Motioner i Andra Kammaren, N:o 48

Motion 1893:48 Andra kammaren

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 48.

N:o 48.

Af herr J. JohnSSOn i Bollnäs, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om framläggande af förslag till ändrade
bestämmelser rörande oäkta barns arfsrätt.

Vid 1892 års riksdag väcktes af mig i motion, n:o 47, förslag om
den ändringen i kongl. förordningen den 14 april 1866 i fråga om oäkta
barns arfsrätt, att oäkta barn, som vore afladt utan äktenskapslöfte, må,
derest modern låtit såsom sitt barn anteckna det i kyrkoboken för den församling,
i hvilken hon då var kyrkoskrifven, eller sannolika skäl för barnets
härkomst kunde visas, lika med äkta barn taga arf efter sin moder.

I afgifvet betänkande, n:o 53, yttrade lagutskottet, bland annat:
»att, på sätt blifvit föreslaget, tillerkänna oäkta barn, som icke aflats under
moderns äktenskap eller i förbudna led, enahanda arfsrätt efter moder som
äkta barn, syntes utskottet vara en gärd af rättvisa», men ansåg att frågan
borde dragas under Kongl. Maj:ts ompröfning och hemstälde att Riksdagen
måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för
Riksdagen framläggai förslag till sådan ändring af gällande bestämmelser
rörande oäkta barns arfsrätt, att oäkta barn, som icke är afladt under moderns
äktenskap eller i förbudna led, berättigades att lika med äkta barn
taga arf efter moder. Denna utskottets hemställan, som af Första Kammaren
afslogs, blef af Andra Kammaren bifallen.

Då jag nu dristar förnya denna min framställning, beder jag att, till
stöd för ifrågavarande lagförändring få åberopa ej mindre de skäl, som jag
i nämnda min motion anfört, än ock särskildt den sakrika utredning frågan
fått röna i lagutskottets omförmälda betänkande.

Då i de flesta europeiska stater oäkta barn lika med äkta barn taga
arf efter sin moder och derjemte äfven i Norge under vissa vilkor efter
fader och fädernes fränder, och det endast är den engelska, på feodalistisk

Motioner i Andra Kammaren, N:o 49.

7

grund hyllande rätten, som nekar dem en dylik rättighet, skulle jag hafva
misstagit mig på Riksdagens tänkesätt, om en vädjan att låta rättvisa vederfaras
dessa, ofta förbisedda individer ej skulle beaktas.

På grund häraf vågar jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl.
Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring af gällande bestämmelser rörande
oäkta barns arfsrätt, att oäkta barn, som icke
är afladt under moderns äktenskap eller i förbudna led,
berättigas att lika med äkta barn taga arf efter sin
moder.

Stockholm den 26 januari 1893.

J. Johnsson.

N:o 49.

Af herr 0. B. 018S011 i Maglehult, om ändring i vissa delar
af gällande förordning angående allmänt kyrkomöte.

Klagomålen öfver de brister, som vidlåda sättet för kyrkomötets
bildande, hafva hittills lemnats utan afseende. Dessa brister torde dock
med snaraste böra afhjelpas, om kyrkomötet värdigt skall fylla sin uppgift
att föra den svenska kyrkans talan, bevaka dess rätt och intressen.

Mest öfverklagadt är det förhållande, att prester och lekmän vid
mötet ega lika många ombud, eller hvardera tretio, hvarigenom de förre
ej allenast der fått det inflytande, som bör svara mot deras insigt och
sakkunskap, utan dertill ernått en sådan magt, att de ensamme med hjelp
af blott en enda lekman kunna afgöra mötets beslut. Äfvenledes grun -