Motioner i Andra Kammaren, N:o 52

Motion 1897:52 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 52.

3

N:o 52.

Af herr 0. Persson i Killebäckstorp, om ändrad lydelse af lagen
angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och
underhåll af tingshus och häradsfängelse.

Genom lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af tingshus och häradsfängelse den 26 september 1884 har
med ändring af 26 kap. 4 § byggningabalken och särskilda författningar
stadgats, att i kostnaden för uppförande och underhåll af sådan byggnad
skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder, deltaga
för fastighet efter hela samt för andra beskattningsföremål efter en fjerdedel
af derå belöpande fyrktal. Om tingsbyggningen gälde förut, att hvart härad
skulle efter gårdatalet bygga.

Under flera riksdagar från och med ståndsriksdagarnes tid har fråga
förevarit om en jemnare fördelning än som i 1734 års lag stadgades af
denna byggnadsskyldighet. Vid riksdagarne 1876, 1877 och 1878 framlade
lagutskottet förslag till författning, enligt hvilken alla de, som inom tingslaget
erlade kommunalutskylder, skulle i kostnaden för uppförande och
underhåll af tingshus och häradsfängelse deltaga efter den grund, som för
utgörande af dessa skyldigheter funnes stadgad, hvilka förslag afslogos af
Första Kammaren och förty förföllo, hvaremot de af Andra Kammaren utan
votering biföllos.

Samma var förhållandet med de förslag, som i enahanda syfte framkommo
vid riksdagarna 1879 och 1880, men de vid 1881 ars riksdag

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 52.

väckta förslag i ämnet blefvo af Riksdagen afstyrka på den grund, att
frågan då låg under utredning af skatteregleringskomitén. Denna komité
förklarade i sitt utlåtande den 13 september 1882, att man sedan
länge kommit till insigt derom, att mantalet icke vidare vore en tillförlitlig
gradmätare pa olika fastigheters skatteförmåga, hvilken insigt föranledt dess
afskaffande såsom grundval för kyrkobyggnadsskyldigheten; och föreslog
komitén på anförda skäl, att kostnaderna för de i 26 kap. 1, 2 och
4 §§ byggningabalken omförmälda byggnader skulle utgå efter samma grund,
som komitén föreslagit för utgörande af kommunalutskylder; men efter
fragans föredragning i statsrådet fann Kongl. Maj:t någon åtgärd för ändring
af nämnda lagrum icke böra vidtagas.

Vid 1884 ars riksdag väcktes inom Andra Kammaren tre särskilda
motioner om antagandet för utgörande af ifrågavarande besvär af den grund,
som för utgörande af kommunalutskylder i allmänhet funnes stadgad. Till
stöd härför anfördes, att stadgandet i 1734 års lag om deltagandet i kostnaden
för byggande af tingshus och häradshäkte vore föråldradt och kimde
icke anses tillämpligt på landets närvarande förhållanden, att sedan tiden
för stiftandet af nämnda lag många andra näringar än jordbruket uppstått,
för hvilkas egare och innehafvare lag och rätt vore lika nödvändiga och
af hvilka domstolarna lika mycket anlitades och besvärades som af jordbrukarne,
samt att billighet och rättvisa fordrade, att förändring i samma
rigtning, som beslutats beträffande fördelning af kostnaderna för byggande
af andra gemensamma byggnader, såsom skolhus m. m., skedde för kostnaden
att bygga och underhålla tingshus och häradshäkte.

Lagutskottet åberopade i sitt öfver motionerna afgifna utlåtande de
för utskottets förslag vid 1879 och 1880 års riksdagar anförda skäl, dervid
utskottet, under erinran att utskottet förut flera gånger föreslagit att
lägga skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradshäkte på
alla dem, som inom tingslaget erlade kommunalutskylder, att utgöras efter
samma grund, som för erläggande af dessa utskylder funnes stadgad, men
att detta icke vunnit Första Kammarens bifall, ansåg sådant förslag hafva
ringa utsigt att blifva Riksdagens beslut. Derför borde man, för att komma
till ett resultat, låta detta onus hufvudsakligen hvila å fastighet, men derjemte
lata äfven dem, som skattade för andra beskattningsföremål, i viss
mindre proportion deltaga i besväret. Utskottet afgaf derefter det förslag,
som sedermera den 26 september 1884 blef lag.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 52.

5

Af hvad i utskottet i detta ärende förekommit framgår, att utskottet
vid framställningen af förslaget, att de, som erlade kommunalutskylder för
andra beskattningsföremål än fastighet, skulle deltaga i byggnadsskyldigheten
efter en fjerdedel af derå belöpande fyrktal, afsett, att detta endast
skulle vara ett öfvergångsstadgande för att slutligen komma till målet i
lika deltagande efter fyrktal för alla skattdragande. Då lagskipningen är
en allmän angelägenhet, och då bruksidkare, fabrikanter, handlande och
handtverkare m. fl. i lika mån som jordbrukaren hafva intresse af rättskipningens
behöriga handhafvande samt, såsom förhallandena numera utvecklat
sig, lika mycket eller ännu mera än jordbrukaren besvära domstolarna,
synes sådan fördelning vara billig och rättvis; hvadan skyldigheten
till deltagande uti ifrågavarande besvär torde böra bestämmas efter
hvars och ens skatteförmåga, angifven genom det honom påförda fyrktal.

På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen må för sin del besluta, att lagen angående
skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och
underhåll af tingshus och häradsfängelse den 26 september
1884 erhåller följande förändrade lydelse:

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § byggningabalken
och särskilda författningar stadga angående skyldighet att
deltaga i byggandet af tingshus och häradsfängelse förordnas
härigenom, att i kostnaden för uppförande och
underhåll af sådan byggnad skola alla de, hvilka inom
tingslaget erlägga kommunalutskylder, deltaga efter fyrktal.

Stockholm den 25 januari 1897.

Olof Persson

i Killebäckstorp.