Motioner i Andra Kammaren, N:o 49

Motion 1890:49 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 49.

N:o 49.

Af herr J. Å. Johansson i Strömsberg, om nedsättning af räntan

ä af staten till enskilda jernväg ar utlemnade lån.

För att befordra anläggning af enskilda jernvägar inom skilda
delar af landet har Kongl. Maj:t på grund af från Riksdagen derom
erhållet uppdrag vid flere tillfällen beviljat de enskilda jernvägsbolagen
lån mot säkerhet af första inteckning i jernvägen med alla dess byggnader,
materiel och inventarier och mot en ränta och amortering, som
bestämts i förhållande till den vid lånets utlemnande gällande räntefot.

Då enskilda jernvägar först började anläggas inom vårt land, ansågo
vederbörande, såsom mig synes med full rätt, att allt möjligt
understöd från statens sida borde lemnas dessa företag. På senare
tider synes en helt annan åsigt gjort sig gällande, så att staten numera
i stället för att gynna dessa företag, synes vilja begagna sig af
den beroende ställning, hvari bolagen på grund af den lemnade koncessionen
stå, för att af företaget bereda sig största möjliga inkomst.
Så t. ex. hafva en del äldre privatbanor rättighet att vid anknytningsstationerna
använda statens tjensteman och lokaler för skötandet af sin
trafik, då deremot de yngre banorna få för dessa förmåner betala en
del måttliga, en annan del oskäliga belopp.

För hvarje i jernvägsförvaltningens mysterier oinvigd person är
det obegripligt, hvarför privatbanorna, som tillföra statsbanan en myckenhet
trafik, af hvilken de faktiskt hafva mindre besvär, än om de skulle
uppsamla den i mindre poster från landsvägen, utom det att den bereder
statsbanan minskning i göromål, äfven skall betala stundom
ganska dryga utgifter. Bemärkas må att hvarje annan person eller
bolag, exempelvis ångbåtsbolag, eger rättighet att utan särskild afgift
och i Indika qvantiteter som helst aflemna passagerare och gods för

Motioner i Andra Kammaren, N:o 49.

befordran utan att derför behöfva erlägga några extra utgifter, men
icke så med en del af våra enskilda jernvägar.

Vid anläggning af en enskild jernväg är det vanligt att den enskilda
jordegaren får göra oftast mycket känbara uppoffringar för att
få jernvägsstation i sin närhet. Att till exempel statens domäner, som
få nytta af ett dylikt företag, borde bidraga åtminstone med tillsläppandet
af fri jord till jernvägslinie eller stationsområde, der sådant behöfdes,
vore väl icke för mycket begärdt, men nej, dessa förmåner
skola af det fattiga bolaget till fullo betalas efter expropriationsnämndens
värdering.

Af de utgifter, som åligga det oftast med små tillgångar arbetande
jernvägsbolaget, är i allmänhet räntan på statslånet den största
och svåraste att få ihop medel till; ja, mången gång måste bolaget för
att kunna fullgöra denna betalning afstå från inköp af materiel och
dylikt, som är nödvändigt för att på ett, för allmänheten tillfredsställande
sätt sköta trafiken. Så mycket hårdare kännes detta, när räntan
på penningar fallit så betydligt som nu är förhållandet, sedan jernvägslånen
af staten utlemnades. Då man dertill betänker den orättvisa,
som ligger deruti, att en trakt fått icke allenast anlägga sin egen jernväg
utan äfven deltaga i kostnaderna för anläggning af statsbanorna
— hvaraf nyttan nästan uteslutande tillfaller de i närheten af dem boende,
utan att de i högre grad betungats än de mest aflägsna — då
tycker man verkligen att staten icke borde åtminstone allt för hårdt
skattlägga den enskilda jernvägen.

På grund af hvad jag sålunda anfört vågar jag föreslå,

att Riksdagen ville besluta, att räntan å alla de
af staten till enskilda jernvägsbolag lemnade lån
måtte från den 1 januari 1891 nedsättas till 4 procent
och amorteringen å samma lån utgå med en half procent
årligen.

Stockholm den 23 januari 1890.

J. A. Johansson.