Motioner i Andra Kammaren, N:o 44

Motion 1896:44 Andra kammaren

3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 44.

för andra må tala och svara, skola vara oberyktade,
ärlige, redlige och förståndige.

Stockholm den 24 januari 1896.

Olof Persson.

Killebäckstorp.

N:o 44.

• ■ .TT''»''; rn. ;1 .* -nn cd

Af borr 0. Persson i Killebäckstorp, angående bevillning fbiinkomst
af aktier.

Länge har det man och man emellan diskuterats, huruvida det
må kunna anses billigt, att inkomst af aktier, såsom nu är förhållandet,
äro befriade från bevillning. De skäl, som tala för befrielse, äro särskildt
framhållna i § 15 af den för taxeringsmyndigheterna gällande
instruktion, så lydande: »Enär vederbörande bolag eller inrättning skall
erlägga bevillning både för ränteinkomsten af hela det i bolaget eller
inrättningen nedlagda aktiekapitalet och för den vinst, som rörelsen
derutöfver lemnar, så böra de enskilde delegarne icke taxeras för inkomst
från samma bolag eller inrättning.» — Sanningen af de såsom
skäl anförda omständigheter är obestridlig, men slutledningen är, enligt
mitt förmenande, icke fullt rigtig. Ett bolag är i likhet med en
bank en institution, ett skatteföremåi för sig, af hvars skattebördor
icke den enskilde aktieegande kapitalisten bör draga nytta i beskattningsafseende.
En motsatt åsigt skulle leda derhän, att t. ex. en qvarnegare,
hvilken erlägger bevillning för qvarnen såsom för annan fastighet, icke
borde särskilt skatta för inkomst af qvarnen, eller omvändt, att egaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 44.

af intecknad jord borde vara befriad från bevillning för så mycken jord,
som motsvarar inteckningarnas värde.

Kapitalisten har insatt sina penningar i ett bolag eller i en sparbank,
hvilketdera kan vara likgiltigt, i afsigt att af kapitalet uppbära
vinst, hvadan sådan vinst, som af aktiebolag utbetalas till aktieegare,
icke kan, i förhållande till denne, annorlunda betraktas än såsom inkomst
af det kapital, han i bolaget insatt. Vid detta förhållande finner
jag ingen rimlig anledning, hvarför icke aktieegaren, som vanligen tillhör
de större kapitalisterna, skulle erlägga bevillning för inkomsten af
sitt kapital, liksom den, hvilken insatt sina penningar i bank eller utlånat
dem till enskilda, skattar för sitt.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen behagade besluta sådan ändring
i gällande nådiga förordning angående bevillning af
fast egendom samt af inkomst och dermed sammanhängande
stadganden, att enskild delegare i aktiebolag
eller dermed jemförlig inrättning skall för inkomst
från samma bolag eller inrättning erlägga bevillning
såsom för inkomst af kapital med en för hundra
af inkomstbeloppet.

Stockholm den 24 januari 1896.

r r;

Olof Persson.

Killebäckstorp.