Motioner i Andra Kammaren, N:o 53

Motion 1892:53 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.

1

\ i , i i ir-XAi,

N:o 53.

Af herr A. Olsson i Omakärr, om tillägg till kungörelsen angående
isj.ukvärdsafgifter den 26 augusti 1873.

■ ’ ’ , .....■ •

Enligt kongl. legostadgan den 23 november 1833 § 34 åligger
det husbonde att; ansvara för tjenstehjons personella utskylder, hvilka
dock må å lönen afdragas, der ej annorlunda vid städjandet öfverenskommits.
. .. .......; ;...r , .

I kongl. förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet
stadgas uti 17 § åtskilligt, som här mg förbigås, rörande näringsidkares,
, deras tjenstebiträdens eller arbetares ömsesidiga skyldigheter,
hvarefter uti denn,a paragrafs 4 mom. bestämmes, att i afseende å förhållandet
i öfrigt emellan näringsidkare samt deras biträden eller arbetare
skall gälla allmän lag och, der icke träffad öfverenskommelse
annorlunda föreskrifver, hvad legostadgan i tillämpliga delar innehåller.

... I bevillningsstadgan den 15 oktober 1880, enligt hvilken fortfarande
en persoulig skyddsafgift af 40 öre för man och 20 öre för
qvinna skulle utgöras, var uti 87 § öfverförd eu i föregående bevillningsförordningar
intagen bestämmelse, att husbonde eller arbetsgifvare
skulle vara ansvarig för betalning af de vid mantalsskrifningstiden
hos honom enligt behörig uppgift sysselsatta tjenstehjons eller arbetares
personella utskylder, mot rättighet för husbonden eller arbetsgifvaren
att å den skatts kyldiges aflöning eller arbetsförtjenst innehålla
ett emot de personella utskylderna, svarande belopp. I den derpå fölDih.
till Riksd. Vrot. 1332. 1 Rami. 2 Afd. 2 Rand. 12 Käft. (N:u 53—53.) 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.

jande bevillningsstadgan, som utkom den 14 september 1883, från hvilken,
till följd af Riksdagens beslut, uteslutits bestämmelse om personlig
skyddsafgift förekommer såsom en sjelfklar följd af skyddsal giftens
borttagande, ingen föreskrift om åliggande för husbonde eller arbetsgifvare
att ansvara för tjenstehjons eller arbetares kronoutskylder.
Denna föreskrift kunde tydligtvis ej längre anses höra inrymmas i bevillningsstadgan
och har ej heller sedan intagits i någon annan allmän
författning, men häraf har uppstått den följd att, på sätt bär. nedan
skall visas, husbondes eller arbetsgifvares ansvarsskyldighet i detta
hänseende blifvit underkastad tvist, som befunnits vara så beskaffad,
att den icke kunnat på administrativ väg pröfva^.

De allmänna afgifter, som under benämning kronoutskylder påhvila
hvarje mantalsskrifven person, äro numera:

l:o) mantalspenningar, hvilka enligt kongl. förordningen den 24
april 1863 skola utgöras med 40 öre för man och 20 öre för qvinna
af hvar och en, som uppnått 18 års ålder, med undantag af a) dem, som
åtnjuta fattigunderstöd, äfvensom dem, hvilka enligt vederbörande kommunalstyrelses
intyg böra för fattigdom eller sjuklighet från denna
afgift befrias; b) gemenskapen vid arméns och flottans värfvade regementen
och corpser och c) den egentliga lappallmogen, äfvensom, intill
dess allmän författning om mantals- och skattskrifning inom rikets
lappmarker kunde vara utfärdad, öfriga inbyggare derstädes, varande
uti åberopade kongl. förordning derjemte bestämdt, att angående handlandes,
fabriks- och annan näringsidkares äfvensom husbondes ansvarighet
för mantalspenningar af de i deras tjenst eller arbete anstälde
personer jemte deras hustrur och barn gäller, hvad derom i fråga om
bevillningsutskylder är stadgadt.

