Motioner i Andra Kammaren, N:o 48

Motion 1894:48 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 48.

21

t i i ?f: « •

A-i i;

,1‘KJ

N:o 48.

Af herr A. 018S011 i Mårdäng, om ändrad lydelse af 11 § i
förordningen angående kommunalstyrelse på landet den
21 mars 1862.

Frågan om ändring af 11 § i kongl. förordningen af den 21
mars 1862 angående kommunalstyrelse på landet i syfte att begränsa de
högre röstetalen har så länge stått på dagordningen, att de för den föreslagna
ändringen anförda motiven torde få anses vara så väl och allmänt
kända, att vid ny framställning i ämnet de utan vidare torde kunna
utelemnas.

Jag tillåter mig dock att påpeka tvenne omständigheter, som
enligt min åsigt vid denna frågas bedömande ej borde förbises.

Då vid för flera år tillbaka verkstäld undersökning det visade sig,
att gällande bestämmelser angående utöfvande af kommunal rösträtt icke
var tillfredsställande, lär väl icke kunna bestridas, att sedan dess, på
grund af bland annat tillkomsten af ett betydligt antal stora bolag, ställningen
till närvarande stund har betydligt försämrats.

Af kongl. förordningen angående kommunalstyrelse i stad framgår,
som hvar man vet, att ingen må utöfva rösträtt för mer än en femtiondedel
af stadskommunens hela röstetal. Att ännu längre bibehålla gällande
bestämmelser angående denna rätts utöfvande inom landtkommuner, då
den långt före detta så starkt begränsats i städerna, synes mig i hög
grad oegentligt och stående i strid med den princip angående, likställighet,
som, enligt mitt förmenande, lagstiftaren alltid borde följa.

22

Motioner i Andra Kammaren, N:o 48.

Och då denna begränsning inom stadskommunerna existerat snart
tjugufem år, utan att den visat sig medföra några för dessa menliga
följder, lär man förgäfves leta efter några rimliga skäl för antagande af
att begränsning till en tjugondedel af kommunens hela röstetal skall medföra
några för landtkommunerna eller landet i sin helhet vådliga följder.

Med hänvisning till 1893 års Riksdags lagutskotts betänkande
n:o 56 (7 saml. bih. till riksd. protokoll 1893) och med stöd af hvad
här ofvan blifvit anfördt får jag härmed vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del antaga följande
ändrade lydelse af § 11 kongl. förordningen den 21 mars
1862 angående kommunalstyrelse på landet, sådan denna
lyder i förordningen den 26 oktober 1888:

§ Il Röstvärdet

skall beräknas efter det en hvar åsätta
fyrktal; dock att, der för deltagande i sådana besvär
som åligger alla, hvilka inom kommunen erlägga kommunalutskylder,
annan grund, än den för utgörande af
kommunalutskylder gällande,[finnes särskildt stadgad, röstvärdet
skall vid beslut öfver ärenden, som röra sådana
besvär, beräknas efter den bestämda grunden. Ej må
någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som
svarar mot en tjugondedel af kommunens hela röstetal
efter röstlängden, eller i något fall för högre röstetal
än det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer
öfriga röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning
af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 26 januari 1894.

I motionens syfte instämma:

And. Olsson,

Mårdäng.

Halvar Eriksson.

Nils Hanson.