Motioner i Andra Kammaren, N:o 51 (Motion 1892:51 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 51.

N:o 51.

Af herr A. OlSSOH i Ornakärr, om tillägg till § 70 i förordningen
om kommunålstyrelfte på landet, den 21 mars
1862.

Enligt 70 § i kong! förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
å landet, sådan denna paragraf lyder genom kongl. kungörelsen
den 29 juni 1866, skall öfver de skattskyldige, som sina kommunalutskylder
vid uppbördsstämma ej betalt och för hvilka kommunalstämman ej
beviljat afskrifning, af kommunalnämnden upprättas restlängd, som inom
två månader efter uppbördsstämmans afstötande till kronofogden i orten
öfverlemnas, och åligger honom att de resterande utskylderna i vederbörlig
ordning indrifva och till nämnden redovisa. Vid indrifvande! af
dessa medel eger kronofogden att såsom uppbördsprovision jemväl uttaga
hos den restskyldige 3 procent af det resterande beloppet.

Jemlik! kongl. stadgan angående fjerdingsman den 1 juni 1850 § 6
mom. 4, enligt lydelsen i kongl. kungörelsen den 19 maj 1876, åligger
det fjerdingsman, när han derom anlitas, att biträda kronans uppbördsman
vid indrifning af oliqviderade kommunalutskylder, mot rättighet att för
sålunda indrifna medel åtnjuta hälften af den uppbördsmannen medgifna
uppbördsprovision.

Angående fjerdingsmäns rätt till hälften af ifrågavarande uppbördsprovision
uti de fall, då dessa beordras att vid indrifning af kommunalutskylder
biträda, tinnes således tydligt stadgande, men deremot saknas bestämmelse,
huruvida i de fall, då kronofogden uppdrager åt länsman att
verkställa indrifningen eller i afseende å till andra orter bortflyttade skattskyldiga
personer för dem påförda utskylders utfående, hos vederbörande
myndigheter påkalla handräckning, kronofogden skall vara berättigad att

Motioner i Andra Kammaren, N:o 51.

ensam tillgodonjuta provisionen, eller densamma i sin helhet eller till någon
del skall tillfalla de personer, som verkställa indrifningen.

Härom ha ock vid olika tillfällen tvistigheter emellan vederbörande
tjensteman förekommit.

Uti en i Nytt juridiskt arkiv år 1889 intagen notis, n:o 589, omhandlas
ett mål emellan kronofogden P. O. Borgh och kronolänsmannen
W. G. Nordendahl angående åläggande för den sistnämnde att redovisa
provision för kommunalutskylder m. in., som han, efter uppdrag af Borgh,
indrifvit, uti hvilket mai Konungens befallningshafvande i Gefleborgs län,
kongl. svea hofrätt och Kongl. Maj:t förklarat kronolänsmannen berättigad
att, såsom den der blifvit satt till utmätningsman i förevarande ärende,
tillgodonjuta den kronofogden tillerkända provision, och är Kongl. Maj:ts
utslag meddeladt den 30 augusti 1889.

Uti ett annat mål, behandladt i administrativ väg emellan kronofogden
i Luggude härad och stadsfogden i Helsingborg, i fråga om bättre
rätt till provision af genom stadsfogden liandräckningsvis indrifna kommunalutskylder,
har Kongl. Maj:t, med fastställande af Konungens befallningshafvandes
i Malmöhus län utslag, genom resolution den 20 december
1889 förklarat kronofogden berättigad att ensam tillgodonjuta provisionen
af ifrågavarande kommunalutskylder.

Det torde jemväl böra nämnas, ehuru icke direkt hit hörande, att enligt
ett i 1890 års årgång af Nytt juridiskt arkiv, pag. 442, under n:o 129
refereradt mål emellan drätselkammaren i eu stad och stadsfogde]! i eu
annan stad om bättre rätt till de 3 procent, som stadsfogden vid indrifning
af resterande, i först berörda stad paförda kommunalutskylder utöfver
oguldna beloppet hos den restskyldige uttagit, Kongl. Maj:t genom
resolution den 21 oktober 1890, med fastställande af Konungens befallningshafvandes
i Skaraborgs län och kongl. göta hofrätts domslut, förklarat
stadsfogden uti den stad, der indrifningen blifvit verkstäld, berättigad att
tillgodonjuta uppbördsprovisionen.

Då häraf synes, att skiljaktiga meningar gjort sig gällande beträffande
vederbörandes rättighet att tillgodonjuta provision af kommunalutskylder,
torde ett förtydligande af det härom gällande stadgande vara
af nödvändigheten påkalladt.

