Motioner i Andra Kammaren, N:o 56 (Motion 1894:56 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 56.

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till lagbestämmelse derom,
att kyrkovärdar skola utses, i likhet med hvad
om valda ledamöter i kyrkoråd finnes stadgadt,
för en tid af fyra år.

Stockholm den 26 januari 1894.

► o: r''1

Lasse Jönsson.

tXOtcWi

N:o 56.

It, .,''flu''f''ih .rtoCff r»8f <t: >1*1liv ft ht-''»! ••{ f". ♦ !H | i ii 7

■ • I i .

Af herr L. Jonsson i Sandby, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om förändrad anordning af fyrbelysningen
vid Sandhammaren. > rfyM

/t ‘ i* / •! : !''(■* it o ui .r.< . * J» 11 < vi i > leruic.iiun/l in bo./, h:

* ■. . . J . . r . < i . t . - * It 4 v , » «„ Öl ?

•''» i i/ilö.] :* ! .< * le); »* Ulj* »: y< . k r1 Jl>f ! J >5

Vid . 1859—60 års riksdag beslöto rikets ständer, enligt skrifvelsen
n:o 147, bifalla en kongl. proposition, hvari föreslogs att
uppföra en fyrinrättning vid Sandhammaren å Skånes sydöstra kust,
samt motiverade detta sitt beslut dermed, att vederbörande departementschef
hade ansett tillvägabringande af berörda fyrinrättning
vid Sandhammaren vara, med hänseende till de på detta farliga
ref timande täta strandningar och skeppsbrott, af synnerligen magtpåliggande
beskaffenhet, hvadan departementschefen i-.jpå dessa
m. fl. anförda skäl förordat inrättandet af denna fyranstalt, som, för
att icke förvexlas med de tvenne närbelägna danska fyrarne å

Motioner i Andra Kammaren, N:o 56.

Bornholm och Christiansö, af hvilka den förra då lyste med stillastående
sken och den senare är omgående eller blänkfyr, skulle,
enligt lotsdirektörens hemställan bestå af två fyrar och förses med
lentilleapparater af andra ordningen och med stillastående sken;
och beräknades anläggningskostnaden då uppgå till 181,000 r:dr runt.

Med godkännande af hvad departementschefen härom yttrat
och hemstält, hade Kongl. Maj:t för anläggande å Sandhammaren
af en fyrinrättning utaf nyssnämnda beskaffenhet af rikets ständer
äskat ett extra anslag af bemälda belopp att under åren 1861—63
med en tredjedel årligen utgå; och ansågo rikets ständer, med afseende
å det vitsordade behofvet af den ifrågastälda fyranläggningen,
sig böra lemna sitt bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning.

Enligt detta Riksdagens beslut uppfördes tvenne fyrtorn af jern
och anbragtes derå fasta sken, hvilka år 1862 tändes till allmän
belåtenhet för såväl ortens fiskeriidkande befolkning som sjöfartsidkarne
i allmänhet. De derstädes förut hvaije år i mängd återkommande
strandningarne med åtföljande förlust af menniskolif och
gods upphörde äfven nästan alldeles och en allmän trygghet var
rådande. Detta riksdagens beslut, som för sjöfarten var så gynsamt
och nyttigt, blef dock af kongl. lotsstyrelsen ändradt och i
stället för dessa välkända fyrar tändes den 22 april 1891 en s. k.
blänkfyr, hvarvid den ene fyren släcktes. Denna anordning mottogs
af de sjöfarande med stort missnöje och beklagande, hvarför
äfven åtgärder strax började vidtagas af såväl assurans- och sjömansföreningar
som enskilda sjöfartsidkare för att få detta ödesdigra
beslut upphäfdt och åter få båda fyrarne tända. Ansökningar
derom inkommo nemligen på våren samma år till lotsstyrelsen
från samtliga svenska assuransbolag och alla mera framstående
as sur ansföreningar.

Den 9 juni 1891 svarade lotsstyrelsen derpå, att den ingifna
skriften icke borde till någon åtgärd föranleda. Då detta svar erhölls,
inlemnade Malmö handels- och sjöfartsnämnd den 20 maj
1892 till Kongl. Maj:t en underdånig anhållan derom, att Kongl.
Maj:t måttte förordna att, så fort ske kunde, å Sandhammaren,
jemte den nuvarande blänkfyren, äfven den släckta,
fästa fyren mätte tändas. I denna önskan hade å olika petitionslistor
269 fartygsbefälhafvare och skeppsredare instämt och undertecknadt
sina namn, hvarjemte Christianias Sömansforening och
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 14 Höft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 56.

“Den almindelige danske Skibsförer-Foreningen av 1874“ uttalat
sig i samma syfte. — Dock har icke ännu skett någon ändring häraf.

Utan att här vilja ingå i det tekniska, som rör detta ämne,
önskar jag endast framhålla samma skäl, som Riksdagen 1859—60
bland annat använde för sitt beslut angående denna fråga, nemligen
att blänkfyren på Sandhammaren lätt förvexlas med en dylik sådan å
Bornholm, hvilket äfven anförts af assuransföreningar och sjöfartsidkarne.
I verkligheten har det äfven visat sig, att, sedan fyrförändringen
skett, strandningar och andra olyckshändelser ofta uppkommit och
att en del af dem, som lidit skeppsbrott, vid afgifven sjöförklaring
tagit på sin ed, att olyckan inträffat genom förvexling af Sandhammarens
;och Bornholms fyrar.

Då icke någon sjöfartsidkare hvarken hos lotsstyrelsen eller
Kongl. Maj:t begärt ifrågavarande förändring af fyrarne och då
densamma ej heller medför någon nämnvärd besparing samt tillika
redan åstadkommit skador och förluster och fortfarande hotar att
att så göra, hyser jag den förhoppningen, att Riksdagen skall vidhålla
sitt på praktiska klokhetsskäl 1859—-60 fattade beslut och
vaka deröfver, att icke de sjöfarandes lif och gods onödigtvis sättas
på spel.

Enär den släckta fyrens torn står qvar och efter nedtagning
samt transport ifrån sin plats skulle hafva ringa värde, så anser
jag, att alla skäl tala för, att någon åtgärd vidtages i nu berörda
syfte, hvarför jag vördsamt får föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t måtte förordna
derom, antingen att å Sandhammaren, jemte den
nuvarande blänkfyren, äfven den nu släckta fyren
må tändas att lysa på samma sätt som före år
1891 eller att båda fyrarne återställas i sitt förra

skick.

Stockholm den 25 januari 1894.

Lasse Jönsson.