Motioner i Andra Kammaren, N:o 54

Motion 1893:54 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.

5

N:o 54.

Af herr Chr. Biilow, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om införande af tyska språket såsom obligatoriskt läroämne
vid rikets folkskolelärareseminarier.

Min förut väckta motion om ett lefvande språk eller engelska
språket som läroämne vid rikets folkskolelärareseminarier anhåller jag
härmed få återupptaga, dock med den förändring, att jag denna gång
väljer tyska språket.

Tillfälliga utskottet n:o 1, som i fjor afstyrkte min motion om
engelska språket, yttrade sig deremot för tyska språket i följande anförande
:

»Utskottet har icke velat bestrida, att det kunde vara lämpligt att
införa undervisning i ett främmande språk vid folkskolelärareseminarierna.
Tvärt om tala åtskilliga skäl för att nu 50 år efter dessa läroanstalters
tillkomst tänka på en dylik utvidgning af deras lärokurs.
Vid flera utländska anstalter, som afse utbildning af lärare för folkskolan,
ingår undervisning i ett främmande språk i lärokursen.

Dock torde der vid lag i främsta rummet tyska språket böra förekomma,
enär detta språk är för lärarebildningen af långt större betydelse
än något annat främmande språk. Yrkanden på införande af
undervisning i tyska språket vid folkskolelärareseminarierna hafva ock
gång efter annan framkommit inom lärarecorpsen i vårt land — detta
redan för tiotal år tillbaka.»

Sedan tyska språket blifvit obligatoriskt läroämne vid folkskolelärareseminarierna
och lärare kunna för folkskolorna erhållas, hvilka
förmå undervisa i tyska språket, borde det stå församling fritt att i

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.

sina skolor anordna undervisning i nämnda språk för lärjungarne på
folkskolans 5:e och 6:e klasser.

I Norge har man redan infört ett lefvande språk, det engelska, i
flera folkskolor, t. ex. i städerna, detta likväl såsom frivilligt läroämne.

De tre stora kulturfolken, Englands, Tysklands och Frankrikes,
hafva hvar för sig i sitt modersmål ett språk, hvarmed de kunna sätta
sig i förbindelse med, snart sagdt, alla folk.

De små kulturfolken måste söka att rycka upp i deras led på
kulturens område, det enda på hvilket äfven de små kunna blifva stora.
Att här komma i eftertruppen är till betydlig skada.

Den starka samfärdseln, som nu råder mellan de bildade nationerna,
hafva så förändrat förhållandena, att folken måste på den andliga
odlingens alla områden vara mera vaksamma än någonsin förut.
Också är det svenska folket frikostigt i att uppmuntra den högre undervisningen.
Nu gäller det att äfven låta den lägre undervisningen i
någon mån få rycka fram.

Jag föreslår derför,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t måtte tillse, att tyska språket
införes som obligatoriskt läroämne vid rikets folkskolelärareseminarier.

Stockholm den 26 januari 1893.

Christian Bulow.