Motioner i Andra Kammaren, N:o 46

Motion 1897:46 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.

1

X:o 46.

Af Herr A. V. Lj Ull gill till, om tullfrihet för oarbetad och
i tunnor saltad fislcrom m. m.

Uppsägningen den 13 juli 1895, enligt Riksdagens önskan, af fördraget
angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden
och det i följd deraf med utgången af den 13 juli innevarande
år inträffande upphörandet af nämnda fördrags gällande kraft
kommer att för en bohuslänsk industri af ej ringa betydenhet, nemligen
tillverkningen af anjovis och kaviar, utöfva en ruinerande inverkan. För
nämnda tillverkning behöfver man nemligen hemta råvaran från utlandet
och har hittills erhållit densamma från Norge; men då enligt gällande
tulltaxa skall vid införsel erläggas i tull för saltad fiskrom 2 kronor
50 öre och för kryddad skarpsill 50 öre för kilo; så är uppenbart, att,
om ändring ej åstadkommes, samma tillverkning måste af brist på råvara
upphöra, hvarigenom de för densamma anlagda, ganska kostsamma fabrikerna
blifva utan användning, och deras egure tillskyndas betydande förlust
på samma gång talrika arbetare beröfvas en för deras uppehälle
nödig inkomst. Då nu medgifvandet af tullfri införsel af oarbetad och i
tunnor saltad fiskrom samt af i tunnor kryddad skarpsill icke skulle på
något sätt motverka det med tullsatserna i fråga afsedda ändamålet, får
jag härmed hemställa,

Bill. till I liksd. Vrål. 1897. 1 Sami. 2 Afl. 2 Band. 12 Höft. (N:o 4(1—50). 1

Motioner i Ändra Kammaren, K:o 46.

2

att Riksdagen måtte besluta dels sådan ändring i
gällande tulltaxa, att oarbetad och i tunnor saltad
fiskrom samt i tunnor kryddad skarpsill må tullfritt
införas, dels att i skrifvelse hos Ivongl. Maj:t anhålla,
det denna ändring måtte få träda i kraft från den 13
nästinstundande juli månad.

Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.

Axel Villi. Ljungman.

5T:o 47.

Af herr H. Andersson i Nöbbelöf, om tillägg till § 3 i
förordningen angående stämpela/.''giften.

Ehuru det i öfverensstämmelse med gällande lagbestämmelser är vanligt,
att dödsbodelegare låta förrätta och till rätten ingifva bouppteckning
efter aflidna personer, finnas likväl fall, då detta uraktlåtes. Dylik uraktlåtenhet
förekommer dock vanligen endast då den aflidne varit medellös
eller lemnat efter sig så obetydlig förmögenhet, att bouppteckningen
ej enligt gällande lag borde beläggas med stämpel, och då arfvingarne,
alla myndige, öfverenskommit att antingen genast dela efterlemnade boet
eller möjligen öfverlemna detsamma till en efterlefvande make för att
dermed i någon mån från densamme afvärja påträngande fattigdom
och nöd.