2:o) Sjukvårdsafgift, som jemlikt kongl. kungörelsen den 26 augusti
1873 skall af en hvar, som erlägger mantalspenningar, utgöras, särskilt
för hvarje län eller sjukvårdsdistrikt i mån af dess behof, dock
att denna afgift, som utgöres af qvinna med hälften af det belopp,
som erlägges af man, icke må sättas högre än till 1 krona i Stockholm
och 50 öre inom öfriga delar af riket för hvarje skattskyldig af
mankön; och tillkommer det landstinget, eller i städer, som ej i landsting
deltaga, stadsfullmägtige att årligen till beloppet fastställa den för
året erforderliga personliga sjukvårdsafgiften. Denna sjukvårdsafgift,
som tillkommit i stället för den förut utgående kurhusafgiften, skall
enligt kongl. kungörelsen den 10 mars 1824 och den 21 oktober 1864
uppdebiteras i sammanhang med öfriga kronoutskylder och jemte dessa
i länets landtränteri af uppbördsmännen levereras.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 53. 3

Då nu i fråga om mantalspenningar^ gäller, att i afseende a handlandes,
fabriks- och annan näringsidkares äfvensom husbondes ansvarighet
för denna afgift skall tillämpas hvad derom i fråga om bevillningsutskylder
varit stadgadt och då en hvar, som pafores mantalspenningar,
är tillika skyldig att betala en viss personlig sjukvardsafgift,
harnman ansett att de^af herde följa, det husbonde el er arbetsgivare
som jemlikt legostadgan och 17 § 4 mom. i kongl. forordningen den
18 juni 1864 är förbunden ansvara for tjenstehjon och arbetares _ per
sonliga kronoutskylder, skulle ansvara äfven för den uti dessa ingående
personliga sjukvårdsafgiften; och sa vidt jag vet hafva tor
ningarne hitintills på detta sätt .jemväl tolkats och tillämpats.

Emellertid har jag inhemtat af tvenne uti Nytt Juridiskt Arkiv
afd 1, Tidskrift för lagskipning, utgifvet af G. B. A. Holm, vice häradshöfding,
1891, 18:de årgången, häft. 1, 2 och 3, pag. 47 och följande
sidor mtagna prejudikat under n:o 16 i nämnda årgång, att vid af en
kronofogde sökt handräckning för utfående af i sammanhang med mantalspennmgarne
utdebiterad sjukvårdsafgift, som paforts vid indus
företag anstälde arbetare, hvilka saknat tillgång, vederbörande arbetsgifvare
väl funnit sig böra betala mantalspenningar^, men vagrat ga Ida
sjukvårdsafgiften, och att den utmätningsman, som. skolat ut skylderna,

förklarat sig förhindrad att utmätningsvis indrifva sjukvardsafeiften
att kronofogden öfverklagat beslutet härom och fullföljt malet
i kongl. göte hofrätt, samt vidare till Kongl. Maj ds högsta domstol,

som fenom utslag den 3 februari 1891 förklarat att ifrågavarande
arbetsgivares skyldighet att ansvara för sjukvårdsafgifterna icke vore
af den ostridiga beskaffenhet, att emot arbetsgivarens bestridande handräckning
till Utgifternas uttagande lagligen bort meddelas, hvadan ändring
ej blifvit gjord i det slut, hvari hofrätten genom ofverklagade

SllyjedS andedning af hvad sålunda förekommit och då häraf framgår,
att en brist uti de i förevarande ärende gällande författningar maste
anses vara för handen, får jag härigenom, under antagande att den hittills
häfdvunna praxis, att husbonde och arbetsgivare skall f-^a
tjenstehjon eller arbetares personliga kronoutskylder, fortfarande bor

vinna tillämpning, he“*f ^ m4tte beslutn ett tillägg till kongl.

kungörelsen den 26 augusti 1873 angående sjukvårdsafgiften,
genom hvilket all tvekan om husbondes
eller arbetsgivares skyldighet i detta hänseende ma
undanrödjas, och föreslår jag, att berörda tillagg matte

K r

♦ ^ 1 '' <OS* KO? M« t

Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med''•''motsvarande
stycke af förordningen om mantalspenningarnes utgörande
erhålla följande lydelse:

Husbonde eller arbetsgifvare varé'' ansvarig för
betalning af de vid mantalsskrifningstiden ! hos dem
enligt behörig uppgift sysselsatta tjenstehjons och
och arbetares jemte deras hustrurs och barns personella
sjukvårdsafgifter, med rättighet för husbonden
eller arbetsgifvaren att å tjenstehjon^ eller arbetarens
aflöning eller ‘arbetsförtjenst innehålla ett emot
de personella utgifterna svarande belopp.

.. . l!‘ '' ’ )(\ ■'' ’’ -V ‘ä»:5: i !- v- ■ • .\i> .

Anhållande jag, att,! derest den föreslagna redaktionén skulle tarfva
förändring, det utskott, till hvilket motionen blifver remitterad, måtte
sådan förändring vidtaga.

n * > »

Stockholm den 28 januari 1892.

./t rf ?* j * v v(tv

Anders Olsson.

V

Bilaga.

Utdrag af Nytt Juridiskt Arkiv, Afd.‘l, Tidskrift
för lagskipning. Utgifvet af Gi B. A. Holm, vice
häradshöfding. 1891. Adertonde årgången. Höft. 1.