Detta förtydligande bör gälla äfven för kommunalutskylder, paförda
i stad, men derom afgifver jag särskild motion och vill nu endast hålla
mig till hvad i förevarande hänseende må för landsbygden anses vara erforderligt.
o . .

Beträffande sättet för ändringens genomförande tillåter jag mig fästa
uppmärksamhet på innehållet af G § uti kongl. kungörelsen angående

Motioner i Andra Kammaren, N:o 51.

uppbörd af afgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter
den 22 oktober 1886, enligt hvilken paragraf ersättningen för indrifning
af dessa afgifter skall, i de fall, då indrifningen icke verkställes af kronofogden,
lika fördelas emellan kronofogden och den, som verkställer indrifningen.
Denna bestämmelse synes lämpligen kunna läggas till grund för
ett förändra dt stadgande beträffande fördelning äfven af provision för
indrifning af^ kommunalutskylder. Då likväl billigheten torde kräfva, att
i de fall, då kronofogde till utmätningsman för uttagande af oguldna
kommunalutskylder sätter underlydande kronolänsman, äfven denne berättigas
tillgodonjuta provision, men det tillika må tagas i öfvervägande, att
kronofogden i alla hänseenden är ansvarig för medlens indrifning och redovisning,
hvarför också någon del af den ersättning för besväret härmed,
som i form af provision utgår, bör i hvarje fall kronofogden tillkomma,
tillåter jag mig i hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta uttalande
föreslå, att till 70 § af ofvan åberopade kongl. förordning den 21 mars
1862 fogas ett tillägg af ungefärligen följande lydelse:

Denna provision skall, i de fall då indrifningen
icke verkställes af kronofogden, lika fördelas emellan
kronofogden och den, som verkställer indrifningen; dock
att, der kronofogden sätter länsman eller annan man,
som åt Konungens befallningshafvande antagen är, till
utmätningsman, denne tager hälften af kronofogdens
andel.

I fråga om rättighet för fjerdingsman att af kommunalutskylder,
som genom fjerdingsman indrifvas, tillgodonjuta
viss andel af uppbördsprovisionen, galle hvad
derom särskilt är stadgadt.

. Om remiss till vederbörligt utskott anhålles; viljande jag till utskottet
ingifva afskrifter af de här ofvan omförmälda af Kongl. Maj:t meddelade
beslut, med undantag af prejudikatet af den 21 oktober 1890,''hvilket finnes
fullständigt refereradt under n:o 129 uti Nytt juridiskt arkiv 1890 och
för öfrig! är bilagdt eu af mig särskild! afgifven motion angående tillägg
till 70 § i kongl. förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
i stad. J

Stockholm den 28 januari 1892.

Anders Olsson.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 51.

Bilaga 1.

»Till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län.

Hos Kongl. Maj:t har stadsfogden i Helsingborg C. A. Nyborg i underdånighet
anfört besvär deröfver att,

sedan Nyborg, som på begäran af kronofogden i Luggude härads fögderi
J. Ekelund om handräckning för uttagande af kommunalutskylder,
hvilka inom nämnda fögderi påförts åtskilliga sedermera till Helsingborg
inflyttade personer, uttagit dessa utskylder till belopp af GU kronor 75
öre jemte 2 kronor uppbördsprovision samt till Ekelund redovisat förstberörde
belopp, derefter, på särskild begäran af Ekelund, till honom öfversändt
jemväl provisionsbeloppet under förbehåll dock att detsamma återsöka,
samt Nyborg hos Eder anhållit, att Ekelund måtte åläggas att till
Nyborg återbära berörda 2 kronor,

I genom utslag den 21 oktober innevarande år, enär den 70 § af
kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862,
sådant detta lagrum lyder enligt kongl. kungörelsen den 29 juni 1866,
kronofogde medgifna uppbördsprovision finge anses afse ersättning för
den honom åliggande skyldigheten att indrifva och till kommunalnämnden
redovisa resterande kommunalutskylder, lem nät ansökningen utan
bifall.

Efter det I, till följd af nådig remiss, inkommit med vederbörandes
förklaring och eget underdånigt utlåtande af den 11 innevarande manad,
har Kongl. Maj:t nu i nåder låtit detta besvärsmål sig föredragas och dervid
icke funnit skäl att i Edert öfverklagade utslag göra ändring. Hvilket,
äfvensom att resolution i målet för klaganden utfärdas, jag får, på nådig
befallning, Eder till egen och vederbörandes kännedom meddela. De af
Eder pröfvade handlingar i målet återställas härjemte.

