Motioner i Andra Kammaren, N:o 50 (Motion 1893:50 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

Folkmängdsuppgifterna äro utdragna ur statistiska centralbyråns preliminäruppgifter,
rörande folkmängden inom rikets särskilda delar den 31
december 1890. Der ett pastorat varit deladt på två stift eller flera än
ett af de här angifna områden för valkretsarne, har dess folkmängd i sin
helhet blifvit öfverförd till det stift eller valkretsområde, der moderkyrkan
är belägen.

N:o 50.

Åt herr A. 01S8011 i Ornakärr, om ändrad lydelse af § 12 utsökning
slag eu.

Tolfte paragrafen i nu gällande utsökningslag är af följande lydelse:

»För fordran, som är till betalning förfallen och grundar sig å skuldebref
eller annat skriftligt fordringsbevis, må man söka gäldenären hos
öfverexekutor i den ort, der gäldenären har sitt bo och hemvist eller någon
tid sig uppehåller. Den ingenstädes eger stadigt hemvist, sökes der han
finnes, eller, om han utrikes är, der han inom riket senast var boende. Är
gäldenären utländsk man eller grundas fordran å löpande förskrifning, må
gäldenären sökas hvar han träffas.»

Af detta stadgande följer, att intet undantag i afseende på forum i
lagsökningsmål blifvit, utom hvad angår löpande förskrifning, gjordt för
det fall, att flera å olika orter boende personer underskrift ett och samma
skuldebref, vare sig såsom gäldenärer eller löftesmän. En hvar, mot hvilken
lagsökning för skuld ifrågakommer, skall nemligen sökas hos öfverexekutor
i den ort, der han, gäldenären eller löftesmannen, har sitt bo och hemvist.
Denna bestämmelse är, sedan numera hvarje stad i regel fått sin egen
öfverexekutor och Konungens befallningshafvandes befattning med utsökningsmål
begränsats till landsbygden, af stort inflytande på mångas rätt,
synnerligen som, till följd af förbättrad samfärdsel och i alla rigtningar
utvidgad affärsverksamhet, penningetransaktioner ständigt kunna förekomma,
som hafva till följd utställandet af reverser och borgensförbindelser, utgifna
af personer, lydande under olika jurisdiktioner. Sålunda kan inträffa och

Motioner i Andra Kammaren. N:o 50.

inträffar väl ganska ofta, att å ett belånadt skuldebref den, som derå
tecknat sig såsom gäldenär, och de, som tecknat sig såsom löftesmän, kunna
vara boende å skilda orter, hvadan, derest lagsökning å ett sådant skuldebref
ifrågakommer, fordringsegaren måste för detta ändamål anlita de särskilda
öfverexekutorer, under hvilka de personer, som skola lagsökas, hvar
för sig sortera. Derigenom vållas tidsutdrägt och omkostnader, som kunde
undvikas, derest öfverexekutor i den ort, der hufvudgäldenären eller någon
annan af dem, hvilken saken aiiginge, vore boende, finge upptaga densamma.

I 10 kap. 6 § rättegångsbalken stadgas, att i fråga om tvist, angående
gäld, den flera gjort, och utfäst, att en för alla och alla för en betala,
borgenär har rätt att söka hvilkendera af dem han vill och om de
sig till betalning ej så förbundit, men tvist om skuldens vigtighet eller
hvarderas del deri yppar sig, borgenär eger stämma dem alla in, der endera
af dem bor, hvarjemte stadgas, att bolagsmän skola sökas der bolaget
år.

Det är således beträffande tvistemål, som måste anhängiggöras vid
domstol, för visst fall redan lagbestämdt, att forum i fråga om skuldfordran
är den domstol, der endera af dem, som skola i sådan sak instämmas, är
boende. Jag föreställer mig, att såsom en följd häraf ingen domstol skall
kunna vägra upptaga och med slut afhjelpa ett skuldfordringsmål, instämdt
mot flera personer på grund af åberopad ej solidarisk förbindelse, äfven
om endast en af de instämde tillhör den domstolens lagskipningsområde.
Kan detta ske, när lagsökning anställes hos domstol i form af stämning, så
vill deraf synas framgå, att allmän rättegångsordning skulle, oansedt sådan
tvist om betalningen, som vid det äldre lagstadgandet omförmäles, ej här
föreligger, kunna medgifva att enahanda procedur införes äfven i lagsökningsmål
anhängiggjorde hos öfverexekutor. Möjligt är att någon öfverexekutor
jemväl så tolkar lagens bud, men i allmänhet torde nog den
åsigt hafva gjort sig gällande, att hvad 10 kap. 6 § rättegångsbalken stadgar
rörande tvist om gäld icke gäller vid tillämpning af 12 § utsökningslagen,
som enligt dess ordalydelse ej inrymmer rätt för öfverexekutor att
taga befattning med lagsökningsmål, när den eller de som sökas äro boende
utom det distrikt, för hvilket öfverexekutorn blifvit tillsatt.

Då § 12 utsökningslagen i sjelfva verket måste antagas hvila på
samma grunder som 10 kap. 6 § rättegångsbalken, synes en sammanställning
af dessa tvenne lagrum vara berättigad och utan svårighet kunna
genomföras, hvarvid dock blifver nödigt, så vidt det af mig åsyftade ändamål
skall vinnas, att gå något längre än sistnämnda lagrum uttryckligen
medgifver och således utsträcka den härigenom ifrågasatta förändring äfven

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

till sådana krafmål der de lagsökte förbundit sig till betalning eu för alla
och alla för en; och får jag alltså under åberopande af det nu anförda
hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, det 12 §
utsökningslagen må erhålla följande förändrade lydelse:

»För fordran, som är till betalning förfallen och
grundar sig å skuldebref eller annat skriftligt fordringsbevis,
må man söka gäldenären hos öfverexekutor i den
ort, der gäldenären har sitt bo och hemvist eller någon
tid sig uppehåller. I fråga om gäld, den flere gjort och
utfäst sig antingen en hvar eller en för alla och alla
för en betala, hafve borgenär rätt att söka dem alla,
der endera af dem bor. Den ingenstädes eger stadigt
hemvist sökes der han finnes eller, om han utrikes är,
der han inom riket senast var boende. År gäldenären
utländsk man eller grundas fordran å löpande förskrifning,
må gäldenären sökas hvar han träffas. Bolagsmän
sökas der bolaget är.»

Jag öfverlemnar till lagutskottet, dit motionen torde blifva remitterad,
att vidtaga den förändring i redigeringen, som må finnas nödig.

Stockholm den 26 januari 1893.

Anders Olsson.