Motioner i Andra Kammaren, N:o 50 (Motion 1890:50 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

N:o 50.

Af herr H. ÅmnéliS, om ändrad lydelse af §§ 2i, 30, <97, 38,
39 och Öl i nu gällande bevillning sstadga.

I 24 § bevillningsstadgan föreskrifves, att sedan länsstyrelsen i
början af hvart år kungjort dels namnen å de personer, livilka utsetts
till ordförande i bevillningsberedningarne, dels indelningen i beredningsdistrikt
och dels det antal ledamöter, som inom hvarje kommun
bör väljas, så skall valet af ledamöter och suppleanter förrättas före den
15 februari samt ordföranden och de valda personerna genast underrättas
om dess utgång. Det inträffar emellertid icke sällan att valen
uppskjutas utöfver den bestämda tiden och att underrättelse om valets
utgång öfver höfvan fördröjes eller rent af uteblifver, samt stundom
äfven att origtigt antal ledamöter inväljes.

Likaledes stadgas i 37 § bevillningsförordningen, att kommunalstämma
för val af ledamöter i taxeringsnämnden bör utlysas senast
inom 14 dagar efter den, då länsstyrelsens kungörelse derom blifvit
inför församlingen uppläst, samt i 38 § huru många och i 39 § hurudant
qvalificerade personer skola väljas till ledamöter och suppleanter i
nämnd, hvarförutom sistnämnda paragraf bestämmer att efter valets
förrättande bör den, som dervid fört ordet, om detsammas utgång
skyndsamt underrätta vederbörande kronofogde och dervid meddela,
hvilka bland de valde deltagit i årets bevillningsberedningar. Jag har
mig emellertid från min verksamhet som tjensteman väl bekant, att
fel emot dessa stadganden icke sällan förekomma, i det att val hållas
för sent, origtigt antal eller icke qvalificerade personer väljas samt
underrättelse om valet lemnas för sent eller i ofullständigt skick.

I 30 § dersammastädes är bland annat föreskrifvet, att kommunalstämmas
ordförande skall »tio dagar före taxeringsnämndens sammanträde
öfversända)) beredningens förslag till vederbörande kronofogde.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

Detta stadgande, uppenbarligen tillkommet i afsigt att kronofogden
skall kunna fullgöra sitt åliggande enligt 41 § att efter sorgfällig
granskning af förslaget göra de anmärkningar och framställningar,
hvartill han för iakttagande af kronans rätt finner sig ega anledning,
synes mig icke nöjaktigt motsvara detta sitt ändamål; ty enligt dess
ordalag skall insändandet beräknas icke efter hela fögderiets pålysta
taxeringsterminer, utan endast efter det särskilda distriktets, och tillätes
jemväl inkräkta på de tio dagarne, utan all hänsyn till längre eller
kortare postgång. Detta åter medför den olägenhet att kronofogden,
som i vissa fögderier har närmare 150 taxeringslängder att genomgå
och granska, vanligen erhåller blott några få dagar för detta sitt arbete;
och skulle han i sitt distrikt hafva t. ex. tio taxeringsnämnder, har
han ej ens bekommit en del förslag, när han till dessa förrättningar
afreser från hemmet. Den knappt tillmätta tiden medgifver ej heller
anlitande af länsstyrelsens mellankomst, äfven för händelse denna myndighet
skulle anse sig befogad att inskrida mot den försumlige genom
vites föreläggande. Men sådant stadgandet nu är, har det ej ens efterlefvats,
utan det har upprepade gånger inträffat, att skyldigheten blifvit
af kommunalstämmoordföranden antingen för sent eller alldeles icke
fullgjord, hvilket ännu mera försvårat möjligheten för kronofogden att
anmärka oegentligheter och origtigheter i taxeringen — exempelvis
samme persons taxering inom flera kommuner för en och samma inkomst
— samt äfven vållat, att taxeringsnämnd nödgats uppskjuta sitt
arbete under väntan på förslagets införskaffande medels budskickning.
Från ett fögderi har mig meddelats att »det endast undantagsvis inträffat
att handlingarne inom föreskrifven tid kommit kronofogden till
banda.»

Enligt 51 § bevillningsstadgan skola besvär fåll pröfningsnämnden
vara till länsstyrelsen inlemnade senast å åttonde dagen före nämndens
sammanträde. Ehuru den tid, som sålunda anvisats för besvärens
diarisering, genomläsande, jemförelse med löpande och föregående årets
taxeringsprotokoll och längder samt ordnande i föredragningslista, är
allt för knappt tilltagen, torde dock en vidgning deraf ej vara tillrådlig,
enär de skattskyldige ändock ej ega synnerligt lång tid på sig
att begagna rätten till klagan. Om de klagande vore skyldige att vid
sina besvär foga utdrag af taxeringsprotokoll och längder, vore visserligen
en stor lättnad vunnen i och för besvärens förberedande pröfning
af kronoombudet; men då alla dessa handlingar redan finnas inne
å landskontoret, synes ej heller lämpligt att härmed ovilkorligen besvära
de klagande. Deremot torde en föreskrift att klagande i sina
besvär uttryckligen skall genom utsättande af gårdsnummer i stad

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

samt socken och hemman å landet — hvilket icke sällan uraktlåtes —
tydligt uppgifva sitt eller, då kommun klagar, vederbörande skattskyldiges
hemvist, icke medföra synnerligt omak för honom sjelf, men
deremot bespara landskontoren åtminstone det ofta förekommande besväret
att för klagandens återfinnande i längderna nödgas genomgå
eu eller flera bland dessa, rad för rad ifrån början kanske till närmare
slutet, hvilket arbete, särskildt hvad städernas längder angår, kan förorsaka
rätt mycken tidspillan.

