmänt de vinnande till godo, i det nya lottsedlar få ersätta
vinsterna, och af dessa tager t. ex. danska staten 16 procent och
Hamburg respektive 10 procent.

Man vill äfven påstå, att den alltjemt fortgående utvidgningen af
det];danska klasslotteriet, hvilket för få år sedan omfattade blott 85,000
lotter, sedermera, för två år sedan, utvidgades till 110,000, och i år lärer
komma att höjas till 125,000 lotter, egentligen är att tillskrifva svenskarnes
lifliga deltagande.

Det får ju antagas, att motståndet mot inrättandet af ett svenskt
statslotteri hvilar på allvarliga, moraliska syften, men man borde väl då
ock med kraft och allvar tillämpa förbudet i 1 § af lotteriförordningen af
1881 mot allt utspridande eller afyttrande af lotter i både in- och utländska
lotterier, hvilket nu icke är fallet, och man borde då icke låta

Motioner i Andra Kammaren, N:o o&. 7

den bortlottning af lösören och konstsaker, som i 3 § af samma lag är
tillåten, försiggå så utan all kontroll, att massor af osålda lotter utan
vidare få deltaga i utlottningen. Icke heller borde, då inbjudningar till
deltagande i allmänt lotteri äro såväl i nämnda författning som i tryckfrihetsförordningen
förbjudna, införandet i våra tidningar af dragningslistor,
som egga till lotterispel, tillåtas. Det visar ju äfven en ytterlig
inkonseqvens, att, då man strängt ogillar sådant spel, så att staten icke
deraf får. hemta en välbehöflig vinst, regeringen likväl tillåter det ena
stora lotteriföretaget efter det andra, såsom till exempel för en teaterbyggnad,
för Nordiska museet, för Goodtemplarorden o. s. v.

Önskligast hade väl varit, om man genom en fullt effektiv lagstiftning
kunnat dels förbjuda så väl inhemska lotterier som ock kringspridandet
af inbjudningar till deltagande i utländska lotterispel, dels införa
en fullt verksam kontroll öfver en sådan lags efterlefnad. Men då detta
väl näppeligen torde låta sig göra, bör väl den tanken, att införandet här
i landet af ett allmänt svenskt statslotteri, omgärdadt af en omsorgsfullt
afvägd lagstiftning, skulle åt vårt eget land kunna spara de millioner,
kvilka nu årligen bortslumpas på spel i utländska lotterier, icke kunna
anses vara obefogad.

På grund häraf våga undertecknade vördsamt hemställa,

att, med ändring i eller upphäfvande af deremot
stridande författningar, ett statslotteri måtte inom riket
inrättas, samt

att i sådant syfte Riksdagen måtte i underdånig
skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och för nästkommande Riksdag framlägga förslag
till ett sådant lotteri.

Stockholm den 25 januari 1902.

A. Thylander.

(''. J. Carlsson.

■/. Eriksson.

1.indefinit.

Mar/nns Andersson.

Olof Persson.
A. J. IPiff stod t.
And. Jönsson.

C. IT. Hult slem

P. 0. Lundell.
Joll. Sjöberg.
Ollas A. Ericsson.

Elof Nilsson.

Er. Pettersson.

David Idol myr en.

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 56.

I motionens syfte

Axel Petri.

C. J. Jakobson.

Aug. Larsson.
N. Åkesson.

C. F. Petersson.
Adolf Johansson.

instämma:

B. Dahlgren.

A. Hansson

i Solberga.

Nils Olsson.
W. Johansson.

Öija.

Hugo Segerdahl.
O. H. Svensson.
O. E. Gädda.

Nils Jönsson.

C. T. Lind.

J. Bengtsson.

C. E. Johansson

i Berga.

J. Johanson.
Herman Andersson.

Stockholm, tryckt lins P. Palmqnists Aktiebolag, 1902.