Motioner i Andra Kammaren, N:o 47 (Motion 1874:47 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 47.

N:0 47.

Af Herr L. J, Fahlailder: Angående beviljande af anslag till
understöd åt väghållning sskyldig i de orter, der vintervägunderhållet
finnes vara särdeles betungande.

En fråga, som under de senare åren allt oftare återkommit och
som äfven framdeles återkommer, tilldess den vunnit en tidsenlig lösning,
är oidnandet af vägunderhållet pa ett sätt, som någorlunda motsvarar
de vägbyggnadsskyldiges anspråk på billighet, utan att derföre åsidosätta
de vägfarandes berättigade förhoppning att man gör hvad göras kan för
underlättande af samfärdseln olika orter emellan. Att ställa den frågan
på sin råtta plats, torde icke vara någon lätt sak, så länge man vill°att
alla föreskrifter skola sammanföras i en enda för hela riket gällande författning.
Olika lokala förhållanden icke allenast kunna framkalla utan
hafva jemväl framkallat oegentligheter, som varit egnade att störande
inverka på samhällsutvecklingens fortskridande i en god anda.

Den olika tolkning, som hittills gällande stadganden rörande vägunderhållet
erhållit på olika ställen, vittnar också derom, att dessa stadganden
icke kunna bibehållas i sitt nuvarande skick, och noga taget torde
man kunna påstå, att till följd af den olika tillämpning, som inom
olika^ län eger rum, antalet sadana stadganden äro tjugufyra. Jag tror
också att det kunde vara skäl att icke vidare hålla på en för hela riket
gällande, författning rörande denna sak, då den i alla händelser vid
tillämpning modifieras efter olika natur- och lokalförhållanden.

Då Riksdagen allaredan fästat Kong], Majrts uppmärksamhet å nödvändigheten
att denna fråga snart erhåller en tidsenlig lösning, kan väl
tyckas, som borde representationen icke vidare yttra sig i saken, förrän
Kongl. Maj:ts proposition med förslag i ämnet till Riksdagen ankommit;
men å andra sidan kan det väl icke heller undgå uppmärksamheten att
Bill. till Bilcsd. Prof. 1874. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 4 Haft. 4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 47.

nödvändigheten med hvarje dag blifver allt mera påträngande, hvadan
ock det torde vara nödigt, att Riksdagen för sin del beslutar de ändringar,
som kunna från dess ståndpunkt vidtagas, på det regeringen må
blifva i tillfälle att erfara den riktning, i hvilken lagförändringen bör gå.

Att emellertid nu, då vi böra hoppas att inom en ej alltför långt
aflägsen framtid få emotse ett fullständigt förslag i ämnet, fa ett bestämdt
beslut i frågans hela vidd, torde icke låta sig göra; men något kan göras,
och något synes mig böra göras, för att ordna eu del af vägbyggnadsskyldigheten,
och jag tror landsbygdens befolkning eger rätt att fordra
någon lindring med afseende å vinterväghållningen.

Denna har, särdeles i de mera glest befolkade delarne af landet,
framkallat mycken missbelåtenhet, hvilken tilltagit i samma mån som
trafiken tillväxt samt anspråken på de vägplogningsskyldige. i förhållande
dertill ökats. I dessa mera glest befolkade landsdelar har vintervägarnes
öppenhållande efter de af lokalmyndigheterna meddelade specialföreskrifter
blifvit ett onus af mer än vanligt tryckande natur. Man må
val invända, att om ploglagen ordnas med fästadt afseende å alla inverkande
omständigheter, så skall ock plogskyldigheten kännas mera jemnt
fördelad, än om en hvar skulle hålla sitt vägstycke vid makt jemväl vintertiden;
men detta gör fördelen att bo i närheten af allmän väg temligen
tvifvelaktig, enär tvånget att deltaga i en längre vägsträcka hållande
i fargildt stånd bevisligen medfört mer än en plogskyldigs utarmande.

Utgår man från den grundsatsen, att staten bör så mycket ske
kan tillse att trafikens behof af underlättade kommunikationer fylles, har
man ock gillat, att staten företagit sig byggande af jernvägar. Dessa
hafva ock i de orter de genomstryka verkat en betydlig lättnad för jordbrukarne,
hvars utgifter för skjutsningens upprätthållande och vägarnes
underhåll betydligt minskats. Men annorlunda förhåller det sig i
de delar af landet, der man ännu ej erhållit fördelen af jernvägsanläggningar.
Der är äfven rörelsen i starkt tilltagande, men för densammas
behof tages allmogens verksamhet i alltför stort anspråk. Jag tilltror
mig kunna uppgifva flere byar i Norrland, der allmogen vintren i ända
ej hinner stort annat än hålla vägen vid makt och fullgöra skjutsning.
Naturligtvis blir arbetet under sådana förhållanden dyrt och måste kännas
tryckande. Men än värre lägger detta förhållande hinder i vägen
för jordbrukets utveckling i samma proportion som all annan industri.
Jag tror derföre, att någon lättnad bör beredas de plogningsskyldige och
detta tror jag skulle kunna åstadkommas derigenom, att staten deltog
i någon del af omkostnaderna för vintervägarnes underhåll.

Motioner i Andra Kammaren, B'':o 48.

På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, vågar jag vördsamt
föreslå,

att Riksdagen ville för nästa statsregleringsperiod
ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett förslagsanslag
af 100,000 riksdaler, att användas till understöd åt
plogskyldiga å sådana orter, der, enligt landstingens
omdöme, vintervägunderhället tinnes vara särdeles betungande;
samt att delaktighet i detta anslag må af
Kongl. Maj:t beviljas till högst hälften af de belopp,
som för vintervägunderhållet till ploglagen utgå.

Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.

Stockholm den 22 Januari 1874.

L. J. Fahlander,

från Westerbottens län.

W:o 48.

Af Herr Olof Nilsson: Om underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, angående befrielse för kyrkoherdarne från utgörande
af s. k. taxor och gärder.

Ehuru det är och bör vara lagstiftningens uppgift att, så vidt möjligt
är, bringa bevillningen till kronan i full öfverensstämmelse med inkomsterna,
så att hvar och en af rikets innebyggare blir beskattad i män
af sina intrader, en uppgift, hvartill man ock på senare tider mer och
mer sökt närma sig, så synes ett undantagsförhållande hafva egt och
ännu ega rum med kyrkoherdarne, hvilka icke allenast betala bevillning
för sina innehafvande boställen och ordinarie löneinkomster, utan äfven
dessutom i så kallad taxa och gärder erlägga ett belopp, som 3 ä 4 gånger
öfverstiger bevillningen, åtminstone i vissa pastorat. Dessa taxor
och gärder, hvarifrån kyrkoherdarne i städerna alltid varit och äro befriade,
ehuru de äro fullt ut så väl aflönade, som kyrkoherdarne på lan -