Motioner i Andra Kammaren, N:o 45 (Motion 1894:45 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.

N:o 45.

Åt'' herr E. J. Eklllclll, om förklaring af 1 kap. 3 §
strafflagen.

: j i *: *'' • * »• / r T-tf r :l( 1 . ''lii''! » 1 V • • ;.'' ’ i i U>«» »»*''• < •!;: ''! >■?;; /U

:'';L- ■ : tjiv j!:,,;,-/•> , :V;jr . } ‘

Genom kongl. förordningen af den 9 juni 1893 har Kongl. Maj:t
i öfverensstämmelse med 1893 års Riksdags beslut lemnat den förklaringen
af 7 kap. 3 § strafflagen, att med kramlåda eller annan dylik bod
jemväl afses bod, der tobak, eller hvad deraf är förfärdigadt, hålles
till salu.

Genom detta tillägg till ofvannämnda lag har all handel med
tobaksvaror i s. k. cigarrbodar blifvit förbjuden från kl. 6 på morgonen
till kl. 9 på aftonen sön- och högtidsdagar. Detta stadgande
i och för sig sjelft synes ock hafva helsats med belåtenhet af cigarrhandlarne
sjelfva, synnerligen emedan biträdena i cigarraffärerna derigenom
vunnit en välbehöflig hvilodag.

Men den erfarenhet, man redan vunnit, visar tydligt nödvändigheten
af att fortgå med lagstiftningsarbetet på detta område, tilldess man
kommit derhän, att lika lag blir gällande för alla, som befatta sig
med försäljning af tobaksvaror, så att intet undantag göres för några
enskilda till skada för de öfrig». Endast på sådant sätt kan aktningför
lag och rätt upprätthållas.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.

Det har nemligen visat sig, att efter tillämpningen af kongl.
förordningen af den 9 juni 1893 cigarrhandeln under sön- och högtidsdagar
väsentligen tilltagit på restauranter, schweizerier, kaféer, rakstugor
med flera dylika ställen, hvarförutom man sökt kringgå lagen på allehanda
sätt till förfång för dem, som hafva handel med tobaksvaror
såsom sitt lagliga yrke. Förbrukarne af cigarrer och cigaretter behöfva
alls icke på lördagen i cigarrbodarne förse sig med det behöfliga förrådet
af dessa artiklar, ty de få sina behof fullkomligt tillfredsstälda på
söndagarna, ehuru cigarrbutikerna då äro stängda. Och det hjelper icke,
att de s. k. kioskerna vid de större restauranterna eller schweizerierna
äfven träffats af kongl. förordningen af den 9 juni 1893, ty försäljningen
bedrifves i så mycket större skala inne i sj elfva serveringslokalerna
både till gäster och icke gäster. Men den försäljningen anse
myndigheterna sig icke kunna hindra.

Ett exempel må här anföras till belysning af denna sak. Sedan
kongl. förordningen af den 9 juni 1893 utkommit, hvarigenom cigarrbutikerna
stängdes under sön- och högtidsdagar, tillkännagaf Bährs kafé
medelst tvenne skyltar åt Munkbron och tvenne åt Riddarhustorget, att
cigarrer såldes der till fabrikspris. Denna försäljning egde rum både
hvardagar och sön- och högtidsdagar. Då innehafvarinnan af nämnda
kafé härför lagfördes, erkände hon genom sitt ombud inför polisdomstolen
härstädes den 27 juli 1893 rigtigheten af de gjorda angifvelserna.
Hon erkände, att hon icke gjort någon anmälan om idkande af handel
med cigarrer och att hon plägade sälja cigarrer jemväl till andra personer
än dem, som å restauranten intogo förtäring. Vidare erkände hon,
att biträdena hvarje månad fingo ett visst antal cigarrer sig tillräknade,
hvilka de plägade förvara i skilda skåp, samt att å restauranten funnos
cigarrpåsar, försedda med tryckt uppgift, hvarest cigarrerna blifvit köpta.
Åklagaren yrkade visserligen ansvar på henne härför, men polisdomstolen
förklarade genom utslag den 31 juli 1893 henne fri från ansvar,
emedan nämnda försäljning icke kunde anses hänförlig till sådan handel,
hvarom 9 § 1 mom. af kongl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet
den 18 juni 1864 och 7 kap. 3 § i strafflagen handlar. En
söndag efter den frikännande domen stod kl. 1 på middagen en hel ko
af personer utåt Riddarhustorget för att å Bährs kafé göra sina cigarruppköp
för dagen. Under tiden voro cigarrbutikerna i närheten vid
laga påföljd stängda. Månne man kan säga, att på detta sätt land
bygges genom lag?

Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.

15.

Äfven på rakstugor har cigarrhandeln på söndagarna, sedan oftanämnda
förordning utkommit, tilltagit. Så t. ex. har eu rakstuga,'' som
före nämnda förordnings tillkomst hade direkt ingång från gatan till
raksalongen, numera ändrat detta rum till en fullständig cigarraffär
och flyttat raksalongen till ett rum innanför, öfver dörren åt gatan
tinnes eu skylt med inskrift: cigarrer, och på hvar sin sida om dörren
en skylt med inskrift: rakstuga. ,Här försäljas under söndagar obehindradt
tobaksvaror.

För öfrigt försäljas, synnerligen i Stockholm, utan att ordningsmakten
ansett sig kunna inskrida, under sabbatstid tobaksvaror i såväl
mjölk- som brödmagasin, å tidningskontor, i vattenkiosker, i salustånd
in. in. dylikt. Under den blidare årstiden utbäras tobaksvaror af
kringvandrande försäljare synnerligen under söndagarna. Enligt uppgift
från Malmö finnas omkring 200 gossar, som under nämnda tid
ur lådor, försedda med glaslock, utbjuda cigarrer, cigaretter, snus
och tobak.,

På tvenne kaféer i Stockholm har man börjat sälja till och
med snus på sön- och helgdagar.