, j.Om exekutivt uttagande hos arbetsgifvare af allmänna sjukvårdsafgifter,
som påförts hos denne anstälde arbetare.

,, Tillika fråga, huruvida klagan öfver underexekutors behandling af
ärendet tillhörde magistrat eller Konungens befallningshafvandes upptagande.
; ''■ ’ “ ‘ j''9 : ''''i‘l''• . .* ; ''i: ö ^

Enligt utdrag af 1887 års kronouppböfdsbok för Östra Hisings
härad af Lundby socken häftade 27 personer för oguldna utskylder

5

'' <'' ''* « «'' " //!-• t •, m''

Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.

m. m. Af dessa både 24, som vore gifta, påförts hvardera i mantalspenningar
60 öre, sjukvårdsafgift ,75,\öre och debetsedelslösen 3 öre;
men de öfrige tre, såsom ogifta, mantalspenningar 40 öre, sjukvårdsafgift
50 öre och debetsedelslösen 3 öre. Å utdraget var, af länsmannen
teeknadt, att deri upptagne skattskyldiga saknade tillgångar; och att,
då . arbetsgifvaren Göteborgs mekaniska verkstads aktiebolag hade sitt
.kontor ;i Göteborgs stad och torde böra sökas der, länsmannen ansåg
sig ej kunna uttaga beloppen.

Kronofogden i fögderiet J. A. Ringius insände omförmälda utdrag
till Konungens befallningshafvande i Göteborgs. och Bohus län med
begäran , om handräckning till utfående hos arbetsgifvaren, omförmälda
bolag, af de debiterade medlen. .... . .

Ansökningen remitterades till magistraten i Göteborg med anmodan
att affordra bolaget ifrågakomna belopp och öfversända detsamma; hvarefter
magistraten till Konungens befallningshafvande återstälde handlingarne
under åberopande af andre stadsfogden i Göteborg A. L. Kullgrens
å ansökningen meddelade redovisning. Efter hvad denna utvisade
hade bolagets styrelse med tillhopa 11., kronor 20 öre betalt 70 öre
för eu hvar af 16 skattskyldiga, nemligen för 15 bland de högst debiterade
och för en med den lägre debiteringen. Men öfriga påförda
belopp hade styrelsen vägrat utgifva. (. ,

Uti infordrad förklaring öfver anledningen till denna vägran anförde
styrelsen: Då enligt lag arbetsgivare ansvarade endast för sina

arbetares personella utskylder, »som utginge med 70 öre», förmenade
styrelsen sig ej vara skyldig betala mera och hade icke, heller innehållit
mera af arbetarnes aflöning för betäckande af deras utskylder.
Tillika uppgaf styrelsen anledningen till sin vägran att erlägga utskylder
för öfriga ifrågakomna arbetare.

Sedan Ringius till Konungens befallningshafvande inkommit med
infordradt yttrande, öfverlemnades handlingarne å nyo till magistraten
med anmodan att hos bolaget uttaga det återstående beloppet.

Dock vägrade bolaget, enligt skrifvelse från Kullgren, fortfarande
i fett utgifva den resterande summan; i anseende hvartill, och då, såvidt
Kullgren veterligt vore, gällande bevillningsförordning icke förpligtade
arbetsgivare eller husbonde att ansvara för arbetstagares ifrågakomna
utskylder, Kullgren funnit sig ej kunna exekutivt uttaga medlen. Häröfver
klagade Ringius hos magistraten, der Kullgren åter i afgifven
förklaring vidhöll sin nyssberörda åsigt.,

Magistraten meddeiade utslag den 27 februari 1890, hvaruti magistraten
— hvilken synes hafva ansett, att med erlagda 70 öre för hvarje

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.

af ofvannämnda 16 skattskyldiga i första rummet betalts mantalspenningar
och debetsedelslösen, samt endast återstoden räknats pa sjukvårdsafgifter
— utlät sig vidkommande fragan om uttagande af sjukvårdsafgiften
19 kronor 50 öre, med afdrag för frivilligt erlagda 1
krona 32 öre, eller återstående 18 kronor 18 öre, att, enär kongl. kungörelsen
den 26 augusti 1873 angående kurhusafgiftens upphörande
och införande af allmän sjukvårdsafgift, på hvilken kongl. kungörelse
debiteringen af dessa utskylder maste hafva grundats, ej föreskrefve,
att arbetsgivare skulle ansvara för de hos honom anstälda arbetares
erläggande af samma utskylder,

och något annat gällande stadgande härom ej heller, blifvit visadt,
funne magistraten Kullgrens åtgärd att ej utmätningsvis uttaga
dessa utskylder hos verkstadsaktiebolaget vara lagenlig;
hvadan klagomålet lemnades utan afseende.