Stockholm den 20 december 1889.

W. L. GROLL.

A. Wennberg.»

Rätt afskrifvet intygas:

IL C. Claussen.

C. A. Ericson.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 51.

Bilaga 2.

Utdrag ur Polisunderrättelser n:o 55 lördagen den 10 maj 1890.

Prejudikat.

Uppbördsprovision för indrifna kommunalutskylder och afgifter till
presterskapet tillkommer indrifvaren.

Kronofogden P. O. Borgh hade hos Konungens befallningshafvande i
Gefleborgs län gjort framställning derom, att, enär länsmannen W. G.
Nordendahl, hvilken den 24 maj 1887 af Borgh erhållit uppdrag att indrifva
och redovisa enligt restlängd oguldna kommunalutskylder och afgifter
till presterskapet i Färila socken äfvensom den kronofogde tillkommande
uppbördsprovision, väl den 29 augusti 1887 fullgjort berörda redovisningsskyldighet
i afseende å utskylderna till kommunen och presterskapet, men
deremot innehållit uppbördsprovisionen och icke oaktadt upprepade påminnelser
kunnat förmås att derför redovisa, Konungens befallningshafvande
måtte förelägga Nordendahl vid vite att ofördröjligen fullgöra
den af honom i omförmälda hänseende åsidosatta redovisningsskyldighet
äfvensom i öfrigt mot Nordendahl vidtaga den åtgärd, hvartill Nordendahls
förhållande lagligen kunde föranleda.

Genom utslag den 3 maj 1888 har Konungens befallningshafvande
sig i saken utlåtit, att enär den rättighet till provision af exekutivt indrifna
kommunalutskylder och afgifter till presterskapet, som vore kronofogde
enligt särskilda författningar tillerkänd, måste anses vara honom tillagd
med afseende å de besvär och kostnader, som af detta bestyr tillfördes
kronofogde i hans egenskap af utmätningsman, samt Borghs åt Nordendahl
lemnade uppdrag att indrifva och redovisa förenämnda utskylder och
afgifter till presterskapet vore att icke annorledes betrakta, än såsom hade
Borgh i berörda mål satt Nordendahl till utmätningsman i sitt ställe,
hvadan ock med nämnda uppdrag följt befogenhet för Nordendahl att sig
tillgodoräkna kronofogden i det målet eljest tillkommande provision; ty
förklarades hvarken Nordendahl kunna lagligen åläggas att till Borgh
utgifva den andel af ifrågavarande provision, från hvilken Borgh ej förmält
sig afstå, eller framställningen i öfrigt kunna till vidare afseende
föranleda.

Svea hofrätt, der Borgh sig besvärat, har, enligt utslag den 28 september
1888, ej funnit skäl att göra ändring i Konungens befallningshafvandes
utslag.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 52.

Sedan Borgh hos Kongl. Maj:t fullföljt besvären, har högsta domstolen,
enligt utslag den 30 augusti 1889, ej funnit skäl att i hofrättens utslag
göra ändring.

Rätt utdraget intygas:

H. C. Clausen. C. A. Ericson.

N:o 52.

Af herr A. OISSOll i Ornakärr, om tillägg till § 70 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1802.

I 70 § af kongl. förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
i stad, såsom denna paragraf lyder genom kongl. kungörelsen den
8 september 1868, stadgas, att efter slutad uppbördsstämma ingifve drätselkammaren
till magistraten berättelse, huru uppbörden af stadsutskylderna
utfallit, och foge dervid restlängd öfver oguldna stadsutskylder. Magistraten
låter de oguldna utskylderna i laga ordning uttaga och till drätselkammaren
aflemna. Vid indrifvandet af sådana medel må derutöfver hos den
restskyldige uttagas 3 procent af det resterande beloppet.

Dessa tre procent lära på olika sätt af städernas styrelser disponeras,
antingen så, att de ingå till stadskassan eller sålunda, att de blifvit anslagna
att utgå såsom ersättning till den eller de inom staden anstälda
tjensteman, som verkställa indrifningen.

Häraf har ansetts följa, att äfven för sådana personer, hvilka från stad
utflyttat till annan ort, utan att hafva erlagt sina utskylder, stadsmyndigheten,
då den påkallat handräckning hos vederbörande i de bortflyttades
nya vistelseort, för att utfå dem påförda utskylder, infordrat jemte utskylderna
äfven de 3 procent derutöfver, som den restskyldige författningsenligt
skolat erlägga, Denna åtgärd, såvidt derunder innefattas anspråk