Motioner i Andra Kammaren, N:o 52. 1 (Motion 1894:52 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 52. 1

-ftrj 11• < f.<j doitm>>i	»i‘»/i A • i öih
•nohud-j	; Wföl >«! -'' > l K> -''. ;< !	• U vi	It tå. ‘»i.Kciii:
no''- i rf; ■«'' du''.M r^o;! '' »*i i • >	JfOlll liVl"; •..''dl Mi‘I	uv .U‘>.gri!ib	Klöf fn US! d‘> i
li i i r, •!<>) ;I t"’‘• i		ifw f i: t
*■:i imfi i•»iioiloJtvnjsbjV	r.JiÖr i!-l '' i! ■[! rVlöi t! K	j j }>. i fu
io-lgitlig ii 111 i ’ nir ro;''	‘ »i ui>;''ii^ !itit '']>''!'' ;.i	i
• !- . o.f.r: ■ ''*{i:	filial! f.''d •>: •! .	Uj> • A''.	<[ »i- !-.«?• j\| if
no!-'' mord o >H i v d .!/	''(trio no .1 d >;	iOiii >n''>;	4.
i j ), ; ''l :: t: U‘t: A i j »'' T» i J {	or.O! .j / \ tif<	>/[• O tf å"J	TKVidfiM (;>■ lö
\ . - i/i-}{{''''• tf''«!'' >	• dol !ih r i;m k i än m .1-,	dill i;> fl1)''/ ''•	! ■! ’ t dr, i-
oh l:<; J\r. »•»•b	!; : ■ M t ■ i ■ • i ''-11’: i! i i (> o • 11	K*?''rioj A‘W
-Kfinilib -}/ > ib;	N:o 52. T?; i; »IT t pH»*	t , fi: * . ,. **• t bllUiU	> J i • ’A i.iivu/
ifogrrini-lv(‘»b.uji •	;/:i .unngn	? o »>f\| } i-V} f \| j > 1.
il:. • U . ris .o-	i r - t\ i Hd pJh< »1 f »i -1 i /	, f * . ! \
l ■ , A ‘ \
	i . >''H ?f »M U! >]>!;• i? t•.		n dvu

Af herr N. Nilsson i Skärhus, om. skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan, att till folkskoleinspektörer icke må utses
personer, som innehafva ■presterliga tjänster,
rbuidå*» iiM Mrt*»h g-sin-mi ''gdtii-r<y> r imgnmUrs-jUn: !i i. it»;.

,1 4 in*»* lur/:! •i- ••••■>.: j;<fi•»VIr-vi =''*r

Uti gällande instruktion för folkskoleinspektionen är bland annat
föreskrifvet, att det åligger folkskoleinspektör “att inom det honom
anförtrodda område med uppmärksamhet följa allt hvad till folkundervisningen
hörer, besöka der varande högre folkskolor, folkskolor
och småskolor, inhemta kännedom om deras brister och behof, vaka
öfver att gällande författningar rörande folkskoleväsendet efterlefvas
samt söka befrämja folkskoleväsendets utveckling/

Dessa med liera- åligganden för folkskoleinspektören äro så
vigtiga och omfattande, att de kräfva hans hela tid och, uppmärksamhet,
om inspektionen skall bära de frukter, som af densamma
åsyftas. Men då af rikets 50 folkskoleinspektörer icke mindre än
42 % innehafva presterliga tjenstår, o,ch en del,af dessa presterliga
inspektörer innehafva störa och vidlyftiga församlingar, vore det
underligt, om icke antingen folkskoleinspektionen eller deras egentliga
och vigtiga presterliga kall försummades.

“Redan länge har klagan försports öfver att brist på system,
sammanhållning och .kontroll äro den egentliga grunden till inspektionens
nu ^varande svaghet. Särskilt i fråga om folkskoleBih.
till Riksd. Prat. ISOP 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 14 Höft. (Nås 52-57).

Motioner i Andra Kammaren,, N:o 52.

inspektörens resor gör sig bristen på nödig kontroll på ett påfallande
sätt märkbar. Dessa resor företagas ej sällan planlöst
och medföra derigenom mindre gagn men större kostnader än som
vederböra Så yttrade sig statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
uti sitt anförande till statsrådsprotokollet den 12
januari 1891. Dessa ord torde fortfarande ega sin fulla giltighet;
och det är icke att undra öfver att förhållandena äro sådana, då
tjenstgörande kyrkoherdar och komministrar, hvilka inom sina
församlingar måste sköta expeditionsgöromål, predikningar och
själavårdande verksamhet, utnämnas till folkskoleinspektörer. Dessa
presterliga inspektörers resor måste i allmänhet ställas så, att de
kunna återkomma till sina respektive församlingar till expeditionsoch
predikodagarne, hvadan de sällan kunna följa undervisningens
gång och således icke kunna kontrollera lärarens verksamhet och
undervisningssätt samt meddela den ledning, de råd och upplysningar,
som inspektionen afser, utan inspektionen kommer hufvudsakligen,
ja kanske uteslutande, att bestå deri, att de lemna mången
gång rent opraktiska föreskrifter om dyrbara anordningar af lokaler
och dylikt, som medföra dryga kostnader för församlingarna, utan
att folkundervisningen i egentlig mening deraf höjes; och sålunda
föreskrifterna i folkskolestadgan, hvad beträffar lokala förhållanden
och orternas tillgångar, långt ifrån alltid beaktas.

Uti sitt anförande till Andra Kammarens protokoll för den 23
april 1891 yttrade då varande chefen för ecklesiastikdepartementet
följande:

“Med en sådan corps af folkskoleinspektörer, som nu finnes, kan
man icke begära af alla dessa, som hafva åligganden af större vigt
att fullgöra, att de skola besitta hela den pedagogiska insigt, som
är erforderlig för att öfvervaka och rätta en folkskolelärare, som
begått misstag. Sådana fall hafva också inträffat, då en inspektör
har rättat en folkskollärare just der denne handlat rätt." Och
sedan detta yttrades torde icke folkskoleinspektörscorpsens sammansättning
hafva undergått synnerlig förändring.

Med anledning af hvad sålunda anförts tager jag mig friheten
vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att till folkskoleinspektörer icke
må utses personer, som innehafva presterliga

Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.

befattningar, utan endast sådane män, som innehafva
sådana pedagogiska insigter och äro med
folkskolan så väl förtrogne, att en verksam folkskoleinspektion
genom dem må kunna utföras.

Stockholm den 27 januari 1894.

Nils Nilsson,

från Färs härad.

N:o 53.

Af herr 0. Nyländer, om ändring i tulltaxan rörande artikeln
koppar.

Vid sistlidna årets riksdag tillät jag mig i motion n:o 156
väcka förslag om införande af vissa tullsatser å bearbetad koppar.
Samma Riksdags bevillningsutskott, som i sitt betänkande n:o 7
medgifver och särskildt framhåller, att denna industrigren vore i
starkt behof af tullskydd, hemstälde också om bifall till förslaget i
väsentlig öfverensstämmelse med tullkomiténs betänkande af år
1891. Detta godkändes till alla delar af Första Kammaren; men
inom Andra Kammaren vann utskottets hemställan ej tillräckligt
stor majoritet, hufvudsakligen af det skäl, att man befarade, det
denna tull möjligen kunde menligt inverka på skeppsbyggeriet och
dess utveckling.

Visserligen synes mig denna farhåga ej vara af synnerligen
stor betydelse, alldenstund medgifvet är, att innehafvare af skepps -