Motioner i Andra Kammaren, N:o 45

Motion 1895:45 Andra kammaren

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.

af enahanda fastighet, hvars taxeringsvärde uppgår till
1,500 kronor, men understiger 3,000 kronor, må utgöra
endast half tilläggsbevillning.

Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.

Stockholm den 25 januari 1895.
I motionens syfte instämma:

Ollas A. Ericsson.

B. P. Er sson. Anders Olsson

från Ornakärr.

N:o 45.

Af herr J. A. Lundström, ang. tillägg till gällande förordning
om kommunalstyrelse på landet, i syfte att kommunalnämndens
ledamöter skola årligen inom sig utse en
kassaman.

Enligt § 38 i kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet,
tillhör det kommunalnämnden att hafva tillsyn öfver kommunens gemensamma
egendom, kassor och tillgångar. Enligt § 44 i samma förordning
utser kommunalstämman bland nämndens ledamöter en ordförande och en
vice ordförande att tj en åtgöra för den tid de blifvit såsom ledamöter invalde.
Slutligen föreskrifver § 56, att enhvar ledamot af kommunalnämnden
ansvarar gemensamt med de öfriga för de medel nämnden under
sin förvaltning haft, äfvensom de säkerhetshandlingar mot hvilkas antaglighet
han icke till protokollet gjort anmärkning.

Vid tillämpningen af dessa lagbestämmelser uppkommer, som kändt
är, det förhållande, att de personer, som af kommunalstämman väljas till

Motioner i Andra Kammaren, N;o 45.

3

ledamöter i kommunalnämnden, utan deras hörande sättas i ansvarighet
för medel, hvilka förvaltas af den af stämman utsedde ordföranden, vid
hvilkens utseende nämndens ledamöter ej ega annan talan än den, som i
öfrigt tillkommer dem vid kommunalstämman.

Erkännas må, att de fall, der kommunalnämndens ledamöter på
grund af oegentligheter utan deras förvållande fått ersätta kommunalmedel,
kunna räknas till undantagen. Likväl torde ej bestridas, att sådana fall
förekommit, samt att de under senaste tiden visat tendens att ökas.
Någon ändring i föreskrifterna om tillsättningen af kommunernas kassamän
torde med anledning häraf böra ske. .

Lämpligast borde ansvarighetspligten vara frivillig, i det att den
kommunala uppbördsmannen — i likhet med statens — stälde godkänd
borgen för sin förvaltning. Men då de kommunala uppdragen torde anse3
böra framgent bibehålla karakteren af förtroendeuppdrag, torde åstadkommandet
af en föreskrift i antydda rigtning möta för stora svårigheter.

Eätten att utse nämndens ordförande och vice ordförande torde
äfven knappast kunna förflyttas från kommunalstämman till nämnden.

Deremot skulle nämndens ledamöter erhålla en rätt, som torde stå
i öfverensstämmelse med deras gemensamma ansvarighet, derest på lämpligt
ställe i förordningens bestämmelser om nämnden införes sådan föreskrift,
att de skola för hvarje år inom sig utse den person, hvilken har
att fungera såsom dess kassaman. Vid ett sådant val komme ju i de
flesta fall den af stämman utsedde ordföranden att erhålla uppdraget,
dock egde nämnden uti det årliga omvalet ett visst korrektiv, för den
händelse de under fyraårsperioden finna ett ombyte af kassaman vara
erforderligt.

Jag tillåter mig derför vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta ett sådant tillägg å
lämpligt ställe i Kongl. förordningen om kommunalstyrelse
på landet, att kommunalnämndens ledamöter
skola för hvarje år inom sig utse en kassaman.

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 26 januari 1895.

J. A. Lundström.