Äfven cigarrhandlarne sjelfva söka kringgå lagen. I Vaxholm
förhyrde eu cigarrhandlare hvarje sön- och helgdag ett slagtarestånd
samt serverade der läskedrycker, på samma gång lian sålde cigarrer
och tobaksvaror, utan att vederbörande ansåg sig kunna ingripa. Cigarrboden
måste'' vara stängd under söndagen, men emedan »stånd» icke
är detsamma som bod, så fick cigarrhandel der opåtaldt ega rum. I
Helsingborg lära cigarrhandlare under den blida årstiden utanför sina
egna butiker under söndagarna anbragt försälj ningsbord eller, der utrymmet
sådant medgifver, upprest tält, der cigarrhandeln obehindradt
pågår till kl. 9 e. in., då förbudstiden tager slut. J)å förlägges försäljningen
åter till butiken.

Detta må vara nog för att visa det oefterrätArbetstillstånd, hvari
vi, beträffande tobakshandeln på sön- och helgdagar, befinna oss. Besinnar
man vidare, att det är ganska tvifvelaktigt, huruvida tobakshandel,
hvartill särskild anmälan skall ske, får i strid mot 8 § mom. c)
af kong!, förordningen angående utvidgad näringsfrihet af den 18 juni
18C>4 och 5 $ mom. 1 af kongl. förordningen angående vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade drycker af den
31 december 1891 under någon tid af året försäljas å restauranter och
sclnveizerier, så blir det närvarande oefterrättlighetstillståndet ännu mer

llj

Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.

i ögonen fallande. Ty då blir förhållandet detta, att de, som lagligen
innehafva tobakshandel såsom sitt näringsfång, de få icke sälja på sönoch
helgdagar, men deremot möter intet hinder för dem att idka en
dylik handel i ganska stort omfång, som sakna rättighet att Under
någon tid af året bedrifva denna näring. Att rättskänslan känner sig
på det djupaste kränkt af ett sådant förhållande, är helt naturligt.

Man må ej heller förglömma, att förhållandena gestaltat sig helt
annorlunda nu än förr. Förut tillhandahöllos på restauranter och
schweizerier cigarrer åt gäster till ett pris, som var betydligt högre än
priset i cigarrbutikerna. Respektive innehafvare af dylika utskänkningsställen
hade då cigarrer mera för att tillmötesgå kunderna än såsom
en egentlig affär. Nu deremot har förhållandet blifvit helt annorlunda.
Cigarrer och cigaretter säljas numera å restauranter och schweizerier
icke blott styckevis utan partivis och till fabrikspris, hvadan cigarraffären
på dylika ställen blifvit den mest lönande affär, som gör det
svåraste afbräck i de egentliga tobakshandlarnes affär. Tillkommer nu
vidare, att de förra nästan fått ett monopol på handeln med cigarrer
under sön- och helgdagar, då största omsättningen lär vara strax före
kl. 11 f. m. och strax efter kl. 1 på middagen, så synes hög tid vara,
att lagstiftarne dgna den största uppmärksamhet åt denna sak. Hellre
än att det skall vara olika lag för personer, som bedrifva samma
näring, må förbrukame af tobak skaffa sig sitt erforderliga förråd
på lördagarna, och lagen sålunda blifva lika för alla. Det torde
icke heller behöfva möta några oöfvervinneliga svårigheter vid lagtillämpningen.

I en adress, undertecknad af 230 cigarrhandlare, som innehafva
273 tobaksaffärer i 25 af Sveriges förnämsta städer, och stäld till
undertecknad, hafva dessa gifvit uttryck åt sina bekymmer och sin
önskan, att eu rättvis lagstiftning måtte komma till stånd. Denna adress
jemte ofri ga handlingar för sakens rätta bedömande anhåller jag få
tillhandahålla utskottet.

På grand af hvad jag här ofvan haft äran anföra, vågar
jag föreslå,

att Riksdagen för sin del måtte besluta ytterligare
följande förklaring af 7 kap. 3 § strafflagen:

Hvad om bod, der tobak eller hvad deraf är för -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.

färdigadt hålles till salu, stadgadt är, gäller om all
försäljning af tobaksvaror äfven å andra ställen såväl
inom som utom hus.

vi toiii-m-Tl/ (funt .(».*! tull åq £ \ ji In! jui oiguil

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 26 januari 1894.

j»i obasqlvft oj rita
?T

E. J. Ekman.

.I PPjL. PTS;.lir''*>f ft''2 L; >b ifllOiUloÖld

N:o 46.

Af herr E. J. Ekman, med förslag till lag angående cigarrbodars
stängning under viss tid.

Det torde vara bekant, att inom de större städerna, särskildt
Stockholm, finnes eu mängd smärre cigarrbutiker, som äro rigtiga nästen
för osedlighet, synnerligen nattetid. De skylta väl med eu mängd cigarrlådor,
men de flesta af dem lära vara tomma. Under det att ordentliga
cigarrhandlare stänga sina butiker åtminstone före kl. 12 på natten, så
hålla de förr omnämnda öppet ända fram på morgnarna. Dessa förvandlas
på eftermiduatten till rigtiga bordeller, der ett sedeslöst lif föres under
sken af att butikerna äro öppna för tobaksförsäljning.

Häremot hafva de ordentliga cigarrhandlarne uttalat sitt missnöje,
anseende med rätta nämnda ställen vara rigtiga skamfläckar för de verkliga
cigarraffärerna. Och hvarje vän af ordning och sedlighet måste anse
Bih. till Biksd. Prat. 1894. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 13 Käft. 3