Tillika yttrade sig magistraten angående mantalspenningar och
debetsedelslösen för återstående 11 personer, hvarom dock ej vidare i

detta mål är fråga. .

Öfver magistratens utslag klagade Ringius hos göta hofrätt. Då
sjukvårdsafgift skulle erläggas af en hvar, som vore skyldig betala
mantalspenningar, förmenades de för mantalspenningars uttagande gällande
bestämmelser vara tillämpliga äfven i afseende å sjukvårdsafgifterna.
För ty anhölles, att den begärda handräckningen i fråga om
sistnämnda afgifter måtte meddelas.

Hofrätten (herrar Ekermann, v. Sydow, Sandstedt och Kjellin) fann
enligt utslag den 7 maj 1890 skäl icke hafva förekommit, ledande till
ändring i magistratens, af Ringius öfverklagade utslag.

Assessorn Bratt ansåg Ringius icke hafva varit behörig att öfverklaga
magistratens utslag samt lemnade för ty hans besvär utan af -

seende

Ringius fullföljde målet hos Kongl. Maj:t med åberopande af hvad
han förut anfört. — Jemväl Kullgren hänvisade till hans i frågan meddelade
uppfattning.

Målet föredrogs den 3 februari 1891 i högsta domstolen; hvarvid
justitierådet Glimstedt ansåg förklaring öfver besvären böra från aktiebolagets
styrelse infordras; men högsta domstolens öfriga ledamöter
förklarade sig beredda att målet i befintligt skick till afgörande företaga.
. . . .

Vid härefter förekommen pröfning af målet anförde justitierådet

Carlsson: »Enär magistraten icke emot innehållet af 23 § i landshöf -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 53. •

dingeinstruktionen den 10 november 1855 varit behörig att till profning;
upptaga ifrågavarande, af Ringius hos magistraten anförda besvär,
finner "iag skäligt undanrödja så väl hofrättens som magistratens
utslag i hvad talan mot desamma blifvit hos Kongl. Maj:t fullföljd.»

Justitierådet Thomasson, med hvilken justitieråd^ Westman, bvedelius
och Wretman instämde: »Som Göteborgs mekaniska verkstads
aktiebolags skyldighet att ansvara för ifrågavarande utgifter icke ar åt
den ostridiga beskaffenhet, att emot bolagets styrelses bestridande
handräckning till afgifternas uttagande lagligen bort meddelas;

alltså finner jag ej skäl att göra ändring i det slut, hvari hofratten

genom öfverklagade beslutet stannat.» . .. ,

Justitierådet Skärm: att Kullgren funnes rätteligen hafva i ärendets
då befintliga skick vägrat vidtaga exekutiv åtgärd för uttagande hos
aktiebolagets styrelse af ifrågavarande oguldna; dess arbetare pafoi da
utskylder, och att förty det slut, hvartill magistraten och hofratten i

målet kommit, faststäldes. . ..Q

Justitierådet Glimstedt: I målets skick funnos ej skal att goia

ändring i hofrättens utslag.

För exekutiv åtgärd hos styrelsen för Göteborgs mekaniska verkstads
aktiebolag i dess egenskap af arbetsgivare hade andre stadsfogden
A L Kullgren mottagit utdrag af 1888 ars kronouppbordsbok
fö? Östra Hisings härad, Lundby socken. Deruti upptogos - utom
andra resterande utskvlder - sjukvårdsafgifter tillhopa 26 kronor,
påförda 34 särskilda, i uppbördsboksutdraget förtecknade, hos aktiebolaget
anstälde arbetare, hvilka saknade tillgång till afgifternas erläggande.
Sedan Kullgren deraf uttagit endast hvad styrelsen i godo
erbjudit, eller 2 kronor 33 öre, men enligt påskrift a handlingar^ den
24 mai 1889 på ofvan uppgifna skäl vägrat exekutivt uttaga ofriga
23 kronor 67 öre, anförde kronofogden J. A. Ringius hos magistraten

i Göteborg besvär häröfver. , c. ,

Enahanda yttranden, som i näst föregående referat finnas anförda,

meddelades jemväl angående nu ifrågavarande mål:

af magistraten genom utslag den 27 februari 18JU;
i göta hofrätt, som på besvär af Ringius gaf utslag den 7 maj

1890samt i högsta domstolen, hvarest målet inför ofvan uppräknade
justitieråd föredrogs den 3 februari 1891.

Rätt utdraget intygas:

H. C. Clausen. C- A- Ericson‘