Motioner i Andra Kammaren, N:o 4 (Motion 1891:4 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 4.

N:o 4.

Af herr L. F. Odell, om ändring i vilkoren för rätt till handel
med vin och maltdrycker å landsbygden.

Hvarje land (representant inom denna kammare vet, att å många
orter på landsbygden är handelsbodarnes antal snart nog lika stort som
byars och vägskäls sammanräknade. År det den stora omsättningen af
egentliga handelsvaror och den derpå grundade inkomst, som lockar dessa
många, hvilka gerna undvika mödosammare arbete, att etablera handel?
Ingalunda. Den lilla qvantitet sill, salt, tobak in. in., en dylik handelsbod
innehåller, omsättes visserligen, men hvad handelsmannen i många
bill åsyftar med erhållen handelsrättighet, är hufvudsakligen rättigheten
att sälja Öl och vin. Dessa krogars antal är derför på landsbygden lika
stort som handelsbodarnes. Att Öl och vin ej få förtäras å den lokal,
der det köpes, betyder ingenting, ty huru enfaldig man än tror landtbefolkningen
vara, så enfaldig är den sannerligen icke, att den står rådlös
i ett dylikt fall. Huru de göra, veta vi alla.

Många och stora äro de olägenheter, dessa Öl- och vinkrogar tillskynda,
icke blott befolkningen å landsbygden. Jag tillåter mig påpeka
följande. Dragare och folk skickas för att vid närmaste jernvägsstation
antingen aflemna eller afhemta husbonden tillhörigt gods. Synnerligen
lång beliöfver icke vägen vara för att körsvennen måste passera två
eller tre handelsbodar, hvilka, i synnerhet då väderleken är mindre gynsam,
med sitt vin och Öl locka dem att icke försumma tillfället. Under
det de en efter annan bjuda laget rundt, förglömmes att dragarne måste
stå orörliga, kanske utsatta för snöstorm och köld. Tiden hastar undan
för körsvennerna, under det ovädret och kölden gör tiden lång för de
arma djuren. Andeligen äro de drickande färdiga, upphettade både till
kropp och sinne af det inmundigade ölet eller vinet eller bådadera.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 4.

Skälfde de stackars dragarne nyss af köld, så måste de nu skälfva under
pådrifvande piskrapp, emedan det gäller för dem att genom ansträngning
af alla krafter springa in den tid, körsvennerna försutto vid pokalen.

Jag förbigår de råa ocli obarmhertiga seder, sådant alstrar lios
befolkningen. Icke heller vill jag inlåta mig på det faktum, att öldrickandet,
sådant det nu bedrifves, mångenstädes grundlägger dryckenskapsbegäret
hos vår ungdom, hvilket alla måste djupt beklaga, Likaledes
vill jag undvika att tala om de oordningar, som genom ölruset uppkomma
vid beväringsmönstringar, auktioner och andra tillfällen, der allmogen
samlas, emedan dessa drycker allestädes tillhandahållas.

Huru å landsbygden råda bot mot detta onda? Emedan kommunerna
icke kunna hindra, att handelsbodar uppväxa såsom svampar ur
jorden, så synes blott eu enda utväg möjlig, nemligen att å landsbygden
rätten att försälja vin och maltdrycker helt och hållet skiljes från all
annan handel, samt att rätt till försäljning af vin och maltdrycker må
förvärfvas i samma ordning och på samma sätt som rätt till utskänkning
af dessa drycker nu erhålles, hvarigenom de kommuner, som så önska,
i någon mån erhålla rätt att skydda sig mot enskildes vinstbegär.

På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra tager jag mig friheten
föreslå,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om sådan ändring i nu gällande lag, att handel
med vin och maltdrycker å landsbygden helt och hållet
skiljes från all annan handel samt att rätt till handel
med vin och maltdrycker må å landsbygden förvärfvas
i samma ordning och på samma sätt, som rätt till utskänkning
af dessa drycker nu erhålles.

Stockholm den 22 januari 1891.

L. F. Odell,

riksdagsman för Edsbergs, Grimstens
och Hardemo härad.