Motioner i Andra Kammaren, N:o 52

Motion 1893:52 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 52.

21

Riksdagen framlägga förslag till en arrendelag, så beskaffad,
att den på ett tidsenligt sätt ordnar jordegares
och arrendatorers ömsesidiga rättsförhållanden.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 26 januari 1893.

Anders Olsson

från Luggude härad.

N:o 52.

Af herr A. 018S011 i Omakärr, angående närmare föreskrifter
om sättet för utbetalning af nämndemän tillkommande
ersättning för inställelse vid brottmålsransakning i vissa
fall.

Genom kongl. kungörelsen den 17 september 1851 är förordnadt,
att nämndeman skall ega tillgodonjuta ersättning af allmänna medel för
inställelse vid brottmålsransakning å tingstad, som i brottmål är gemensam
för flera härad och genom kongl. kungörelsen den 3 juni 1892 är förklarad!,
att nämndeman jemväl eger af allmänna medel utfå ersättning för
biträde vid brottmålsransakning, som eger rum å urtima ting eller extra
rättegångsdag under lagtima ting, då gerningen, hvarom ransakas, föröfvats
inom det härad eller tingslag, för hvilket nämndemannen blifvit vald.

Huru denna ersättning skall komma nämndemannen tillhanda, derom
finnes ej uti dessa kongl. kungörelser något stadgadt. Ersättningen för
inställelse vid urtima ting eller extra rättegångsdag är så nyligen bestämd,
att om utbetalning af denna ersättning ingen erfarenhet kunnat vinnas.

22

Motioner i Andra Kammaren, N:o 52.

Hvad åter angår den för inställelse vid gemensam tingstad i brottmål medgifna
ersättning, lärer för densammas utbekommande nämndemännen vara
hänvisade att, försedda med verificerade räkningar, sjelfve eller genom ombud
lyfta ersättningarne å länets landtränteri, sedan räkningarne blifvit i
landskontoret granskade och befunnits rigtiga. Förmodligen måste i fråga
om ersättning för inställelse vid urtima ting eller extra rättegångsdag enahanda
förfaringssätt ega rum. Detta medför dock för nämndemännen en
extra utgift eller omkostnad, som inkräktar på den dem tillerkända ersättning,
hvilken sålunda ej till fullo utgår i enlighet med författningarnes
föreskrift. Nämndemännen måste för medlens utbekommande antingen
vidkännas kostnad för resa till residensstaden eller utbetala arfvode och
postporto till en kommissionär, som för dem besörjer denna angelägenhet.
Rättelse härutinnan är således önskvärd och äfven af omständigheterna
påkallad.

Enligt kongl. brefvet till statskontoret den 2 februari 1877 är nämndeman
äfvensom fjerdingsman, hvilken önskar att hos kronofogden i orten
uppbära den ersättning, han enligt kong], kungörelsen den 30 december 1863
eller den 17 maj 1867 eger utfå, berättigad att till denne tjensteman ingifva
sin kostnadsräkning, försedd med behörigt bevis om närvaron vid
den förrättning, för hvilken ersättning begäres, hvarefter kronofogden åligger
att, efter granskning af räkningen och sedan deri upptagna väglängd blifvit
bestyrkt, utbetala det godkända beloppet och vid hvarje qvartals slut,
eller förr om så erfordras, hos konungens befallningshafvande begära godtgörelse
för hvad sålunda utgifvits.

På enahanda sätt borde lämpligen kunna tillvägagås vid utbetalning
af de ersättningar, som för inställelse vid brottmålsrätt sakningar blifvit
nämndemän tillerkände jemlikt kongl. kungörelserna den 17 september 1851
och den 3 juni 1892.

Jag tillåter mig alltså vördsamt föreslå

att Riksdagen måtte besluta att till Kongl. Maj:t
aflåta en skrifvelse, innefattande framställning,

att nämndeman, hvilken önskar att hos kronofogden
i orten uppbära honom tillkommande ersättning
enligt kongl. kungörelsen den 17 september 1851 för
inställelse till tjenstgöring vid brottmålsransakning å en
för flere härad gemensam tingstad i brottmål och enligt
kongl. kungörelsen den 3 juni 1892 för biträde vid
brottmålsransakning som eger rum å urtima ting eller
extra rättegångsdag under lagtima ting, då gerningen,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 52.

23

hvarom ransakas föröfvats inom det härad eller tingslag,
för hvilket nämndemannen blifvit vald, må till denne
tjensteman ingifva sin kostnadsräkning, försedd med behörigt
bevis om närvaron vid det tingssammanträde, för
hvilket ersättning begäres; åliggande det kronofogden
att efter granskning af räkningen och sedan deri upptagna
väglängd blifvit bestyrkt tillställa nämndemannen
det godkända beloppet och vid hvarje qvartals slut eller
förr, om så erfordras, hos konungens befallningshafvande
begära godtgörelse för hvad sålunda blifvit utbetaldt.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 26 januari 1893.

Anders Olsson.