Motioner i Andra Kammaren, N:o 47

Motion 1896:47 Andra kammaren

7

Motioner i Andra Kammaren, N:o 47.

förvaltningen blifvit antingen af kommunalstämman
eller, om klander anställes, af vederbörlig domstol
godkänd, eller ock till dess natt och år efter räkenskapernas
aflemnande förflutit, utan att klander i laga
ordning blifvit anstäldt.

Stockholm den 25 januari 1896.

J. A. Lundström.

N:o 47.

Af herr Bi. J. NilsSOll i Grofva, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående ändring i kongl. förordningen om fattigvården
den 9 juni 1871 i fråga om hemortsrätt.

Allt mera har den åsigt gjort sig gällande, att de i kongl. förordningen
om fattigvården den 9 juni 1871 meddelade bestämmelserna
angående hemortsrätt äro oegentliga. En ändring i detta hänseende
torde vara väl behöflig, och till stöd härför ber jag få anföra följande.

År 1882 afflyttade från Lunda socken pigan Klara Malmberg till
Tunabergs socken, efterlemnande ett oäkta barn, födt, år 1881, livilket
vårdades af hennes föräldrar. År 1883 fick Klara Malmberg ytterligare
ett oäkta barn, hvilket ock eu tid vårdades af hennes föräldrar; men
då barnet var sjukligt, fosterföräldrarne i knappa omständigheter och
modern hotades med afsked från sin tjenst, om ej barnet af annan
person öfvertoges och vårdades, fann sig Landa kommun föranlåten att
bevilja fattigunderstöd åt det sist födda barnet. Sedermera afled fosterlädren,
och fattigvårdsstyrelsen nödgades öfvertaga underhållet äfven
al det äldre barnet. År 1891 Ilek Klara Malmberg, som fortfarande

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 47.

innehade tjenst i Tunaberg, å nyo ett oäkta barn, men flyttade samma
års böst till Nyköpings stad, lemnande barnet qvar i Tunaberg. I november
samma år beviljades af Tunabergs fattigvårdsstyrelse understöd
åt sistnämnda barn, för hvilket understöd söktes ersättning af Lunda
kommun, der Klara Malmbergs två äldre barn fortfarande åtnjöto fattigvård.
Denna begäran om ersättning bestreds af Lunda fattigvårdsstyrelse,
som mot densamma framhöll och styrkte, bland annat, att Klara
Malmberg vistats i Tunabergs socken i nio år och under hela denna
tid der varit lagligen mantals- och skattskrifven; hvarjemte påpekades,
att i § 22 af kongl. förordningen om fattigvården bestämmes, att i fråga
om fattigvård en hvar skall hafva hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle,
der han eller hon senast blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, hvadan
Klara Malmberg ej gerna kunde anses fortfarande hafva hemortsrätt i
Lunda socken.

Men enär upplyst vore, att Klara Malmberg för sina två äldsta
barn åtnjutit och fortfarande åtnjuter fattigvård i Lunda socken »samt
hon vid sådant förhållande jemlikt § 25 i fattigvårds förordningen egde hemortsrätt
inom nämnda socken^), för ty och på i öfrigt anförda skäl blef
Lunda kommun genom Konungens befallningshafvandes utslag förpligtad
att ersätta Tunabergs sockens utgifter för det sist födda barnet och att
för framtiden öfvertaga vården om detsamma. Och detta utslag faststäldes
såväl af kongl. kammarrätten som af Kongl. Maj:t, hvars utslag
i målet här bifogas.

Ofta inträffa sådana omständigheter, att en kommun nödgas lemna
ett oäkta barn fattigvård — modren kan t. ex. vara sjuk och i saknad
af det allra nödtorftigaste —; men det förefaller dock orimligt, att denna
kommun, derför att den af barmhertighetsskäl lemnat ett dylikt understöd,
skall vara skyldig taga vård om alla de oäkta barn, som modren,
efter flera års bortovaro och efter att under denna tid haft laglig tjenst,
i sitt lättsinne förskaffar sig.

En ändring af lagens bestämmelse i detta hänseende synes derför
vara nödvändig, och vågar jag på grund af hvad jag här ofvan anfört
vördsamt föreslå,

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla om ändring af hithörande bestämmelser
i kongl. förordningen angående fattigvården den 9
juni 1871, i syfte att ogift qvinna — utan hinder deraf
att hennes oäkta barn åtnjuter fattigvård inom visst
fattigvårdssamhälle — må kunna inom annat samhälle

9

Motioner i Andra Kammaren, N:o 47.

förvärfva hemortsrätt; dock att det senare samhället
ej må betungas med skyldighet att ersätta den fattigvård,
som barnet redan åtnjutit, eller att öfvertaga
dess framtida försörjning.

Skulle lagutskottet finna detta mitt förslag böra
annorlunda formuleras, anhåller jag vördsamt, att
utskottet ville vidtaga lämplig ändring deraf.

''O''1 .✓tji •’ ,,v.: •*'' ••.''I'' ; f*; '' i 1 > .. U : '' })

Stockholm den 25 januari 1896.

N. J. Nilsson

från Jönåkers härad. Öl

Afskrift.

Kongl. Maj:ts utslag på de besvär, Lunda sockens fattigvårdsstyrelse
i underdånighet anfört deröfver, att,

sedan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län
fattigvårdsstyrelsen i Tunabergs socken den 25 november 1891 sökt,
att, som styrelsen vid sammanträde den 29 nästförutgångna oktober
måst bevilja femton kronor till vård och underhåll åt i Nyköping boende
pigan dåra Justina Malmbergs i Tunabergs socken qvarlemnade minderårige
oäkta son Gustaf Adolf, men dåra Justina Malmberg egde hemortsrätt
i Lunda socken, hvarifrån hon för två andra sina oäkta barn åtnjöte
understöd, klaganden måtte varda ålagdt, ej mindre att ersätta
berörda belopp än äfven att om barnet taga vård;

och Kongl Maj:ts befallningshafvande genom utslag den 10 maj
1892, enär upplyst vore, att dåra Justina Malmberg för sina minderåriga
barn Hilma Kristina och Klas Erik åtnjutit och fortfarande åtnjöte
fattigvård i Lunda socken, samt hon vid sådant förhållande, jemlikt
25 § i förordningen om fattigvården den 9 juni 1871, egde hemortsrätt
inom nämnda socken, för ty och då den i målet ifrågakomma fattigvården
måste, med afseende derå, att hennes son Gustaf Adolf icke
vårdats hos modern, utan vistats på annan ort, anses hafva utgått onBih.
till JliJcsd. Vrot. TRUG. 7 Samt. 2 Afd. 2 Band. 10 Höft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 47.

ligt 1 § i ofvan åberopade förordning, förpligtat klaganden ej mindre
att ersätta Tunabergs socken den för ifrågavarande barn, på sätt ofvan
omförmälts, redan utlagda fattigvården femton kronor än äfven att för
framtiden öfvertaga vården om detsamma;

så har Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt, der klaganden besvärat
sig, enligt utslag den 17 augusti 1893, icke funnit skäl att i Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes utslag göra ändring;

deruti klaganden i underdånighet sökt ändring, öfver hvilka besvär
Tunabergs sockens fattigvårdsstyrelse i underdånighet förklarat sig
och kammarrätten inkommit med underdånigt utlåtande;

Med Kongl. Maj:ts domstol beslutet; Gifvet Stockholms slott den
20 maj 1895.

Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga
besvär och finner ej skäl att i kammarrättens utslag göra ändring.
Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder.

Under Kongl. Maj:ts Sekret.

Ernst Håkanson.