Motioner i Andra Kammaren, N:o 45

Motion 1886:45 Andra kammaren

16

Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.

N:o 45.

Af Herr A. Hedin: Om beviljande af anslag till militäröfningar
i folkskolorna.

I en motion vid 1881 års riksdag (N:o 169) har jag påpekat, att
frågan om ungdomens militära uppfostran i de offentliga skolorna är
lika gammal med det statsskick, som grundlädes af 1809 års män, att
den under sjuttio års tid gång efter annan varit föremål för Kongl.
Maj:ts, för Riksdagens, för åtskilliga komitéers öfvervägande, samt att,
hvad de högre allmänna läroverken angår, vissa ej ovigtiga åtgärder till
förverkligande af denna gamla tanke blifvit i senare tider vidtagna. Utom
till min nämnda motion hänvisar jag, i afseende på frågans historik, till
en uppsats i Krigsvetenskapsakademiens Tidskrift år 1881, häftena 18—
19, och hvad angår nu gällande föreskrifter om militäröfningarna vid
de allmänna läroverken samt den framgång, hvarmed öfningarna bedrifvits,
åberopar jag ett yttrande af föreståndaren för Gymnastiska centralinstitutet
i samma tidskrift, häftet 24, för 1881.

De hittills väckta förslagen om vapenöfningar i folkskolan hafva
varit föremål för mycket olika meningar, i det att några betraktat sådana
öfningar med öfverdrifven misstro och förkastat dem såsom gagnlösa
eller rent af skadliga, medan åter andra omfattat dem med lika
öfverdrifven tilltro, att den blifvande värnpligtiges soldatbildning skulle
kunna till största delen förvärfvas under folkskoleåldern; hvarförutom
olika åsigter yppats t. o. m. om sjelfva verkställbarheten.

Af denna anledning beslöt år 1881 en sedan lång tid tillbaka i hufvudstaden
bestående »Förening för befrämjande af skolungdomens vapenöfningar»
— hvilken med framgång sträckt sin verksamhet äfven till
Stockholms folkskolors ungdom — att inbjuda till täflan om pris för en

17

Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.

skrift, som innehölle en praktisk anvisning om rätta sättet och medlen
att i folkskolorna införa ordnade militäröfningar. Föreningens uppmaning
föranledde åtskilliga täflingsskrifter, som granskades af en nämnd,
i hvilken sutto tvenne högre militärer. Enligt nämndens enhälliga beslut
prisbelönades tvenne skrifter:

Om foUcskoleungdomens militäröfningar af Claes Bratt, kapten vid
Vermlands fältjägarecorps, samt

Forsla!] till anordnande af militäröfningar i folkskolorna af Carl Koriander,
kapten vid Norra skånska infanteriregementet.

Sedan föreningen till trycket befordrat dessa tvenne skrifter, har
Ecklesiastikdepartementet på hennes anhållan täckts besörja utdelning
till sockenbiblioteken af 1,754 exemplar af hvardera; och äfven på annat
sätt hafva de blifvit spridda bland en mängd för saken intresserade
personer. Dessa hafva sålunda haft tillfälle att begrunda den praktiska
anvisning till förverkligande af ett gammalt önskningsmål, som jag vågar
antaga att de båda skrifterna innehålla. Jag har derför trott, att
man nu i den sä länge omhandlade frågan skulle kunna taga ett steg
från ord till sak.

Emellertid har jag icke tänkt mig, att man bör påbjuda vapenöfningar
i folkskolorna, utan att man bör bjuda till att på frivillighetens väg
nå ändamålet, gående sakta och försöksvis till väga. Såsom föredöme
att i hufvudsaklig man följa åberopar jag Kongl. Maj:ts proposition och
Riksdagens dermed nära öfverensstämmande beslut år 1877 om bidrag
af statsmedel till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna. Anslaget
höjdes 1881 från 15,000 till 25,000 kr. och uppfördes såsom förslagsanslag.
För år 1884 har, enligt Kongl. Maj:ts berättelse till innevarande
Riksdag, understöd för undervisning i slöjd beviljats åt 584 skolor med
något öfver 43,000 kronor.

Jag antager att, äfven i fråga om handledning i exercis och målskjutning,
man bör vädja till frivilligheten, att initiativet bör utgå från
kommunen och dess intresse för saken läggas i dagen genom beslut om
bestridande af någon del af kostnaden. Dock håller jag före, att statens
tillskott ej, såsom för slöjdundervisningen, kan bestämmas till en viss,
för alla kommuner lika siffra. Med hänsyn bland annat till den så betydligt
högre kostnad för gevär och annan materiel, som måste bestridas
i en folkrikare kommun, der de i öfningarna deltagandes antal är
t. ex. dubbelt större än i den lilla grann-kommunen, skulle en sådan
bestämmelse vara obillig och motverka sakens framgång. Måhända kan
statsbidraget bestämmas till ett visst belopp för hvarje i öfningarna deltagande
lärjunge, eller måhända, inom en utsatt maximigräns, till en

Bill. till Rilcsd. Prot. 1886. 1 Sami 2 Afd. 2 Band. 7 Höft. 3

18

Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.

viss proportion af den verkliga bestridda årskostnaden. I alla händelser
torde här staten böra åtaga sig den drygare delen af utgiften. Till en
början, och intill dess några års erfarenhet vunnits, föreställer jag mig
att anslaget lämpligast skulle ställas till Kongl. Maj:ts disposition med
endast en helt allmän bestämmelse om dess användning.

Jag hyllar den åsigten att öfningarna i allmänhet, när så kan anordnas,
böra ledas af militärperson, äfvensom att militärinspektion ej kan
undvaras. Likaså häller jag före, att — af många skäl — denna undervisning
bör sortera under Landtförsvarsdepartementet, hvilket ju ej hindrar
att vissa dithörande ärenden komma att beredas i samråd med
chefen för Ecklesiastikdepartementet.

Då det möjligen kan hända, att man på åtskilliga ställen skulle vara
benägen — äfven det en gammal tanke — att anordna vapenöfningar
icke för folkskolans lärjungar, utan för den ungdom, som utträdt ur
skolåldern (hvilken numera åf folkskolestadgan är uttryckligen angifven
till 7—14 års ålder), eller dock hufvudsakligen för denna ungdom jemte
blott de äldsta folkskolebarnen, torde ej det eventuella beslutet om statsbidrag
böra så formuleras, att det må kunna anses strängt taget innebära
hinder för beviljande af ett tillskott af statsmedel för en sådan
anordning.

Jag tillåter mig sålunda att vördsammast föreslå, att

Riksdagen måtte, å fjerde hufvudtiteln, såsom
extraordinarie förslagsanslag, bevilja ett belopp af
15,000 kronor, att, under de vilkor Kongl. Maj:t finner
för godt att fastställa, användas till understöd åt
kommuner som, vare sig i sammanhang med folkskoleundervisningen,
eller för ungdom som utträdt ur skolåldern
men ännu icke uppnått värnpligtsåldern, anordna
öfningar i exercis och målskjutning.

Stockholm den 23 Januari 1886.

Adolf Hedin.