Motioner i Andra Kammaren, N:o 48

Motion 1896:48 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 48.

11

iV;o 48.

Af herr G. Odqvist, angående fördelningen af bränvinsförsäljningsmedel.

Den fördelning af bränvinsförsäljningsmedlen, som nu här i landet
eger rum, torde väl svårligen kunna anses fullt rättvis; ty blott den
minsta delen tillkommer nu landsbygdskommunerna, bvilka äro med
skatter långt högre betungade än städerna.

Ej heller torde nuvarande fördelning verka godt i moraliskt afseende,
då den s. k. bolagsverksamheten och försäljningssättet för öfrigt
i allmänhet äro stälda på affär, hvarigenom konsumtionen ökas i stället
för att minskas, hvars afsigt författningen varit.

Enligt bränvinskontrollbyråns berättelse för 1893—94 kommo på
landskommunerna blott 951,785 kronor 75 öre, då landstingen undfingo
1,369,605 kronor 65 öre och hushållningssällskapen 1,018,098 kronor
52 öre.

Stadskommuner och köpingar med bolag erhöllo 4,627,300 kronor
73 öre och 59,444 kronor 75 öre åtgingo till provisioner.

I ett annat land, Schweiz, lärer, efter hvad jag kunnat inhemta,
år 1886 hafva antagits en lag, enligt hvilken nettovinsten afbränvinshandteringen,
beräknad till 8,800,000 francs, skall ingå till förbundets
kassa, som deraf behåller 1/i och fördelar de trefjerdelarne på kantonerna
i förhållande till deras folkmängd.

Det synes mig, som detta exempel vore i någon mån efterföljansvärdt,
samt att, då det hufvudsakligast är landsbygden, som genom sin
konsumtion åstadkommer den höga inkomsten och äfven får i sin
fattigvård m. m. lida af denna konsumtions menliga följder, kommunerna
på landet äfven borde i helt annan skala än hittills få åtnjuta
inkomsterna af denna handtering.

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 48.

Enligt nämnda berättelse utgöra minuthandels- och utskänkningsafgifternas
belopp i sin helhet 8,017,935 kronor 10 öre, för hvarje
invånare 1 krona 66 öre; och då landsbygdens befolkning i slutet af
1894 utgjorde 3,915,400 personer, skulle, om afgiftssumman fördelades
efter folkmängden, landskommunerna erhålla ett vida högre belopp än
det, som nu kommer dem till del.

Men detta vore med rättvisan öfverensstämmande; och mitt yrkande
är derför,

att Riksdagen behagade besluta, att bränvinsförsäljningsmedlen
må hädanefter ingå till staten, samt
derifrån, sedan 15 °/0 afsatts till statsverkets behof,
17 °/0 afsatts till landstingen, 5% till de städer, som
ej deltaga i landsting, och 13 % till hushållningssällskapen,
skulle återstoden fördelas på alla städer och
kommuner; allt efter folkmängden.

Stockholm den 24 januari 1896.

Gustaf Odqvist.