Ehuru bevillningsförordningen i §§ 19, 28, 33, 39, 42 och 59
stadgar icke blott ansvar enligt lag och författningar å försumlig
tjensteman, utan ock böter eller dagabot för verk, bolag och enskilde,
för ordförande och ledamöter i bevillningsberedning, för ledamot af
taxeringsnämnd samt för pröfuingsnämnds protokollsförare, allt för
så vidt de låtit försummelse komma sig till last, saknar den deremot
alla korrektiv af sistnämnda slag mot försummelser af ordförande
i kommunalstämmorna. Det vill dock synas, som fordrade den enklaste
följdrigtighet att äfven desse, lika väl som ofvan uppräknade
funktionärer och förtroendemän, borde vara underkastade bötesansvar
för visad underlåtenhet eller försummelse. Visserligen torde, utan att
sådant i bevillningsstadgan särskildt påpekats, bestämmelserna i 25
kap. 17 och 22'' §§ strafflagen vara tillämpliga äfven på kommunalstämmoordförande;
men jag föreställer mig att eu dylik tillämpning,
om och när den lomme till stånd, skulle, utan att medföra större verkan,
för vederbörande bereda större omgång och obehag än utdömandet
i administrativ väg af ett i allmän författning på förhand utsatt
bötesbelopp; och endast sjelfva tillvaron i bevillningsstadgan af särskildt
bestämdt bötesansvar torde i och för sig i någon mån bidraga
till stadgans noggrannare efterlefnad. Då kommunalstämmas ordförande
jemlikt 20 § i kongl. förordningen om kommunalstyrelse på
landet har till åliggande att framställa ärendena till öfverläggning samt
tillse, det andra frågor ej företagas än de, som äro upptagna i kungörelsen
om stämman, är det ju honom personligen som ansvaret också
bör drabba för de vid valen begångna felaktigheter, åtminstone
hvad angår de valdes antal, och detta desto hellre som de propositioner,
han har att framställa, komma honom tillhanda i form af
allmän författning och länsstyrelsens derpå grundade kungörelse. Väl
må villigt erkännas, att ordförandena i de skilda orternas kommunalstämmor
merändels och öfver hufvud med stor pligttrohet uppfylla sina
förbindelser såsom kommunernas förtroendemän; men jag tror mig här
ofvan hafva visat, att undantag ej sällan ega ruin från detta lyckliga
förhållande, och det är just för dessas skull som eu utsträckning af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

bevillningsstadgans ansvarsbestämmelser synes mig vara af behof påkallad,
såvida, nemligen den beskattning skall få en ordentlig och
pålitlig gång, hvilken jn allt mera syftar att bilda utlösningen för en
del andra skattformer och hvilken är så mycket vigtigare och laggrannare,
som den i sjelfva verket utgör grunden ej blott för vår
kommunala sjelfstyrolse, utan ock för vitala delar af landets politiska lif.

På grund af det nu anförda tillåter jag mig hemställa,

att Riksdagen må besluta följande ändringar
och tillägg till gällande bevillningsstadga:

§ 24 mom. 2: Val af —--februari; och

höra, genast--— underrättas, vid hot af 5 kronor

för den försumlige.

§ 30 andra stycket: På landet--- — som det,

vid hot af 5 kronor, åligger — — — inhemtas. Tio
dagar före den, då taxeringsnämnd i fögderiet först
sammanträder, skall han, vid bot af 3 kronor för hvarje
öfver skjutande dag, tillställa vederbörande kronofogde
förslaget eller ock så tidigt derförut tillsända honom
detsamma med allmänna posten, att det kan honom tillhandakomma
inom denna tid. Mantalslängden — —
förslag.

§ 37: Så fort — — — uppläst, skall, vid bot
af 5 kronor, å landet utlysas —--- taxerings nämnden.

Till § 38 lägges i slutet: Väljes orätt antal ledamöter
eller suppleanter, eller har ordningen mellan dessa
senare icke blifvit bestämd, vare den ordförande vid valförrättningen,
som sådant vållat, förfallen, om han är
tjensteman, till ansvar för tjenstefel, men eljest till böter
af 5 kronor.

§ 3.9: För att — — — stämma.

Efter valets förrättande bör, vid ansvar som i

nästföregående paragraf sägs, den som dervid —• ----

deltagit. Anser kronofogden att obehörig person invalts,
har han att genast anmäla sådant hos Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i länet, som efter pröfning af förhållandet
egen förordna om nytt val eller, der tiden ej
medgifver detta, den obehörigt valdes uteslutande ifrån
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 8 Pläft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.

och suppleants inkallande till taxeringsnämnden. I stad
skall magistraten och på landet — — — förordning.

Den som valts--— —- deltager.

Taxeringsnämnd — — — bestå.

§ Öl: Senast —--besvärsskrift, hvilken,

sävidt afseende derå skall fästas, hör genom utsättande
af sockne- och hemmans eller lägenhets namn för landet
samt gårds- eller tomtnummer eller särskild benämning
i stad tydligt uppgifva dens hemvist, hvars taxering är
i fråga; börande---erinras.

Jag anhåller om remiss härå till bevillningsutskottet och är tacksam
för de rättelser eller bättringar i redaktionen, som detsamma kan
finna påkallade.

Stockholm i januari 1890.

II. A mnéus.