Motioner i Andra Kammaren, N:o 54 (Motion 1890:54 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.

N:o 54.

Af herr N. Petersson i Euntorp, om ändring af §§ 6 och 13
riksdagsordningen.

Åtskilliga förslag till ändring af riksdagsordningens stadganden
angående förhållandet emellan folkmängden och antalet representanter
i Riksdagens ena eller båda kamrar samt emellan stad och land, hafva
på de senare åren vid olika tillfällen blifvit väckta och inom riksdagen
varit föremål för öfverläggning, men ehuru de föreslagna förändringarna
erkänts af behofvet påkallade, har icke bifall derför i båda kamrarne
erhållits. Det vid nästlidne riksdag af konstitutionsutskottet uppstäda
förslag i afsedda syfte synes vara den väg, hvarpå denna fråga för
närvarande möjligen kan lösas. Ehuru jag fortfarande är af den åsigt,
att det förslag, som innefattas i min vid nästlidne riksdag i Andra
Kammaren afgifna motion n:o 77, att Andra Kammarens ledamöter,
såsom förhållandet är vid valen till Första Kammaren, borde utses efter
eu folkmängd lika för land och stad, är den enda rigtiga, och hvarigenom
framtida stridigheter emellan landsbygdens och städernas invånare
skulle rättvisligen förebyggas och den uppfattningen i riksdagsordningen
vinna erkännande, att vi äro ett folk med samma menniskovärde,
då det gäller vår representation, antingen man är innebyggare i
stad eller på land; — kunde valen till Andra Kammaren få verkställas
efter sagda grunder, är jag förvissad, att många nu obehagliga och
skadliga strider skulle i allmänhet undvikas och uteblifva; — ehuru det
sagda är, som mig synes, den verkliga och rätta lösningen af afsedda
frågan, vill jag, för att någon rättelse uti de stora oegentlighet-er, som

Bih. till Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Höft. 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.

nu förefinnas i representationen emellan stad och land snart måtte
komma till stånd, dock ingå på att lösa denna fråga i den rigtning,
som förra årets konstitutionsutskott föreslagit och Andra Kammaren för
sin del antog. Jag vill ej förneka utskottets förslags företräden derutinnan,
att ledamöternas antal i båda kamrarne blir fixeradt, men jag
tror likväl, att antalet kunnat och bort något mera reduceras i närmare
öfverensstämmelse med det antal och de proportioner, som förefunnos vid
den nuvarande riksdagsordningens början, ty om man icke vill medgifva
någon eftergift af de fördelar, som representationsförändringen
då i ett entusiastiskt ögonblick lemnade städerna framför landsbygden,
bör man väl ej genom de oegentligheter, som sedermera uppstått af
städernas tillväxt, öka dessa missförhållanden. Mig synes derför, att
alla billiga anspråk å ömse sidor skulle kunna tillfredsställas dermed,
att Första Kammarens ledamöters antal, ifrån att 1867 vara 125, ökas
till 140, och Andra Kammarens, ifrån att 1867 vara 190, ökas till 210;
dock så, att städerna, som 1867 valde 55 ledamöter, få välja 65, och
landsbygden, som då valde 135, får välja 145. Härvid är proportionen,
så väl emellan Första och Andra Kammaren som emellan land och stad,
för framtiden någorlunda bibehållen, såsom ifrån riksdagsordningens
början var afsedt.

Efter folkmängdsberäkningen vid 1887 års slut hade städerna
841,731 och landsbygden 3,893,170 invånare; således skulle städerna
fortfarande få behålla en dubbel representationsrätt mot landsbygden,
och dermed tyckes mig stadsbefolkningen borde vara belåten. Att antalet
riksdagsmän härmed blefve mer än tillräckligt stort visar uppgifterna
ifrån andra, med oss jemförliga land. (Se utskottets förslag sid4,
förlidet år.) Låtom oss derför förenas och för en längre tid i detta
afseende afsluta tvisten emellan land och stad!

Jag vill derföre föreslå,

att Riksdagen måtte till hvilande i vidare grundlagsenlig
ordning antaga följande förslag till förändrad
lydelse af riksdagsordningen:

§ 6.

1. Första Kammaren skall bestå af etthundra fyratio

ledamöter — — — — -----— — —

lika med texten i konstitutionsutskottets förslag i betänkandet
n:o 1 förliden riksdag — — — — motsvarande
en etthundrafyrationdedel af rikets folkmängd.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 54. 3

2. För valkrets —1 — — — lika med nämnda
betänkande — — — — riksdagsman.

3. Derest det antal —-----— — —

icke uppgår till etthundrafyratio, skola — — — —
lika med nämnda betänkande — — — riksdagsman.

4. Lika med nämnda betänkande.

5. Lika med dito.

§ 13.

1. Andra Kammaren skall bestå af tvåhundratio
ledamöter, deraf etthundrafyratiofem för landet och

sextiofem för städerna — —--lika med nämnda

betänkande —- — — — valet skett.

2. Å landet —--— understiger domsagornas

antal etthundrafyratiofem, skola — — — — öfverstiger
domsagornas antal etthundrafyratiofem, skola —
— — — — — valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppstiger till eller

öfverstiger en sextiofemtedel af----motsvarande

en sextiofemtedel af städernas folkmängd — — —
för städerna.

4. Indelning — — —--lika med nämnda

betänkande — — — — faststäldt.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 22 januari 1890.

Nils Petersson.